Vem vet? Vem bryr sig?
Alla andra supportrar i världen – allra mest Assyriskas och ÖIS förstås – bryr sig väldigt mycket och skriker ikapp om domarkonspirationer (med rötterna allra minst tvåtusenfemhundranåt år tillbaka i tiden) eller en jävla tur (i ordets verkliga bemärkelse, dvs Häcken har sålt sin själ till självaste Lucifer, sannolikt i korsningen Hisingsleden / Björlandavägen en torsdagskväll vid fullmåne). Det må vara hur som helst med detta: övertiden, straffdomen och Jonas H har skänkt oss 6 poäng de senaste 2 matcherna, nu senast på Stora Vallas simbassäng till gräsplan, och placerat oss på direktexpressen till Allsvenskan 09.
Assyriska beredde väg och strödde palmblad för våra fötter genom att bara kryssa mot Mjällby och med en sämre målskillnad huka sig i vår skugga. Tyvärr halkade ÖIS iväg en trepoängare bort mot ett sagolikt uselt Enköping som sannerligen förtjänar sin plats way down there. Inom räckhåll är Brommanissarna som envisas med att låtsas att de hör hemma i Allsvenskan genom att klå Limhamn-Bunkeflo stort. Åtvid tycks helt förtappade efter ärkekollapsen på Hisingen, och tar stryk av nästa Västkustlag (Qviding) som betryggande styr kosan bort från nedre kvalstrecket. Grattis lila, på riktigt! Mjällby, slutligen, spelar sin restmatch mot stackars Degerfors snart, och kan som bäst hamna 6 poäng under oss.
Det är med blandade känslor man åser kommande möte mot Falkenberget. Det kan inte vara någon tvekan om spelarviljan när det går bra, när vi har häng, när det bara är minus trettiofem sekunder kvar. Men det känns inte som ett särskilt vinnande koncept att spela skitdåligt i åttiofem minuter och tjurrusa på ren galenskap i slutsekunderna, och hoppas på marginalerna. Det måste vara nerverna som spökar! Samma nerver som tvingade mig själv att lämna Rambergsvallen häromsistens, samma nerver som fick mig att nästan köra i diket på vägen från Degerfors på grund av skakiga ben.
Den här ramsan spontanförfattade jag i höstmörkret medan jag rullade allena genom de värmländska skogarna efter senaste vinsten:
(mel. Glory glory Hallelujah!)
Fy fan va vi e värda staarköl!
För vi var där å ropa Häcken Upp på bortastå
Å Hääcken vann mot Degerfors på bortaplan
Med ett mål emot två
Fy fan va vi e värda staarköl!
Fy fan va vi e värda staarköl!
Fy fan va vi e värda staarköl!
Hela vägen hem
Till Hisingen (till Hisingen)
Till Hisingen (till Hisingen)
Till Hisingen (till Hisingen)
Till Hisingen (till Hisingen)
Till Hisingen (till Hisingen)
Till Hisingen (till Hisingen)
Till Hisingen (till Hisingen)
Till Hisingeeeen
Det måstye bli polarpriset nästa år! Hallå juryn! Man kan tom byta ut lag och resultat skitenkelt, så länge det är vinst. Annars kan man låta bli att sjunga!
Alla andra supportrar i världen – allra mest Assyriskas och ÖIS förstås – bryr sig väldigt mycket och skriker ikapp om domarkonspirationer (med rötterna allra minst tvåtusenfemhundranåt år tillbaka i tiden) eller en jävla tur (i ordets verkliga bemärkelse, dvs Häcken har sålt sin själ till självaste Lucifer, sannolikt i korsningen Hisingsleden / Björlandavägen en torsdagskväll vid fullmåne). Det må vara hur som helst med detta: övertiden, straffdomen och Jonas H har skänkt oss 6 poäng de senaste 2 matcherna, nu senast på Stora Vallas simbassäng till gräsplan, och placerat oss på direktexpressen till Allsvenskan 09.
Assyriska beredde väg och strödde palmblad för våra fötter genom att bara kryssa mot Mjällby och med en sämre målskillnad huka sig i vår skugga. Tyvärr halkade ÖIS iväg en trepoängare bort mot ett sagolikt uselt Enköping som sannerligen förtjänar sin plats way down there. Inom räckhåll är Brommanissarna som envisas med att låtsas att de hör hemma i Allsvenskan genom att klå Limhamn-Bunkeflo stort. Åtvid tycks helt förtappade efter ärkekollapsen på Hisingen, och tar stryk av nästa Västkustlag (Qviding) som betryggande styr kosan bort från nedre kvalstrecket. Grattis lila, på riktigt! Mjällby, slutligen, spelar sin restmatch mot stackars Degerfors snart, och kan som bäst hamna 6 poäng under oss.
Det är med blandade känslor man åser kommande möte mot Falkenberget. Det kan inte vara någon tvekan om spelarviljan när det går bra, när vi har häng, när det bara är minus trettiofem sekunder kvar. Men det känns inte som ett särskilt vinnande koncept att spela skitdåligt i åttiofem minuter och tjurrusa på ren galenskap i slutsekunderna, och hoppas på marginalerna. Det måste vara nerverna som spökar! Samma nerver som tvingade mig själv att lämna Rambergsvallen häromsistens, samma nerver som fick mig att nästan köra i diket på vägen från Degerfors på grund av skakiga ben.
Den här ramsan spontanförfattade jag i höstmörkret medan jag rullade allena genom de värmländska skogarna efter senaste vinsten:
(mel. Glory glory Hallelujah!)
Fy fan va vi e värda staarköl!
För vi var där å ropa Häcken Upp på bortastå
Å Hääcken vann mot Degerfors på bortaplan
Med ett mål emot två
Fy fan va vi e värda staarköl!
Fy fan va vi e värda staarköl!
Fy fan va vi e värda staarköl!
Hela vägen hem
Till Hisingen (till Hisingen)
Till Hisingen (till Hisingen)
Till Hisingen (till Hisingen)
Till Hisingen (till Hisingen)
Till Hisingen (till Hisingen)
Till Hisingen (till Hisingen)
Till Hisingen (till Hisingen)
Till Hisingeeeen
Det måstye bli polarpriset nästa år! Hallå juryn! Man kan tom byta ut lag och resultat skitenkelt, så länge det är vinst. Annars kan man låta bli att sjunga!
1 kommentar:
Jävla stora valla. Sprucken nagel pga av regn, kyla och en hård spark mot en reklamskylt...
Skicka en kommentar