Som ett omen om kommande framgångar?

Jag har precis rensat på diverse hårddiskar på jobbet och kolla vad han som sökte slutligen fann utan att ha bett om det! Bifogad "skärmdump" är från text-TV:s allsvenska tabell, från den (visserligen inte helt färdigspelade) 9:e omgången säsongen 2005 (alltså förra gången vi gick upp i högsta serien):

Notera att det som av en slump var en hemmaseger mot Landskrona som tog gulsvart till tabelltoppen precis som det var en hemmaseger mot Landskrona som spikade den allsvenska platsen i år...för den som tror finns det mycket att hämta här...eller inte...vet knappt själv vart jag vill komma men jäklar vilken balsam det här var för en gulsvart fotbollssjäl som med visst magsug ser framemot ännu en återkomst till finrummet.

Lipsillen i midvintertid

Så har man haft lite time off både från fotbollen och bloggosfären. Det var helt nödvändigt efter urladdningen i oktober. Några nypor adrenalin och hysteri till hade förpassat mig till en madrasserad cell och ett dreglande borttynande. Man noterade i ögånvrån att Kalmar också hade roligt, och att det fortfarande spelas boll ute på fastlandet (det stora alltså, söderöver). Annars är det mest puck och tränargnäll som vanligt, på hockeyhalvåret.

Men så råkar man kika in på web-TV. Det är som att vara tillbaka 25 oktober igen, på Vallen och källarn och festen och var det nu var man hamnade till slut. Hittade kvitton i plånboken häromdan från ställen jag inte minns (men det förklarar det ekonomiska avbräcket i november!).

Jag skulle nog ge vad som helst för att få känna sådär igen. Det var otroligt! Glädje på gränsen till göra ont.

(Det här är nog första känningen av fotbollssuget, tror jag... Tidigare än i fjol.)

Ajö Superettan!

Den här flaggan säljer de inte på webshopen!

När lyckoruset och euforidimmorna börjat skringras så här två och lite till dygn efter avblåsningen i Superettan 2008 infinner sig en märklig blandning av salig sinnesro och besvärlig fotbollsabstinens. Häcken har grillat oss in i det sista i år och arbetat flitigt med att ha ihjäl de minst nervstarka av oss på läktarna. Men i absolut sista omgången tar de oss i handen och hoppskuttar fnittrande över mållinjen in i Allsvenskan 2009! Vi tjuter av förtjusning och hoppskuttar efter, runt på läktarn, ner i källarn på Whoopsi, ut till Lindholmen där återhållsamt panikslagna spelare tvingas klottra ner våra tröjor, skaka tass som amerikanska presidentkandidater och tackas till förbannelse. Det var modigt av dem, det var säkert jobbigt för familjerna, det var magiskt, precis som det ska vara! Jag vet inte hur jag kom hem, och av forumkommentarer att döma verkar Getingar ha snurrat runt hela Storgöteborg snarkandes på bussar och vagnar i gryningstimmarna.

Jonas Henriksson (knappt i bild) säkrar skyttekungtiteln med fjärdemålet i matchen!

Nu vankas det vinter och fotbollsuppehåll och silly season och kräftgång på forumsidorna. Men media slår på stora trumman med helsidesbilder på Sabine, färggranna checklistor på arenakrav, spaltmeter om träningsanläggningar, ungdomssatsningar och skyttekungar och slitvargar och värvningskampanjer. Det är lika njutbart som rättvist! Jag hoppas frågorna fortsätter belysas under hockeyträsksäsongen och att det är ett ganska spännande BKH som vi ska möta på försäsongens bistra träningsmatcher.

Jubelgröt framför Sektion G, sekunder innan Paulinho gör en reverserad stagediving! Äkta brasseglädje!

Drama var det lite härstrans sista omgången 2008. Assyriska trillade ner under strecket när de (just det, i 89:e) förlorade mot Ängelholm som vi ju visste var ganska taggade. Och BP harvade ihop kvalpats genom en knapp vinst mot Degerfors, som de samtidigt förpassade till de lägre divisionerna (med Enköping som åkte ut med pyttemarginal på målskillnad, som ändå vann mot ett – får man anta – ganska uppgivet Mjällby). Åtvid avrundade med seger mot Väsby, och Qviding med förlust mot Falkenberg. Jönköping kryssade mot Limhamn B, bägge kvalar (hmmm...? här luktar konspiration!). ÖIS bryr sig ingen om.

Aldrig har Rambergsvallens skitfula resultattavla varit så vacker!

Härmed avrundas omgångskrönikorna Från Häcken sett för denna säsong. Det ska bli mig ett fånigt glatt nöje att skriva Allsvenskan 2009 som nästa rubrik. Alla är medvetna om den seriens tyngd och allvar, men nu känns det som om Häcken börjar hitta hem inte bara i divisionerna utan också i organisation och anda. Kommunen kan lägga fälleben förstås, men varför skulle de vilja det? Häcken är redan väldans matnyttig för kommunen, och planerar att bli än mer så. Allsvenskan kanske ändå bara är början!

Tack igen alla härliga folks som surrat omkring i år!
Häcken i Allsvenskan 2009!
På riktigt!

Vad var det som hände?

Jag har fortfarande ont i huvudet!
I love it!

Fler reflektioner följer.

Countdown

09:08 - Ha! Inte det minsta nervös!
09:18 - Fan också. Nu blev jag det.
09:27 - Ungarna håller mig sysselsatt, vilket hjälper mig förtränga stundens allvar. GP idag förresten... jag är officiellt sabinist nu. "Jag är så ävertygad om vår framtid nu, med Hisingen som underlag."
09:38 - Ungarna bråkar nonstop. Så får man ut lite aggressioner redan innan match. Eller bygger upp dem, jag vet inte riktigt.
09:53 - Inget hjälper. Jag har panik.
10:28 - Screw this! Barnvakterna har anlänt! Whoopsie öppnar tidigare än nånsin. I'm off!

Häcken i Allsvenskan!

Ställ in skorna och dö!

Det är väl dags att erkänna det. Jag håller på att gå sönder inombords.
Det är inte meningen att människan ska kunna leva med en sådan ackumulerad stress inombords. Det är en stress som byggts upp sedan fjolårets slutspurt, inte minst sista bortamatchen i Norrping, när Ljungskile såg till att vi fick stanna kvar i Superettan ett år till. Med tanke på den monumentala skändningen av Peking och övriga nykomlingar i årets allsvenska kanske det var lika bra. Men nu är nu, och allsvenskan 2009 är allsvenskan 2009.

I en veckas tid sedan Falkenberg har jag jobbat som aldrig förr, knappt läst eller loggat in på något Häckenrelaterat alls och glott på repriser på TV-serierepriser och extramaterial till filmer jag sett hundra gånger hela nätterna. Varje gång verkligheten gjort sig påmind – en seger från allsvenskan! – har kräksreflexerna aktiverats, huvudvärken krupit tillbaka och ticksen poppat upp. Jag har slutat hoppas, slutat misströsta, slutat be, slutat ge upp i förtid. Volymen är i botten, känslorna avsnörpta. Jag hoppas inte jag dödar nån på vägen i mitt självpåkallade känslolösa tillstånd. Jag till och med bryr mig inte om ÖIS. Det enda raka de hade kunnat göra var att misslyckas gå upp nästa år, men till och med där gör de en besviken.

Nu har även jag till slut slutat glutta på tabellen; då kommer jag nog väcka de där vedervärdiga känslorna till liv igen, och det får inte ske om jag vill överleva morgonförmiddagen, de två och lite till timmarna efter 14:00 och kvällen därpå – oavsett hur det går. Vi kan klara oss, vi kan komma att kvala, vi kan ryka, det är allt jag vet. Det är som vanligt alltså, med BK Häcken, laget som skapats för att hålla sina tappra supportrar på det grymmaste och mest utdraget plågsamma av halster.

Inget är avgjort. Allt är i våra händer. Imorgon kommer det vara gråmulet och kraftigt blåsigt på gränsen till storm. Landskrona må ha inget att kämpa för utöver att alla säkert är vinnarskallar som bara vill vinna oaktat vilket. Klyschan är sannare än någonsin förr – ställ in skorna och dö! Samtidigt, spela lite skönt sådär avslappnat det ska ju va kul annars låser det väl sig säkert åt andra hållet... lite yin, lite yang. Om det blir kval, vet jag inte om jag orkar leva under samma stress ännu några dagar till. Om vi åker ur, vem vill leva?

Mitt liv – ert ansvar!
Vinn!

Sekunderna i startblocken

...är alltid de värsta! Inför startskottet, inför tjurrusningen mot mållinjen. Nervöst på gränsen till nervsammanbrott, så är det nu när den 28:e omgången är historia sedan länge länge och den absoluta slutspurten väntar, mindre än ett dygn och bara en supporterbussresa ner till Falkenberg bort. I senaste mötet mot Mjällby fick jag anledning att träna på mitt zenbuddistiska lugn och se! inte lämnade jag arenan denna gång heller och se! de vann ju! Jag tänker inte ens börja låtsas förstå hur de kunnat håva in så många poäng så här i serieslut att de nu inför avslutningen av egen kraft tillkämpat sig andraplatsen.

Därtill kryssade Assyriska mirakulöst mot just Falkenberg (mål med en sekund kvar av ordinarie matchtid och helt outwordly övertag från Ashurs mannar) och ÖIS drabbades av slutstridsfeber och bleknade väldans mot BP som vann och bröstade upp sig till bara en poäng under strecket och Assyriskas kvalplats. Åtvidaberg kom, såg och segrade över Enköpingarna och hasade efter BP. Kampen om kvalplatsen är fånigt stökig och trångbodd; vi har givetvis inget där att göra, man kan spontant känna att vi kvalat nog för hela resten av världshistorien. Som Häckenbejakare blir man lätt traumatiserad av stress och tvära emotionella kast, varför en vanlig säsong utan kval sannerligen är lång nog.

Det finns ingen anledning att dryfta poäng och möjligheter, mest för att läsaren av dessa rader säkert redan vridit och vänt på, drömt om, hatat, fruktat och älskat alla scenarion som kan utvecklas ur morgondagens synkrona superettabataljer.

Häcken i Allsvenskan 2009! Pleeeeaaaassseeee...

Öde, röta eller fananamma?

Vem vet? Vem bryr sig?
Alla andra supportrar i världen – allra mest Assyriskas och ÖIS förstås – bryr sig väldigt mycket och skriker ikapp om domarkonspirationer (med rötterna allra minst tvåtusenfemhundranåt år tillbaka i tiden) eller en jävla tur (i ordets verkliga bemärkelse, dvs Häcken har sålt sin själ till självaste Lucifer, sannolikt i korsningen Hisingsleden / Björlandavägen en torsdagskväll vid fullmåne). Det må vara hur som helst med detta: övertiden, straffdomen och Jonas H har skänkt oss 6 poäng de senaste 2 matcherna, nu senast på Stora Vallas simbassäng till gräsplan, och placerat oss på direktexpressen till Allsvenskan 09.

Assyriska beredde väg och strödde palmblad för våra fötter genom att bara kryssa mot Mjällby och med en sämre målskillnad huka sig i vår skugga. Tyvärr halkade ÖIS iväg en trepoängare bort mot ett sagolikt uselt Enköping som sannerligen förtjänar sin plats way down there. Inom räckhåll är Brommanissarna som envisas med att låtsas att de hör hemma i Allsvenskan genom att klå Limhamn-Bunkeflo stort. Åtvid tycks helt förtappade efter ärkekollapsen på Hisingen, och tar stryk av nästa Västkustlag (Qviding) som betryggande styr kosan bort från nedre kvalstrecket. Grattis lila, på riktigt! Mjällby, slutligen, spelar sin restmatch mot stackars Degerfors snart, och kan som bäst hamna 6 poäng under oss.

Det är med blandade känslor man åser kommande möte mot Falkenberget. Det kan inte vara någon tvekan om spelarviljan när det går bra, när vi har häng, när det bara är minus trettiofem sekunder kvar. Men det känns inte som ett särskilt vinnande koncept att spela skitdåligt i åttiofem minuter och tjurrusa på ren galenskap i slutsekunderna, och hoppas på marginalerna. Det måste vara nerverna som spökar! Samma nerver som tvingade mig själv att lämna Rambergsvallen häromsistens, samma nerver som fick mig att nästan köra i diket på vägen från Degerfors på grund av skakiga ben.

Den här ramsan spontanförfattade jag i höstmörkret medan jag rullade allena genom de värmländska skogarna efter senaste vinsten:

(mel. Glory glory Hallelujah!)
Fy fan va vi e värda staarköl!
För vi var där å ropa Häcken Upp på bortastå
Å Hääcken vann mot Degerfors på bortaplan
Med ett mål emot två

Fy fan va vi e värda staarköl!
Fy fan va vi e värda staarköl!
Fy fan va vi e värda staarköl!
Hela vägen hem

Till Hisingen (till Hisingen)
Till Hisingen (till Hisingen)
Till Hisingen (till Hisingen)
Till Hisingen (till Hisingen)

Till Hisingen (till Hisingen)
Till Hisingen (till Hisingen)
Till Hisingen (till Hisingen)
Till Hisingeeeen

Det måstye bli polarpriset nästa år! Hallå juryn! Man kan tom byta ut lag och resultat skitenkelt, så länge det är vinst. Annars kan man låta bli att sjunga!

Mirakel och tokhäng

Det är svårt att inte bara prata om mirakelvändningen mot skogsfolket nu när man ska dryfta den 26:e omgången. De pratar givetvis om en katastrofkollaps, och sanningen brukar ju alltid gömma sig i mellanrummen. Häcken vände och kilade in sig på kvalplats på ren osannolikhetsdrift; en mirakelkombination av upphämtning och ras. Ett smärre smolk i lyckobägaren var att Assyriska slank in en uddamålsvinst mot Ängelholm i 89:e minuten. Just den här omgången tänker jag dock inte gnälla på slutminutsmål, inte ens övertidsmål, eller övertidsstraffar för den delen. Assyriska behåller något turligt den sista fribiljetten, men känns inte väldigt stabila inför en tuff bortamatch mot Majs. Och Qviding - kära gamla Qviding - äntrar plan och leker välta ko mot ett ÖIS som uppenbarligen inte pallar med två derbyn i rad (ingen bra egenskap om man ska spela i Allsvenskan nästa år kanske). Summa summarum i täten: ÖIS darrar på läppen, Assyriska slinter på steget, Häcken visar enorm styrka och kampvilja. Me like. Me like mucho.

Åtvid föll genom golvet in under strecket och stirrar där ett (likt Häcken) vilt stirrande BP i ögonen som gör träflis av stackars Jönköping med 5-0 och förblir tre poäng bakom oss, även de med hyfsade chanser att puttra uppåt. Den gamla klubb 35 är upplöst och inhyser nu endast Väsby som förlorade mot Sirius. Över dem står de ninjasmygande Ängelholmarna (som kryssade mot Falconberg, in alles 39 poäng) och de allt mer avslagna Maifosos som loosade mot Landskrona, vilket placerade bägge de lagen broderligt på 38 (Maif en sista omgång en match kort, men nu kunde de som bäst ha legat sexa istället som nu sjua). Härunder sällar sig i rakt nedstigande led Falkenberg, Väsby som sagt, Qviding och Sirius till lagen som har en poäng som börjar på tretti. Resterande lag ligger under strecken - noterbart är att i absoluta bottenstratat ligger ett skendött DIF och väntar på att vi ska komma till Värmland och möta dem på hemmaplan.

Med ett fåtal omgångar kvar sitter alla supportrar, journalister och siffernördar med fotbollsintresse och räknar fram och tillbaka på vem som möter vem och var och vad som händer om dittan och dattan. Vi möter efter DIF: Mjällby, Falkenberg och Boisarna. Man kan förlora vilka matcher som helst, morgondagens ej undantaget. Men efter det gudagivna vansinnet på Rambergsvallen senast: Varför skulle vi?

Den här säsongen har redan skrivit in två historiska ögonblick i vår historia: Målhysterin mot Sirius och vansinnesvändningen mot Åtvidaberg. Låt tabellseger och allsvenskan 2009 bli det tredje! (Jag kan till och med tänka mig ännu mer smaskiga scenarion, men jag låter dem gå osagda tills vidare... man vill ju inte jinxa laget.)

Hälsningar från Arvika, Ali:son.

Argh Förlåt!

Ali:son skulle härmed vilja gå ut officiellt och be om ursäkt för sitt eget beteende just nu ikväll, gentemot A-laget, medsupportrarna, klacken och alla inblandade i matchen mellan BKH och Åtvidaberg. Kanske var det oförlåtligt att promenera ut från arenan i 80:e vid Östbergs utvisning, men så skedde nu i alla fall. Jag hade faktiskt lovat mig själv att lämna Superettan 2008 i åttionde om Häcken inte reducerat, och det löftet höll jag, eller till en viss del i alla fall (jag lämnade Rambergsvallen).

I nivå med McDonalds hörde jag Dalas reduceringsmål. Då stod jag en stund på trottoarkanten och funderade på om jag skulle smyga tillbaka och hänga i skuggorna och hoppas, men då drabbades jag av en överväldigande känsla av vidskepelse och ödesmättnad – om du går tillbaka nu är det kört! Jag vände tvärt på klacken och lagom till påhoppet på spårvagnen hörde jag ännu ett oidentifierat skrik från vallen...

...det tog en stund att få in rätt station på MP3-spelaren. Efter all ointressant hockeyrapportering meddelades stor dramatik från Hisingen, 3-3 och kvitterat och med mindre än en minut kvar sannolikt ett kryss, och kommentatorerna pratade fortfarande om Åtvid som de som 'ännu inte helt säkrat allsvenskan'. Jag skakade på huvudet och tänkte, det är i alla fall inte förlust, men det räcker inte.... Lite skitmusik följde, lite mer skithockey, och så: När vagnen saktar in vid Domkyrkan: "...nu ska vi se om vi inte fått ett slutresultat från superett... jo, och, OJ! ha ha, jaaa, stor dramatik alltså, Häcken vinner med 4-3...".

Jag har aldrig skrikit på spårvagnen förrän idag. Folk trodde nog jag var en pundare! Lika illa som jag mådde när jag gick, lika sjuk kände jag mig när jag hoppade av spårvagnen. Eftersom jag sprungit ifrån alla mina kompisar var jag ensam, men följande lilla dikt trängde sig på när jag försökte dämpa det inre kaoset med en bärs, i brist på getingar att bonda med:

Värld
Skrik
Tala till mig
Sitter ensam
med skriket i halsen
Väck mig, vakna, någon

Fy fan, herregud, shit, jesusjävlar, argh! Jag saknar ord, men jag är glad att jag gick från arenan av två anledningar: 1) Ödet ville det och 2) jag hade dött av hjärtinfarkt om jag inte gjort det. Men jag utsträcker ändå min omedelbara ursäkt till A-laget för att jag inte var det ståndaktiga stöd som de förtjänar hela vägen ut. Vi ses i Degerfors!

Livet på sträckbänken

De sista omgångarna i 2008 års upplaga av Superettan dundrar förbi som franska höghastighetståg och det är knappt att en stackars krönikör hänger med. När 25:e omgången ska sammanfattas och fabuleras om har redan nästa omgång kört igång, gått i depå och hunnit ut på banan igen. Men jag låtsas som ingenting och att tabellen är fryst efter ÖIS-mötet.

Som så ofta förr var allt upp till Häcken inför omgångsavslutningen på Valhalla IP; det var straffspark på kvalplatsen, bollen var stor och rund och bara att placera i valfritt kryss genom en kämpaseger mot Orc! Assyriskas förlust mot Åtvidaberg lämnade kvalplatsen skrikande öppen för oss med vår gargantuösa målskillnad. BP mäktade bara med 1-1 mot Sirius och kryper mest omkring planlöst strax bakom oss. Falkenberg dukar under på bortaplan mot Mjällby som seglar upp som ett reellt hot, uppenbarligen rätt taggade så här på sluttampen. Ruggigt nog är de fortfarande en match kort och potentiellt flåsandes oss rätt i örat. Det är hemskt otrevligt! Men just nu har de 38 poäng, precis som Ängelholm som vinner över Väsby, vilka i sin tur stannar kvar i klubb 35. I den klubben samsas också Landskrona (förlust mot Degerfors – hur mycket tror ni värmlänningarna värderar den vinsten då?!) och Falkenberget. Och längre ned i serien vältrar sig liken med Enköping i absolut bott.

Sådant var alltså läget inför vår alldeles egna drabbning. Seger: Tätt förbi Åtvid och kvalplats. Förlust: Not an option! 90 plus några minuter senare hade vi fått se Pau trolla in frisparken från Himlen, den överenkla kvitteringen, några rediga chanser till prestigefull vinst och en Allbäck lomma av plan med huvudet fullt av fula ord om domar Antti får man gissa. 1-1. Jag var personligen så stressad över förlust att jag inte riktigt förmådde mig bli ledsen över krysset, men när den enda lilla poängen rasslade ned i tabellen kunde man ju hålla sig för skratt. Fjärdeplats, strecket tornar upp sig där uppe som ett massivt tak.

Vad kan man hoppas på nu då? Att Assyriska klappar igenom förstås. Men framför allt nu redan imorgon, Åtvidaberg, Rambergsvallen. Tut-tut, det franska höghastighetståget lämnar perrongen, och det är dags för alla glada gulsvarta att leta fram biljetterna – för nu är det bara slutspurten kvar, och konduktören öppnar inga dörrar för förlorarna!

Tacka fan!

Många känslor i rörelse så här dagen efter mötet mot URK!
Vilka rövhål till "kärnfans" de har, det är en känsla.
En annan är, vad bra vi hade det på kortsidan.
En känsla till är att det var spännande spännande oj oj oj. Och kryss är faktiskt inte alls illa urinerat.

En fjärde känsla är att VA I HELVETE A-laget står ni inte upp som en mur och tackar oss som vi stod upp som en mur och hejade på er??! På bortaplan dessutom. Fy fan! Dala och Pau kom åt vårt håll, men det var för att deras bekanta och bättre hälfter eller tjena mors råkade befinna sig där. Det känns ju väldigt trevligt och man blir verkligen taggad att gorma lite högre nästa gång. NOT!

Allvar!

Täten mobiliserar

Något har hänt inne i den Häckenska skutan, uppenbarligen. Utanpå såg den bra länge ut som ett redigt vrak, redo att sjunka ned i Göta Älvs grågröna vågor och sälla sig till murkna vikingaskepp och spritsmugglarekor i de dyiga bottensedimenten. Men just nu får vi lotshjälp från alla håll och kanter samtidigt som besättningen på HMS Hisingen tycks ha vaknat till, nyktrat till och börjat förtjäna sin kosing.

Tätklungan håller på att formera sig, och alla femti öre vill ha och följa med på tåget. Orcgrytet mötte Assyriska borta, och det är ju fysiskt, kosmologiskt, andligt, etiskt och juridiskt omöjligt att hålla på lokalkonkurrenterna – likafullt var deras knappa vinst i vår favör. Det som Assyriskas fans mumlat om hela tiden håller på att gå i uppfyllelse, vi tar dem på slutet! Och det vet man ju att alla Häckeniter håller sina och alla sina anhörigas tummar för att slippa kvalet. Mer fotboll blir det ju, men våndan är alltför stor. Då är det ju extra passande att vinna sina egna matcher, och det fortsätter Häcken göra. Bunkeflo hade inte massvis att sätta emot ett Häcken i medvind. Därtill: Daniel Larssons genom tiderna snabbaste målreplik (jag hann knappt uppfatta baklängesmålet, än mindre börja reta mig på det) placerade oss på samma målskillnad som ÖIS.

Det är galet att vi inte ligger mer än på kvalplats, men där hamnade vi denna omgång i alla fall. Och nu passar vi alla på att käckt lyfta på kepsen och buga och bocka och tacka Åtvidaberg som smakfullt steg åt sidan och bara lyckades kryssa mot ett tryffelbökande Landskrona och förvisso ha samma poäng som oss, men 16 poäng sämre målskillnad. Nu är vi på rätt sida strecket igen, och i princip finns det bara ett håll att röra sig i tabellen nu. Upp, upp och iväg!

Brommapojkarna har slagit käkarna i byxbenen på tätklungan och är påfallande lika pitbulls, men deras förlust mot Väsby var oväntad och välkommen, för nu kunde vi äntligen skaka dem av oss om bara så lite. Härunder återfinns Klubb 35, inte mindre än fem lag med 35 poäng (Mjällby, Väsby, Ängelholm, Falkenberg och Lilla Vicke Vire (Landskrona)). Av dem är Mjällby en match kort och ligger (trots denna omgångs förlust mot Ängelholm) potentiellt före Brommapojkarna faktiskt (Upphämtningsmatchen mot Degerförs spelas 8 oktober, tabellen lär fortsätta glappa en stund till alltså). Under Klubb 35 kommer de förtappade, om vilka man inte gärna pratar. Låt oss bara konstatera Qvidings fjärde förlust i rad. Hårt!

Mjällby är teoretiskt i våra bakhasor. BP (möter Sirius) och kan komma ikapp men inte förbi oss om vi loosar nästa match. Åtvid är våra närmsta tabellgrannar och de vill vi inte gärna släppa upp igen. Nu möter de just Assyriska av alla lag, så östgötarna kan väl få vinna denna matchen då, för då lämnar vi till och med kvalplatsen bakom oss. Förutsatt att VI vinner givetvis (det förutsätter vi väl alltid?). Och VI möter förstås Orcgrytet! Det är bra jädra trångt här uppe på fyrtornets tak och nu är det bannemig dags att börja knuffas och sätta krokben och välta ner de andra för den långa trappan. Sedan är ljuset vårt!

Derbypirr

Snart är det dags att äntra den luggslitna plasten borta vid den igenslammade ån på gränsen till det stora okända som ligger på andra sidan motorvägen långt där borta i fjärran östern. Derby mot skogsfolket, Öislänningarna, di sma under jordi, kalla dem vad ni vill. Vad få vet är att ordet "öis" härleds från fornnordiskans "orc", som alla vet betyder "råköttätande, ljusskygg, apful, grovröstad, omusikalisk, smaklös, fördomsfull och i alla bemärkelser vedervärdig ondskans tjänare och kanonmat". Undertecknad har varit på Öisgården (Orcgaard) och bevittnat hordernas myllrande. Detta är inget annat än ett krig mellan ont och gott, bara så ni vet. Och Häcken representerar givetvis alla goda krafter i världen, där kämpar från alla fria folk i hela världen går under ett gulsvart banér för att ännu en gång bemöta mörkret från öst.

Och ja, jag plöjer Tolkien igen.

Daniel Larsson ingjuter hopp: "Jag gillar att möta ÖIS och deras backlinje..."

Babysteps mot tätklungan

Den dystra övergången från sommar till höst kom... och gick, och se! där bakom molnen sken solen fortfarande, och småfåglarna i buskagen runt Slättadamm verkade förkunna att Superettan minsann inte är avgjord och att när det vänder kan det gå i en flygande fart! Tjugotredje omgången är (nästan) avklarad. And here are the results from the Bzzz'n'Ali:son jury.

Änglaholmens vinst mot Brommapojkarna var redan konstaterad, vilket i slutändan kostade mittlänningarna kvalplatsen sedan skogen (Åtvidaberg) besegrade slätten (Falkenberg). (Faktum är att Häcken hade kunnat landa på kvalplats om Falkenberg och Häcken vunnit, och trots att det inte blev så kan det vara värt att ha sagt.) Degerfors mot Mjällby ställdes in på grund av regn och ska spelas i månadsslutet, om man får tro de rätt motstridiga uppgifter Los Maifos på svenskafans öser omkring sig.

Assyriska matade på i topp med en statistiskt mördande seger mot Bunkeflo. I detta läge var det nu alltså läge att ta på den allvarliga minen, sluta upp med läktarflamset efter åtta-noll-segern från förra veckan (8-0! 8-0! 8-0!) och åka upp till staden som snart ska försvinna i Vätterns djup – Jönköping! Undertecknad satt klistrad vid webradion, eller hade gjort det om det hade varit fysiskt möjligt, och följde kommentatorerna som först lät sig imponeras av de tillresta, och sedan rapporterade Paulinhos förtidiga utbyte, Jönköpings vändning och Dalas vederkvickande 2-0-spikikistan! 10-0 på 2 matcher må vara vinklad statistik, men vem bryr sig? Målskillnaden +21 är APALÄCKER och slås bara av ÖIS (sedermera med ett ynkligt poäng).

Symboliskt nog loosade sagda ÖIS just den 11 september; parakonspiratoriskt lagd som man är kan man inte undgå att notera ironin. Hemmaplan mot Landskrona, utan Hannibal Allbäck, och för en gångs skull med marginalerna mot sig (men ärligt talat helt tillintetgjorda framåt också) och 2 uppfriskande mål i arselet! Livet leker; Assyriska placerar sig i slagläge för serieledning, Åtvidaberg knaprar in på tätpositionerna och Häcken borrar ned fötterna på fjärdeplatsen med målskillnadens hjälp, 2 poäng under strecket! Här ruvar redan BP och Mjällby hade legat här med om de vunnit över Degerfors (inte helt omöjligt kanske); men för att passera BKH hade de behövt vinna med 12 mål typ. Poängen är att här kokas en kvalplatsgröt och bara ett lag får vara mandeln som får chansen att komma till den allsvenska tomteverkstan... (ibland känner jag att metaforerna utvecklar intelligens och ett eget medvetande och börjar leva sitt eget liv utanför mig. Jag avsäger mig allt ansvar för mina inlägg när detta inträffar!).

Avslutningsvis: Hur skulle stackars Sirius resa sig efter 8 mål i baken? På A svarar vi: Hämnd! Det blev stackars Qviding som olyckligtvis befinner sig under isen just nu som fick smaka sleven när Sirius skulle rädda ansiktet. 4-0, med en sådan vinst till är Sirius tillbaka på samma målskillnad som före deras historiska hysteriska sammanbrott på Rambergsvallen. Men fortfarande låångt där nere under oss – ja, titta, de ser ut som myror nästan!

Men nu dansar vi i pågatåget allihopa och firar att örgrytet rasat in och att det fortfarande finns riktigt gott hopp om att balansera omkring här på tabellstrecken de här sista omgångarna. När jag lägger huvudet på kudden om kvällen kan jag nästan känna smaken av möten mot Malmö, AIK och... eh... Ljungskile..., och matcher i mobilen och filmade referat på Sporten i TV. Det är fint, det!

Mållös? Nej! Och ja!

Okej! (harkel) Hej kära dagbok! Idag ska vi leta ord.
Jag vet ärligt talat inte hur jag ska fånga detta i text. Jag var en av de futtiga 592 lyckliga som fick se Häcken- och Superettahistoria skrivas på Rambergsvallen. När jag kom till jobbet hade min LSK-kollega skickat ett mail vars enda innehåll bestod av: "Till dem det berör: 8-0". Erkännande! Rättvisa!

Men låt oss börja med den 22:a omgången, som den blev (ej medräknat BP's och ÄFF's smygmatch). Ängelholm mäktade endast med kryss mot El Jumbo Degerfors och landade 3 poäng bakom oss. På samma plats hamnade Väsby efter vinst mot de stackars lila i Qviding vars SE-kontrakt annonseras som hotat i GP. Assyriska mäktade till slut med en krampaktig seger mot ett ganska envist Jönköping, men 3 poäng är ändå en raket i tabellen upp, upp och iväg i täten.

Och så Mjällby mot Åtvid – vad hände DÄR?! Resultatet 5-1 förde upp dem jämsides med oss, och skakande nära vår annars fina målskillnad. Fortfarande kändes allt besvärligt och lite obekvämt. Men Landskronas oförmåga att vinna mot Bunkeflo betydde att de inte kunde smyga förbi oss denna omgång i alla fall. Och därtill Brommapågarnas vinst mot Enköping, som puttade ned Boisarna från kvalplats – ingen bra omgång för skånetåget. Därefter Falkenberget mot Örgrytet, som vanligt en fånigt viktig match där kryss hade varit acceptabelt... men nej, inte ens med Halvnäck och Mwila borta lyckades skogsfolket misslyckas och uddamålssegern var ett faktum med ännu en marginal med sig. Det verkar faktiskt som om Allsvenskan tvingas öppna dörren för östblocket ännu en gång.

Och så omgångens avslutning, Häcken mot Sirius, direktsänt på TV. Sju intevinster i ryggen, en publikkärna på 592 personer på gapande läktare, en måttfull optimism värdig Häckensupportrarna, en mäktig nordanvind över Rambersgvallen... Åtta noll. Åtta noll. Åtta noll.

Det är nu man letar ord. 1-0: Lättnad! Äntligen en ledning! I motvind. Låt det hålla! (Halvlek) 2-0: Förlösande! Tvåmålsledning! Håll detta nu! Rött kort Pierre Gallo: Skojar du?! Fast nu vänder de säkert bara för det! 3-0: Otroligt! Osannolikt! Nu MÅSTE vi klara detta! 4-0: Va? Va va? Vad är det som händ... 5-0: Men men... sjukt! Ärligt talat, var är Siriusspelarna? 6-0: Men, oj, stackars Sirius! Näää, det är nästan för mycket! Låt dem få en cha... 7-0: Fuck chans förresten! Bollen är rund! Tra la la la la... 8-0: (...) inte sant (...)

Faktum är nu emellertid – som alla vet – att om man hade fördelat dessa mål på de senaste veckornas matcher hade vi legat i täten av tabellen. Men därmed kan man inte förringa den absurda men klädsamt radikalt förbättrade målskillnaden som ett fullkomligt ihopklappat Sirius dukade upp på ett silverfat för oss. Från +11 till +19, andra bästa målskillnaden i tabellen (=bäst i insläppta mål, tredje bäst i gjorda). Sådant där räknar Gud Fader på Domedagen när kvalplatsen ska avgöras, bara så ni vet det!

Självfallet borde en så här historisk match ha resulterat i minst fem poäng, men så stelbent och byråkratiskt är systemet att vi får nöja oss med tre. Nåväl! Ingen förlorad mark mot härförarna, inknappade poäng mot Åtvidaberg, marginell ifråndragning mot Mjällby och Falkenberg, och aktersegling av Landskrona med flera... Tre poäng från kvalstrecket, nu är det vi som är de slemmiga träskvarelserna som hänger i båtrelingen och gläfsar åt landkrabborna. På något sätt är det bättre så, det är alltid skönare att jabba från underläge, och getingarna är bevisligen ganska besvärliga i år! (Och nu VET vi att BP redan har förlorat mot Ängelholm redan... kvalplatsen ligger där och vibrerar!)

Avslutningsvis: Dryga 600 på Rambergsvallen kan föra ett fantastiskt liv. Må vi aldrig underskatta träläktarens imponerande resonans och dubbla baskaggekapacitet igen. Tack lilla men härliga publik för säsongens kanske mest bisarra och roliga upplevelse! Så skapas historia!

De kallar det en vändning

Men – seriöst gott folk – hur kan ett kryss mot Väsby United kallas en vändning? Tabellen har börjat glappa betänkligt och det blir besvärligt att hålla reda på vilka lag som smyger omkring och lurar på vilka. Allt man kan vara säker på är att Hisingens stolta inte vinner i den takt som man skulle önska.

Inte massor gick vår väg denna tjugoförsta omgången heller. Bland höjdpunkterna måste nämnas Assyriskas osannolikt nog ännu djupare svacka än vår. Om man pratar kräftgång om Häcken är det nog på sin plats att kalla Assyriskas dito för molluskålning, eller blåstångshas. Icke desto mindre stannar de kvar i toppen än så länge, dock bara någon förlust till ner till oss andra här under kvalstrecket. Brommagossarna blåser i tutan och ångar på genom att lustmörda Qviding och placerar sig i slagläge direkt under strecket. Men Åtvidaberg släpper inte taget, skändar Degerfors och ockuperar ståndaktigt kvalplatsen.

Samtidigt som tätgruppen nästan unisont drar ifrån oss kommer några eftersläntrare och börjar nosa oss där vi verkligen inte vill veta av dem. Ängelholm brottar ned Enköping på hemmaplan och börjar till och med de få häng på oss. Landskrona får definitivt häng på oss när de nedgör Jönköping.

Inför Väsby-Häcken var det bara att konstatera att alla lag utom Assyriska redan tuffat iväg, och de befinner sig så långt bort att det nästan inte spelar någon roll. Allt som återstod var alltså att spela boll med god min och försöka blunda för den bistra sanningen. Dock fanns en liten möjlighet att gå förbi Falkenberg vid egen vinst och om de förlorade borta mot Bunkeflo. Om man inte kan hurra över stora ting som världsfred eller liv i yttre rymden, kanske man får hålla till godo med dylikt smågodis.

Men nehej, det blev 0-0 i bägge matcherna, ett sketet poäng till alla lag och alltså ett (1) poäng vunnet på Assyriska som omgångsresultat. Isch! Och dagen efter stod omgångens sista batalj mellan Öis och Mjällby, med andra ord Pest mot Kolera, en match man på något sätt hoppades skulle resultera i minuspoäng åt bägge lagen. Så blev inte fallet, det blev näsfraktur för Halvbäck och tre poäng till för medias nya kelgrisar. Lite otippat slant Mjällby ned under oss på målskillnad, men priset var givetvis alldeles, alldeles för högt. Vi ligger nu 11 (elva!) poäng efter toppen. Med den här takten kommer vi ligga 24 poäng efter ÖIS när superettan avgörs den 25 oktober. Då blir det inte gravöl, då blir det svanhopp från Älsvborgsbron!

Härnäst möter vi Sirius. Hoppsan! Med tre vinster i rad mot Falconberg, Landskrona och just Assyriska är det vår vanliga oröta att få möta småpotatisen när de just snavat in i delirium och råkar spela som om de var på väg att vinna allsvenskan redan! Vinst är och förblir ett måste, om inte annat för att kunna nå den där förbannade men ack så eftertraktade kvalplatsen som tycks förbli Häckens stadigt återkommande öde.

Årets viktigaste match

...är under uppsegling. Och nej, det är inte superettan utan en högre serie än så. Högre än alla jordiska ligor överhuvudtaget. Och imamerna leder med 1-0 i matcher.


Stackars resten av landet som missar detta! Jag ska hålla på bägge lagen. För säkerhets skull. Man vet aldrig.

(Gud kanske föredrar hockey... shit...)

Ridå

Det var egentligen en perfekt inramning för Häckens ridå i Superettan 2008. Nyligen utskälld på jobbet, regnblött Göteborg, järngrå skyar, en tilltagande skymning när man skramlade hem på spårvagnen med regnstrimmiga rutor, en brinnande soptunna på Wieselgrensplatsen. Allt var precis sådär trist och dystert som man kände sig inombords när man sur i hågen lämnade Rambergsvallen före slutsignal. Strax över 700 vilsna själar fick bevittna eländet; en lamslagen klack såg två mål dömas bort av den lustige lille mannen som man uppenbarligen hittat irrandes någonstans på Ringön och iklätt domarkläder och givit en visselpipa. Ridå! Auf wiedersehen! Tack för fisken och adjö!

Jag vet inte om det är så förstås, men så känns det i hela supporterjaget. Min sidekick på läktaren som följt Häcken sedan innan de fanns (inte Bzzz, han var inte ens där! fast han missade ju inget heller) erkände att han för första gången tappat sugen att ta sig till Vallen. Kanske var det bara förlusten som pratade, men faktum är att frustration och irritation givit vika för resignation. Så här kändes det i fjol också. Inte världens undergång, men, blä, typ.

ÖIS gjorde det övertygande mot Degerfors, Assyriska gjorde det genom uddamålet mot Väsby, och Falkenberg gjorde det mot Jönköping. Vann, alltså. Täten dundrar vidare bort i fjärran. Smal tröst var att Ängelholm mäktade med att kryssa mot Åtvidaberg och att Bunkeflo reste sig ur bottenslammet och förstörde festen för Mjällby. Allt spelar ingen roll emellertid, eftersom Brommapojkarna – numera cementerade i rollen som ett av våra Nemesismotstånd – inte bara kostade oss alla poäng, utan också retligt smet förbi oss i tabellen. Vi ligger nu sjua, hela 9 poäng efter ni-vet-vilka! Nio poäng! Det är en evighet av segrar och medgångsresultat bort, det.

Nu är det inte roligt att vara Häckensupporter! Vi ligger och guppar i älvens strandskvalp med de andra halvsjunkna småbåtarna medan de nyrenoverade oceanångarna stävar ut mot allsvenska farvatten. Vi tycks ha tappat kompassen, utombordarn, kapten och halva manskapet under semestern. Och inget kan man göra, utom att infinna sig, sammanbiten och desillusionerad, på nästa hemmamatch, ta emot programmet från någon av kidsen, bänka sig och hoppas att någon i laget vaknat ut looserdimmorna och börjat sparka liv i lagkamraterna igen.

Ni kan bättre än så här, pojkar! Waky waky!

...och än slank de ner i diket!

Hade jag skrivit denna omgångskrönika direkt efter matchslut hade det låtit något i stil med "Dra åt helvete, jävla muppar!". Tack och lov (puh!!!) gick jag ut och tog en härlig promenad bland Göteborgskalasets kulturöverdosade trumslagare och stadens sedvanliga bakgate-alkisar och svalkade av nerverna.

Den här omgången hade allt, fast åt fel håll. En förlust mot Enköping seglade upp som det här årets stora NO-NO, och mycket riktigt, domaren väntade tålmodigt tills de dialektlösa avgjorde på övertid, precis som Qviding. Alla, till och med Sonny, som slutat ringa mig på mobilen en timme innan match – jag förstår honom – var ense om att vi nu inte får börja glida efter. Ooops! Too late! För att spinna vidare på förra krönikans träskmetafor, har vi nu sjunkit ned till midjan i gegget, till och med Mjällby har genom den annars ökentrista 0-0-matchen mot JSödra kravlat förbi oss. Från i princip topp till femma i rakt nedstigande fall – det krävs fan talang!

ÖIS, laget som Gud glömde men som några miljonärer gärna vill komma ihåg, borde ha förlorat mot Åtvidaberg. Men ett av målen är ett östgötskt självmål, som givetvis tillskrivs Allbäcksson som numera alltså gör mål med ren tankekraft utan att röra bollen. Imponerande! Åtvid kvitterar, också de i 93:e, ligger 2 poäng över oss. ÖIS ligger två hela vinster bort, och på långt håll bort ser de nästan ut som kvalificerade till Allsvenskan.

Assyriska får storpisk av Brommapojkarna. Det hade varit jättekul om vi hade vunnit idag, men nu är det på sin höjd tillfredsställande att notera att det inte bara är gulsvarta som gått vilse i halvsäsongslabyrinten. De dåliga nyheterna är att BP jagade ikapp och lätt kan gå om oss nästa omgång. Detsamma gäller för Falkenberg, trots förlusten mot Sirius.

Vi har fortfarande färst insläppta mål – något som hittills spelat i vår favör, men lag som Mjällby, Åtvid och ÖIS aspirerar på den äran. I statistiken gjorda mål ligger vi betydligt sämre till. Dagens match var ett nedslående exempel på just detta. Andra Häckeniter får gärna vara mer positiva i sina anslag, men undertecknad ber att få segna ned på knä och basunera ut att Apokalypsen är här, undergången är nära! Nu står vårt hopp till de andra lagens inkompetens. Precis som 2007!

Häcken i Superettan 2009!

Hur orolig ska man bli?

Fem veckors semester och två dygns partande på wow (nej, inte dataspelet, dataspel are for sissys!) är över och det är dags att höja de rödsprängda över relingen och blicka in mot fast mark igen, bort mot Verkligheten. För där ute pågår sport minsann, och då pratar jag inte om Diktatolympiska Spelen på fallsidan om världens ände*, utan givetvis om den enda ligan värd att följa i dagens sportsverige - Superettan!

Jag har missat min första hemmamatch, mot Qviding – ett namn som alltmer låter som en parasitisk insekt som lever på smuts och sårskorpor från betydligt större och mäktigare värddjur. Deras vinst mot Assyriska var tacksam, men också sista gången sidomatcherna i omgångarna gått vår väg. Vår knappa kvittering mot Ängelholm kändes som ett räddat poäng, men nog fan vänder ÖIS i 93:e mot Limhamn Bunkeflo. Ibland känns det som om domarna väntar med att blåsa tills det ena laget verkligen gör mål... och väntar... och väntar... Men det skickade upp dem i serieledning och katastrofen var ett faktum. Alla ylar om Allbäckeffekt, GP publicerar en absurd jämförelseartikel om när ÖIS var i serieledning senast för tvåtusen år sedan som inte har det minsta att göra med dagens lag, läge och/eller verklighet. Det är ungefär samma sak som om GP skulle publicera just precis det här som jag skriver på bloggen. Ännu en gång GP; skäms och proffsa upp er!

Jaha, ingen större fara skedd, suckade man tungt och inväntade nästa omgång. Katastrofen mullrar vidare. Kvittering på övertid mot just Qviding skriker 2007 lång, kuslig väg och förstörde minst två spelningar i Slottis. Assyriska vänder i – you guessed it – 90e minuten mot Enköping (3 insläppta mål mot jumbon andas dock en fetare svacka än vår). ÖIS klår Ängelholm med uddamålet. GP rapporterar att Allbäck gjort en cykelspark. Spännande och stort nyhetsvärde säkert, men något mål gör han inte. Däremot får han gult kort. Hur som helst, serieledningen består. Och så seglar Åtvid upp på kvalplats efter seger mot Limhamn Bunkeflo. Därmed kanar Häcken ned i övre mittsmeten. Här är det kladdigt och lätt att fastna det vet vi, och nerifrån gyttjan kommer Mjällby och Falkenberg krälandes som andra lagunmonster.

Jag är orolig, och lite upprörd! Efter mittsäsongsvilan är stämningen som förbytt. Plötsligt ligger vi två vinster under ÖIS, bara det är anledning att skaka fram rakbladen ur portmonnän. Bzzz hävdade i fjol att Häcken är ett höstlag, men tänk om vi bara är ett 'ensäsongslag' – då har vi bränt krutet redan på vårsommarn!

Kommande matcher blir vattendelaren. Förlust mot Enköping (även borta) får antas vara serieapokalyps för Häcken. ÖIS möter Åtvidaberg och man får väl tacka för små gracer och hoppas på kryss (eller en brakseger för östgötarna, skulle nästan kännas ännu roligare). Assyriska möter BP, Falkenberg Sirius och Mjällby JSödra; önskade resultat är förstås 1, 1 och 1 i alla de matcherna. Och en stor, fet, ljuvlig seger för oss, utan skador, utvisade brassar och domare som inte vågar blåsa matchslut.

* Arrangörerna på OS bad Mugabe att inte komma till invigningen med motiveringen att 'hans land är odemokratiskt, med diktatorfasoner och trakasserier av oppositionella'. Det är parodi på snudd till galenskap! Jag bojkottar skiten i alla fall.

Nära nu...

...om tjugo (20) minuter drar jag till krogarnas krog, Whoopsi. Om tvåtimmarochtjugominuter sitter jag på Rambersgvallen.

Det här kan bli en hur bra dag som helst på alla sätt och vis. Men bara om gulsvart gör sin grej idag.

Huga!

Falcon är beskt!

Det här var första förlustmatchen för säsongen på hemmagräset, och den första jag bevittnat personligen. Limhamn Bunkeflo slapp jag följa ens på nätet, tack och lov. Men här var den i all sin fulhet i alla fall, uddamålsförlust mot Falkenberg – av alla eländiga, uddlösa, tråkspelande lag. Förra säsongen radades sådana här matcher upp på en enda lång dystergöksrad, men i år har vi varit förskonade, tills nu. Och detta mot laget som vi vunnit mot i 13 raka, nu när vi är serieledare och allt. Jag hade det på känn, och det är inte bara bitterhet som pratar (fast det också).

Falkenberg kom med en färdig taktik som de genomförde precist. Alla bakåt, håll ut i första och trötta ut, kontra och leta frilägen. Och hoppas – hoppashoppashoppas – på Häckenspelarmisstag som öppnar för chanser och kanske kanske mål, och då kanske Häcken blir stressade och vi kan rensa och maska tills slutsignal. Skittråkigt! Värdelöst spel! Snaaaaarrrrrkkkk från läktarplats, de egna supportrarna lade ned fanorna och knep käft när de såg vart matchen bar hän. Och vid slutsignal: Full pott för skitspelet! Grattis och ajö!

Och visst var det Häckenmisstag som ledde till kontringen. Jag skrek av mig på läktarn på alla jag tyckte förtjänade det (och några andra kanske, sorry!) och behöver inte göra det här. Men fy fan. Fyyyyy faaaaan. Jag tror inte jag varit arg så här på de gulsvarta förut, men jag är ju ung i supporterleden och har inte förhärdats av alla känslostormar än. Missförstå mig rätt, Häcken spelade inte kass. De var fullkomligt överlägsna, men tråkmördades av det Ljungskilska spelsystemet.

Samtidigt... vad är det nu då som egentligen har hänt? Häcken lyckades inte hålla serieledningen och verkar även i år bara kunna vara det lag som skuggar toppen. Men vi ligger tvåa, på samma poäng som Assyriska (nästa hemmamatch!) och före ÖIS (viktigt!). Matchresultatet var orättvist förstås, spelet var som vanligt bra tills vi stressade bort oss från kvitteringen. (Fast lär er lägga hörnor, för h#"€%&#%! och ta in långa spelare bums när ni märker att Falkenberg minsann inte tänker bryta sin rotmosformation i straffområdet!)

Det ska nog gå bra det här. Jag ska bara svära mig till sömns och försöka lära mig förlåta mina medmänniskor. Fan fan fan fan fan fan fan fan! Zzzz.

(Detta är som synes inget matchreferat, det är en matchkommentar och sannolikt mer i stil och anda med vad undertecknad kommer att ha tid och rum att prestera framgent.)

Degerforsmatchen, fast i grekisk anda

Ibland känns det ganska trist att skriva matchreferat. Inte endast för att beskriva en förlustmatch (det kan ibland vara ganska kul), utan för att man tröttnar på klichéerna och textuppbyggnaden. Eftersom Degerforsmatchen – som inte var en förlustmatch ens – redan är överspelad och bortglömd efter Mjällbyvinsten nyss kan jag därför unna mig att skriva följande matchreferat på hexameter.

(harkel...)

BK Häcken – Degerfors IF 3-0, på hexameter

Degerfors kämpar till Hisingen kommo i hopp om att vinna
knappt matchen börjat förrns Krickan på lobb lyft en boll över ribban
på hörnan därpå nicka' Lallet i Degerfors över densamma.
I sjunde drog tystnaden över den tillresta klacken i bortre,
när Pau på ett underligt inlägg fick bollen i mål ner till vänster.
Därtill kom flertalet chanser, bland annat från aktive Vinnie,
men Degerfors sökte som regel med långbollar Lallet och Schpetim.
Och domaren han vägrade blåsa på brassar men varnade Nyström,
medan Forsa och Lind slet som djur emot fotsnabba degerforsforwards.
I Häcken sprang alla tre brassar på rad och förvirrade Degen,
som dock bjöd på målfarligheter så fort de forcerade Häcken,
över lag in mot trettionde tedde sig dock inget lag såsom skitbra.
Men Nyström var viktig i mitten, och Mackan och Ewerton kvicka,
skapandes flertalet chanser, och Lind var en klippa som vanligt,
men Norrbin som friställde Lallet som sköt rakt mot Krickan var läskigt,
innan halvleken blåstes och lämnade Häcken med uddamålsledning.

Friberg fick ersätta Nyström i andra som Jonas fick öppna
med skott över Nurme; dock strax revancherat av Mano Garcia.
men bollen gick ut; och till situation som drabbade Janne,
som varnad såg Mano sånär få kvittera med skott upp i ribban,
som så till den grad retar Krickan att även han får en varning.
Och ilskan från läktarn var äkta på domarn och orättvist domslut.
Men snart spelet böljade åter med Pau som på frispark i krysset
sånär drygat ut härlig ledning, men långfingrad Nurme höll målet.
Vinnie böts ut mitt i hörnsituation och Larsson äntrade planen,
men knappt hunnit komma på plats förrän bollen i andrahandsläget
landat hos Daniel Larsson och vips! dundrat in andra målet.
Och som om inte detta var nog vaknar härvid vår skyttekung Jonas,
även om Degerfors verkligen kämpade ända till slutet,
och upp emot sjuttionde svackade faktiskt vårt Häcken en aning.
Degerfors rusade rakt emot mål så fort de fick bollen,
men Häcken de spelade runt mycket samlat, minuterna flöto.
Och Jonas försatte ett gyllene läge från Dala, och därtill
Ewerton missade passning från Marek och lika fint läge,
men Pau var på topp och i åttionionde skapade hörna,
och därpå på brassemanér kunde friställa löpsnabbe Jonas
som säkrade ledning i skyttarnas liga med tre-noll mot Degen.

Zzz 'n' Ali:sov?

Den inbitne bloggstatistikern tillika läsaren av denna blogg har nog redan noterat den drastiskt sjunkande inläggsfrekvensen de senaste två månaderna. Är denne person dessutom flitig besökare på Häckens svenskafans-avdelning kan han/hon kvickt ana ett samband, eftersom även denna internethörna tycks ha tvärstannat.

Vi kan försäkra er om att varken Bzzz eller Ali:son har kastat in den gulsvarta handduken. Säkra källor uppger att de träffats bara för några dagar sedan, till och med utanför Rambergsvallen. Och undertecknad sitter bänkad vid webradion och Mjällbykampen (heja! heja! Pau Pau Pau!). Bloggskrivande kan jämföras med konjunkturen, hepp så går det upp, och hopp så går det ner. Just nu ner. Om sedan svenskafans ska leva upp någotsånär igen kommer nog behövas fler lokomotiv än denna bloggs känsliga konstnärssjälar.

Häcken i Allsvenskan 2009! Nu börjar matchen igen. Ajö!

Fläkt från Åtvid

Här sitter man och lyssnar på webradion och minns hur det lät när man själv jobbade i Östergötland. Eftersom ingen verkar vara inloggad någonstans kändes det naturligt att prata lite för sig själv här på bloggen som annars legat i en kreativ dvala den senaste tiden. Not for lack of passion, mind you, bara ont om tid!

19:28
Verkar inte bli någon fantastisk match. Min förhandstippning på 2-3 känns världsfrånvänd.

19:30
Emil in. Östberg skadad... världen hatar oss. Men Emil är bra. Jonas verkar inte alls ha kommit in i matchen, enligt de i och för sig ganska oinitierade kommentatorerna. "Olivieria" visste de inget om – "han har väl inte gjort några mål alls i år? Näää, bara en assist. Han har väl inte spelar så många matcher heller...".

19:35
Nu höll Häcken på att spela bollen på en flygande skata i luften! Det är just sånt här man inte får med sig när man tittar på TV-sändningar. (Spelet verkar sådär, kommentatorerna sitter mest och fnittrar...)

19:40
De har respekt för Jonas, det hör man. I början lät de besvikna över att han inte var delaktig i allt och nu tycker de det är tack vare honom som Häcken ryckt upp sig. Nu fick ÅFF sin sjunde hörna... Boing! Ugh, close! Nu menar de på att det var tur att Niklasson inte fick göra mål, för de matcherna han gjort första målet har ÅFF förlorat. Logik!

19:44
Go Degerfors! Skärpning Qviding! Målen rasar in i alla matcher, men inte i Åtvids djupa skogar.

19:49
Första halvlek avblåst! Nu låter östgötar som regel ganska tillbakalutade, men det låter verkligen inte som en jättekul match. Två bra defensiva lag, men ganska sunkiga uppåt enligt kommentatorerna. Gymnastikflickor ute på plan för underhållning, kommentatorerna ska äta en korv upplyser de mig om innan det låter som om de slänger micken i toaletten och sändingen bryts. Ändå måste jag tycka att det här med websändningar är något som Häcken absolut borde lägga till sig.

Om man nu funderar en sekund på matchen med ena ögat på tabellen inser man att det vore härliga tider att vinna idag, eftersom det skulle föra upp oss på samma poäng som Assyriska, 2 poäng över Majs (om Degerfors gör sitt idag, alltså). Vi skulle fortfarande vara 3 poäng bortom Landskrona och 4 härliga poäng förbi Örgrytet, även om de skulle klå Qviding (kommentatorerna kallade det en "revansch" – som att få stryk av storebror och ge igen på katten, kan man tycka!). Vakna Pau, vinn boll Jonas!! Nu kör vi igen.

20:09
Verkar kännas lite mer framåt både framåt och bakåt, så att säga. Lagen är nog inte helnöjda med 0-0, vilket jag personligen anser borde resultera i just noll poäng. Fotboll ska vara underhållning till syvende och sist, och kanske skulle vi slippa skitfotboll och skitfotbollslag.

20:12
Detta är inte en livesändning. Jag vill bara klargöra det. Det är ett privat samtal på en offentlig arena. Jag pratar väldigt lite om själva matchen, bara lite runtom den... ganska långt ifrån runtom den.

20:15
Nu fick jag ge 300 spänn till min sambo. Jag hade inga pengar i plånboken, men jag råkade ha 300 riksdaler i en gammal bok, jag hittade dem häromdagen. Förr gjorde jag så – gömde pengar lite varstans, mest för att överraska mig själv när jag skulle hitta pengarna igen. Det fungerar! Men jag tappar tråden... måste på toa också. Åh, vilka bekymmer!

20:18
Emil kostade oss nästan en straff. Något sker... Forsa inblandad... linjemannen är med på ett hörn... Oskar Möller får gult till slut. Men ÅFF får frisparken. Okej...? Källqvist får cred, "han har varit helt felfri" berömmer de honom. Låter fint det!

20:22
"Vinisis Sonto"... Och vem är det? Det bor nog inte så många brassar i Åtvidaberg. Gult kort till Vinnie, hur som helst! Han gjorde något dumt, tydligen!

20:26
Läge Häcken, och vips får man blodsmak i munnen. Jag kanske låter oberörd och lättsam. Det är bara en chimär, tro mig! Och citaten fortsätter hagla... "Hästen... Hästen? Häcken menar jag."

20:28
Dala in, Pau ut. Där ser man. Det verkar ha blivit ännu en sådan där bra insats men inte den Pau vi lärt känna och älska-match. Då ska vi se om vår lille iller kan vakna mot talldungefolkets tappra elva.

20:35
Detta är de magiska minuterna. Ett mål svävar i luften. Men vem ska fånga det? För oss talar en stabil Källqvist, en pigg Dala och ett lag som "ändå har de mest avancerade avsluten". ÅFF byter, och de tror att inhopparen Zaim ska avgöra, bara för att. Qviding reducerar. Det måste vara ett gott omen!

20:37
Zaim gör bort sig och släpper till ett bra läge för Dala och Everton. Så mycket för kommentatorernas profetiska förmågor, de låter faktiskt lite irriterade också. Tio minuter ordinarie kvar, och det börjar kännas bökigt på riktigt. Men kanske är bägge lagen rätt nöjda med 0-0 när allt kommer till kritan. (Det borde fortfarande rendera NOLL poäng i serien!)

20:42
Ghandy in för Everton. "Tre raka vansinnesdåligtspelande passningar för Åtvidaberg!". De är inte nöjda med de sina. Kvalitén har uppenbarligen sjunkit. Örgrytet drar ifrån igen, "de tar en gruvlig revansch för förlusten mot Häcken". Jamen, hallå! Kom tillbaka när de lyckas besegra OSS istället. Hur som, ett dåligt omen.

20:48
Å gud va jobbit.

20:50
Slut. Kryss. Ett poäng.

20:57
Fortfarande placerade mellan uppstreck och nedstreck alltså, tätt efter Majs och bara 3 poäng efter Ashurs Drabanter. Tyvärr har vi Landskrona och Örgrytet sniffandes i ändalykten närmre än man hade önskat, men när allt kommer omkring, livet är för kort för att bry sig om andra lag. Nu är det Degerfors hemma nästa, som kostade Assyriska två mumsiga poäng idag.

Last survivor of the Nostromo, signing out!

Inför BK Häcken-Jönköping Södra: Dags för serieledning?

Efter den imponerande segern mot Sirius senast och det faktum att i princip vartenda resultat i omgång 7 gått Häckens väg så seglar gulsvart upp i serieledning vid seger mot Jönköping Södra.

2-0 till Häcken borta mot Sirius med killar som Paulinho och Peter Nyström vid sidan av planen var kanske till och med mer än vad man hade hoppats på. Enligt säkra källor gjorde Häcken sin bästa match för säsongen. Jonas Henriksson och Daniel Larsson stod för målen. Mål som gav Henriksson en skytteligaledning och Larsson en skön come back efter sin lårskada.

Paulinhos utvisning mot Väsby renderade i inte mindre än fyra matchers avstängning. Fullständigt världsfrånvänt. För en gångs skull verkar domaren ha sett mer än det som hände på plan. Om inte Häcken får igenom den överklagan man funderar på att lämna in kommer Pau alltså inte vara tillbaka förrän mot Åtvidaberg borta den 9 juni. Därmed missar han derbyt mot ÖIS den 6 juni.

Nåväl, mot Jönköping blir det definitivt ingen Pau. Peter Nyströms knäskada verkar inte möjliggöra spel för honom heller. Alltså kan vi nog räkna med en uppställning väldigt lik den mot Sirius senast. Med tanke på utgången och spelet i den matchen behöver vi kanske inte oroa oss så mycket ändå.

Erik Friberg är dock tillbaka från sin avstängning på två matcher och vi får se om han slår sig in på mittfältet. Bredvid Janne Saarinen spelade nämligen, i Nyströms och Fribergs frånvaro, Daniel Forsell och det är väl i första hand honom Friberg nu konkurrerar med. Forsell lär dock ha gjort en klart godkänd insats mot Sirius så det är inte självklart att Friberg går raka vägen in i startelvan.

Om Henriksson gjort åtta mål hittills har Jönköping Södra mäktat med tre. Laget har förlorat målspottaren Patrik Elmander till ÖIS inför den här säsongen, vilken stod för 9 mål 2007. En av tre målskyttar för Södra den här säsongen, estländaren Kristen Viikmäe, är spelledig för landskamp och saknas vilket är ett avbräck. Tommy Thelin som vann den interna skytteligan 2007 verkar inte alls ha kommit igång och är mållös så här långt.

I tabellen parkerar man trea från slutet men på samma poäng som de två lag man har under sig, det vill säga fyra. Om målskyttet långt ifrån har imponerat får man säga motsatsen om defensiven. Endast sex insläppta så här långt vilket är helt i klass med topplagen i serien och endast ett mer än vad Häcken har släppt in. Senast spelade man helt jämt med serieledande Assyriska i en match som slutade 0-0 och det med en man mindre i mer än 60 minuter sedan Emil Backlund dragit på sig två gula kort. Dessförinnan spelade man oavgjort, 1-1, också mot Landskrona.

Vi kan förvänta oss ett disciplinerat tätt försvar som det kommer krävas en hel del kreativitet och tålamod att såga sig igenom. Med en spelsugen Larsson och en pånyttfödd Vinicius på topp uppbackade av en Henriksson i toppform och en Saarinen som lugnet själv så kommer det förhoppningsvis ramla in en och annan boll ändå. Ewerton verkar även han ha hittat in i spelet och har presterat mycket bra de senaste två matcherna. Det kan bli en trevlig kväll på Hisingen!

3-1 till Häcken är mitt tips!

Plats: Rambergsvallen

Tid: tisdag 27 maj, klockan 19:00

Inför IK Sirius-BK Häcken

Sirius har haft en trög öppning på säsongen i serien men segern mot Djurgården i Cupen senast lär ha bättrat på självförtroendet. Samtidigt åker Häcken till Uppsala med en starkt decimerad trupp. Paulinho avstängd, Saarinen spelledig och Nyström och Östberg har skadekänningar.

På officiella hävdar Sonny mellan raderna att han är nöjd med en poäng borta mot Sirius. Detta på grund av icke optimala förberedelser beroende på avstängningar, skador samt en spelledig Saarinen.

Att trion Paulinho, Erik Friberg och Saarinen inte kommer att spela vet vi. De två första är avstängda efter sina utvisningar de senaste omgångarna och Janne Saarinen är spelledig av personliga skäl.

Hur illa det är med Nyström och Östberg är oklart. Sonny är dock en räv och fullt så illa som att Häcken åker till Uppsala för att deffa till sig den poäng man har när matchen börjar är det förmodligen inte. Men visst, problematiska bortfall är det.

Glädjande är att Daniel Larsson har gått för fullt efter sin lårskada och är redo för spel mot Sirius. Vinicius och Larsson på topp, får man förmoda.

Sirius har som nämnts haft grus i maskineriet inledningsvis. 1 vinst, 1 oavgjord och 3 förluster vilket ger 4 poäng så här långt och en 10:e plats i tabellen. Man började emellertid bra med hela 5-1 mot Degerfors borta vilket följdes upp med 1-1 mot Mjällby. Så långt såg det bra ut. Därefter följde dock tre förluster mot i tur och ordning Falkenberg, Landskrona och Assyriska varav de senaste två förlorades med sammanlagt 7-0. Man är fortfarande utan seger på hemmaplan och har bara mäktat med ett mål på Studenternas IP. Men kanske kom en vändning för laget i samband med 4-2-segern mot Djurgården i Svenska cupen.

I hemmalaget är de svåraste avbräcken Daniel Hoch och Andreas Eriksson som båda saknas i morgondagens match. Tränare Pär Millqvist uttalar sig i Uppsala Nya Tidning om Häcken och säger:

”Vi ska fortsätta vara äckligt disciplinerade. Och Häcken är bra. Riktigt bra, trots att de saknar spelare som Paulinho”.

På Sirius hemsida målar Millqvist upp vägen till framgång:

”Jag hoppas att vi fortsätter på den inslagna vägen med ett kompakt lag och ett bra offensivt spel och samma starka laginsats. Vi behöver ha disciplin i försvaret och ta de enka besluten”.

Förra året hängde Sirius med tabelltäten under större delen av säsongen. Teddy Lucic frälste Häcken mot Sirius borta med sitt matchavgörande 3-2-mål. Teddy smög upp och på Henrikssons snettinåtbakåtpassning sköt han bollen stolpe-stolpe-målvakt-in. Hur skönt det målet än var då är det numera historia. Nu är det sjätte omgången av Superettan år 2008 och vi kan vänta oss en minst lika tuff match mot Sirius som då. Många av topplagen möts dock i omgång 6 så tre poäng vore önskvärt för att inte hamna efter i inledningen av serien.

Trots skador och avstängningar är det som upplagt för en 3-1-seger för allas vårt Häcken!

Inför infören till Sirius-BK Häcken den 22 maj

Efter att ha blivit utslagna ur Svenska Cupen av Valsta Syrianska (som förövrigt också eliminerade Helsingborg under gårdagen) redan i andra omgången så är Häcken inne i en viloperiod på 10 dagar eftersom den positiva bieffekten av att bli utslagen ur cupen är att man då blir spelledig under kommande omgång.

Denna period utnyttjar man bland annat åt att få skadade spelare fit-for-fight igen och det går onekligen ganska bra. Man har nu endast Peter Nilsson på skadelistan vars knä inte verkar vilja vara till lags. Daniel Larsson är dock ordentligt på gång och tränar för fullt. Om inget oturligt inträffar så är han i högsta grad aktuell mot Sirius i nästa omgång av serien.

Däremot ansågs Erik Fribergs vårdslösa tackling mot Brommapojkarna vara värt två matchers avstängning vilket innebär att han är avstängd också mot Sirius. Paulinhos utvisning mot Väsby renderar automatisk avstängning mot Sirius och beslut om eventuell fortsatt avstängning fattas den 20 maj. Troligtvis blir avstängningen inte längre än en match, särskilt inte om upprinnelsen till utvisningen beaktas. Domarrapporten bör innehålla en passus om hur en väsbyspelare (Brwa Nouri?) drar en sittande Paulinho i håret och säger något rakt in i hans öra. Pau blir upprörd och viftar till med handen som träffar.

Fribergs utvisning med påföljande avstängningar var olycklig av många skäl men kanske framförallt på grund av den form han uppvisat på sistone som inhoppare och när han fick chansen från start mot BP så var han fram till utvisningen kanske den som visade sig från sin bästa sida i ett Häcken som för övrigt var blekt (understatement of the month!).

Paulinhos avstängning är naturligtvis inte bra. Den inträffade dessutom i hans come back efter benbrottet han ådrog sig under försäsongen. Vill man leta efter en positiv vinkel så var det nog många med mig som var en aning orolig över att han sattes i spel för snabbt efter skadan. Nu får han ett mer än två veckors ofrivilligt matchuppehåll eftersom, om ingen vidare avstängning utdöms, han inte är aktuell för spel igen förräns den 27 maj när Häcken tar emot Jönköpings Södra. Då lär han vara spelsugen utöver det vanliga och jag kan knappt bärga mig tills Pau nätar för första gången i serien i år och jag är beredd att sätta i mig fjolårets svettiga plastsandaler (vad snackar killen om?) på att det sker i den matchen.

Om inget oväntat inträffar (ta-i-trä-å-häll-salt-över-axeln-å-akta-dig-för-brunnsgubben-å-spotta-i-motvind) så ser laguppställningen mog Sirius ut så här:

Målvakt: Krickan
Kommentar: Tycker inte Krickan ger ett hyperstabilt intryck. Han släpper i snitt 1 mål per match så det är ingen ko på isen, men å andra sidan har motståndet, om vi ska vara ärliga, inte uppvisat seriens vassaste skarprättare. En nolla så här långt men det var mot BP som bara producerade två skott på mål på hela matchen (Häcken bara fem avslut överhuvudtaget...vad hände egentligen på Grimsta IP?). Att börja mickla med målvakter är dock något jag anser ska ske med yttersta försiktighet så än så länge är Krickan också mitt första val.

Backlinje: Marek-Östberg-Lind-Jarlegren
Kommentar: I den här lagdelen återfinns ett problem och det problemet stavas David Marek. Ingen bra insats mot Väsby senast och ersatt av Wahlström efter dryga timmen spelad. Faktum är att det var lekstuga på högerkanten när Marek inte hängde med Martin Kayongo-Mutumba i svängarna. Frågan är hur Sonny & Co tänker? Så länge Lind spelar mittback så har vi ingen självklar ersättare som högerback. Wahlström gick in senast och presterade bra men frågan är om han är ett alternativ till höger från start. Ytterligare en fråga är varför Forsell sitter i frysboxen? Före säsongen hade en backlinje enligt Lind/Marek-Östberg-Forsell-Jarlegren ansetts vara det givna, i alla fall för mig. Samtidigt har Häcken med nuvarande backuppsättning endast släppt in tre mål på fyra matcher vilket verkligen inte är en anledning att låta några huvuden rulla. Sonny verkar ha bestämt sig för sitt mittbackspar och då är det troliga att Marek startar även mot Sirius.

Mittfält: Henriksson-Nyström-Saarinen-Ewerton
Kommentar: Den minst problematiska lagdelen. Särskilt med Friberg avstängd. Henriksson två mål senast och sju totalt. Amazing! Ewerton (stavar killen sitt namn med W eller V? Ingen tycks veta) var riktigt bra mot Väsby och hade tydligt kul tillsammans med landsmännen Vinicius och Paulinho. Nyström har tillfört längd och energi till laget och har ett attrationsvärde även i sitt rörelsemönster. Den älgande Mambo-Mumba har ersatts med en Nyström som rör sig som en gänglig tonåring (om än med bättre koordination). Saarinen har varit bra sedan han för rösta gången tog på sig den gulsvarta tröjan. Kom något fel ett par gånger mot Väsby i andra halvlek, men hey!, inget att haka upp sig på. Rutin i kvadrat och en härlig enkelhet både bakåt och framåt. Kan inte se hur någon för tillfället ska konkurrera ut någon här.

Anfall: Larsson-Vinicius
Kommentar: Det hela hänger på om Larsson kan starta eller ej. I nuläget ser allt bra ut och det ska bli mer än roligt att få se snabbe Larsson på plan igen. Vinicius visade sig vara en riktig raket med rätt sällskap bredvid sig. Paulinhos återkomst var en tydlig injektion för både Vinni och Ewerton. Problemet framåt kommer efter Sirius-matchen när det är dags att på allvar bestämma vilka som ska få förtroendet. Pau, Vinni och Larsson! Vilken trio och vilket angenämt problem.

Inledningsvis lade jag fram det positiva med ett uttåg ur Cupen vilket bestod i att laget får en spelledig period. Men varje mynt har två sidor och med tanke på hur det såg ut mot Väsby hade det kanske varit bra att få rulla på. För vår nästa motståndare, Sirius, gäller andra förutsättningar. De utnyttjade en annan positiv bieffekt av cupspelet genom att igår slå ut Djurgården med 4-2 och därmed skaffa sig den ordentliga självförtroende-boost som en eliminering av ett på pappret betydligt bättre motstånd kan ge. Något som de efter en knackig inledning av serien kan behöva. Den 22 maj vet vi vilket som var mest värdefullt, att få en viloperiod eller att utanför seriespelet bättra på självförtroendet.

BK Häcken–Väsby United 3-1 (1-0)

Efter utslagningen (ehrm! inte läggmatch alltså) ur Svenska Cupen och förra veckans sömnpiller mot BP som får sorteras in under Skitkass Reklam i TV tror jag alla hoppades på och krävde en revansch, i synnerhet som serien nu är på väg in i fas två där lagen börjar dras isär i tabellen. Och vilken finare present kunde ett decimerat anfall få än en spelsugen Paulinho tillbaka? Härligt, roligt, men oroligt också och flera var vi som undrade om han satts in för tidigt – varje gång han ramlade omkull kippade man efter andan: Nu fick han garanterat ett öppet benbrott!! Men nej, utöver rött kort klarade han sig skadefri och får träna ikapp ett par veckor till. Men jag går händelserna i förväg...

En skamlöst liten publik fick se en rolig och teknisk match, så som vi är vanare att se dem. Väsby bjöd skoj spel längs backen, inledningsvis bjöd de också upp till dans och ett litet tag såg lagen till och med jämna ut. Det tog inte ens tio minuter innan man insåg vikten av en Pau (eller motsvarande anfallare) på topp. Hans blotta närvaro ådrog sig försvarare som gav mittfält och ytterforwards andrum att leva ut på det vis som gud menat.

Efter några inledande halvchanser från bägge håll samlade sig Häckenförsvaret och började plocka isär Väsbys försök till genombrytningar. Efter kvarten ökade pressen från ett gladspelande Häckenanfall där Jonas, Vinnie, Ewerton och Pau anslog takten och skapade ett par seriösa OH!-vad-nära-ögonblick. Tio minuter senare hade Väsbyförsvaret samlat sig igen och tempot sjönk något, Jonas sköt kanonskott i Väsbyrumpor och Ewerton var ett steg från friläge. I 29:e springer Vinnie pliktskyldigt mot Väsbykeepern som stressas och får ut ett halvskott som till slut hamnar hos Ewerton som skickar in den i kaosmjölet framför mål och, hepp!, Vinnie petar in 1–0! Där ser man vad lite press kan göra. Häcken bibehöll hög press på motspelarna i större delen av matchen, vilket bäddade för högt tempo, roliga situationer och trevlig underhållning. Spelare som Lind och Mackan fick inta en mer tillbakadragen position än tidigare matcher när spelare som Saarinen, Ewerton och Nyström tog för sig uppåt.

Väsby skapade inte massor; undantagen hette Admir Catovic och Mikael Thorstensson som fick till ett par tre farligheter, varav något gick på mål i famnen på Krickan som gjorde sitt, gormande och skrikande som vanligt. Mot slutet av halvlek spelades några av Häckens bästa minuter för säsongen där Pau, Vinnie, Nyström och Vinnie igen skapade chanser så att undertecknad inte hann följa med i anteckningsblocket.

Andra halvlek startade skakigt. Martin Mutumba drog Marek ute på högerkanten gång på gång och inläggen regnade in en stund med oerhörda chanser för duon Catovic/Thorstensson innan Henriksson och Ewerton genomförde en märklig långsam väggspelningskontring som avslutades i mål av målsprutan Jonas i 51:a minuten.

Backlinjen syntes nu allt högre upp i spel, Mackan blev allt mer delaktig, min bläckpenna slutade fungera och jag fick använda en blyertspenna istället, Jonas sprang och sprang. Efter 55:e följde några hårda minuter för de gulsvarta. Först skrek Krickan att han hade kontroll på bollen vilket han inte alls hade, vilket ledde till nästan mål (han gör något sådant varje match). I 58:e BLEV det baklängesmål när backlinjen punkterades av en diagonalpass som nådde måltjuven Thorstensson. Tre minuter senare lutar sig Brwa Nouri över en nyfälld Paulinho och säger något till honom som tar skruv så pass att vår hetlevrade brasse viftar till med handen mot Väsbylingen och ådrar sig rött kort av den säkert i andra sammanhang oerhört kompetente domaren. Jag är helt säker på att Brwa Nouri är en jättesportslig kille, kanske var det språkbarriären som ställde till det.

Utvisningen utföll dock, som så ofta är fallet, till de utvisades fördel. Marek byttes ut mot Wahlström som spelade stabilt och bör jobba sig närmare startelvan för varje inhopp. Laget slöt sig i övrigt samman och fyllde ut Paulinholuckan. Saarinen, Vinnie, Henriksson och Ewerton var tongivande i Häckenanfallen och i 71:a dras Henriksson ännu en gång ned när han stormar mot Väsbymålet. Han tar straffen själv och blir sjumålsskytt i femte omgången.

Det vore väl synd att säga att resten av matchen var lugn; mellan 75:e och 85:e minuten sjunker Häcken ihop något när Väsby försöker mobilisera, men Häcken har vid detta laget kommit upp i marschtempo, byter in Holster och Ghandy som tillför en smula nödvändig energi. Häcken rullar förtjänstfullt boll och skapar till och med några chanser till för Jonas (nähä?), Östberg och Ghandy, vars högerdojjaskott strax över ribba på hörna fick avsluta matchen.

En vacker försommarkväll, en trevlig fotbollsmatch, en oförtjänt låg publiksiffra som vanligt och en varm, go känsla i hela magen.

Inför BK Häcken-Väsby United

Matchen mot Brommapojkarna kan ha varit en av de minst sevärda matcher som någonsin har spelats. Felpassningar och misslyckat långbollande från två lag som inte alls fick spelet framåt att stämma. Nu är det dags för Häcken att ta sig an Väsby United på hemmaplan och förhoppningsvis får vi aldrig mera se en så usel föreställning som den senast.

Man kan i och för sig välja en mer positiv synvinkel på det hela. Häcken gjorde visserligen inte mål senast men man släppte heller inte till några vassare målchanser. Stabilt bakåt som det brukar heta. Planen var inte den allra bästa på Grimsta IP vilket inbjöd till långbollande och att båda lagen använde sig av ett spelsystem som överbefolkade mittfältet gjorde att det inte var många hundradelar spelarna hade på sig att vara konstruktiva och hitta öppnande passningar. Om man vill vara positiv alltså…eller ursäktande…välj själva.

Nu står alltså nykomlingen Väsby för motståndet. Ett Väsby som rosade försäsongen med bra resultat men som haft det betydligt svårare i serien. Man har skrapat ihop tre poäng så här långt och parkerar femma från slutet i tabellen. De tre poängen inbringades mot Falkenberg i den andra omgången men faktum är att förlusterna alla är uddamålsförluster och man har hittills inte gått mållös från planen. Man har till och med haft ledningen i två av förlustmatcherna. Nummer 10 i Väsby, Mikael Thorstensson, är en man att hålla ett extra öga på. Han har producerat hälften av Väsbys mål så här långt vilket innebär tre stycken. Sex mål framåt och åtta bakåt hittills för Väsby. Väsby kan bli en svårare nöt för Häcken att knäcka än vad man kanske skulle kunna tro.

Men nu är det hemmaplan och om Häcken ska vara med och slåss om en plats i allsvenskan så måste hemmamatcherna vinnas. I hemmalaget har snacket handlat om bristen på tillgängliga anfallare. Klart är att Daniel Larsson ännu inte är aktuell. Enligt officiella hemsidan så kan däremot Paulinho vara på gång redan till måndagens match. Oväntat och kanske onödigt tidigt kan man tycka med tanke på att han endast varit i full träning i en vecka efter det benbrott han ådrog sig under försäsongen. Finns det dock en spelare som alla skulle älska att få tillbaka så är det just Paulinho. Det är självklart den bistra situationen med skador på anfallare som gör att han ens kommer på tal. Frälsningsförväntningarna bör nog ändå taggas ner. Pau lär sakna både matchtempo och hundraprocentig form och frågan är om det är rimligt att tro att han kommer vara med från start? Det lämnar en öppning för en offensiv kraft i startuppställningen bredvid Vinicius och jag hoppas att det blir ”bredvid” och inte ”bakom” som senast. Vinni var inte lyckad ensam på topp mot BP vilket visade sig genom att endast ett bra och ett halvbra måltillfälle producerades på hela matchen.

Backlinjen har nu spelat ihop i tre matcher och får kanske börja räknas som ordinarie även om undertecknad inför varje match väntat på att Johan Lind ska ersättas av Daniel Forsell. Inte mycket talar för att så blir fallet mot Väsby heller. Nu har inte Johan varit på något sätt dålig i de matcher han huserat tillsammans med Mattias Östberg, men nog var det Forsell/Östberg som radarpar där bak man hade förväntat sig inför säsongen.

På mittfältet lär det inte heller bli några större förändringar. Särskilt inte med tanke på att Peter Friberg drog på sig en vansinnig frustrationsutvisning senast och därmed är avstängd. Firma Saarinen och Nyström funkar bra centralt. För egen del ser jag att Jonas Henriksson får fortsätta på högerkanten snarare än att hans offensiva kvaliteter utnyttjas i en forwardposition. Kvar återstår Ewerton på vänsterkanten. Han har inte briljerat men inte heller gjort bort sig. Mitt tips är alltså att även mittfältet förblir intakt.

Det var några funderingar kring matchen mellan Häcken och Väsby United som går av stapeln på Rambergsvallen med start klockan 19:00 på måndagskvällen. För er som inte kände till det passar jag på att avslöja att matchen slutar 3-1 till Häcken.