Det var egentligen en perfekt inramning för Häckens ridå i Superettan 2008. Nyligen utskälld på jobbet, regnblött Göteborg, järngrå skyar, en tilltagande skymning när man skramlade hem på spårvagnen med regnstrimmiga rutor, en brinnande soptunna på Wieselgrensplatsen. Allt var precis sådär trist och dystert som man kände sig inombords när man sur i hågen lämnade Rambergsvallen före slutsignal. Strax över 700 vilsna själar fick bevittna eländet; en lamslagen klack såg två mål dömas bort av den lustige lille mannen som man uppenbarligen hittat irrandes någonstans på Ringön och iklätt domarkläder och givit en visselpipa. Ridå! Auf wiedersehen! Tack för fisken och adjö!
Jag vet inte om det är så förstås, men så känns det i hela supporterjaget. Min sidekick på läktaren som följt Häcken sedan innan de fanns (inte Bzzz, han var inte ens där! fast han missade ju inget heller) erkände att han för första gången tappat sugen att ta sig till Vallen. Kanske var det bara förlusten som pratade, men faktum är att frustration och irritation givit vika för resignation. Så här kändes det i fjol också. Inte världens undergång, men, blä, typ.
ÖIS gjorde det övertygande mot Degerfors, Assyriska gjorde det genom uddamålet mot Väsby, och Falkenberg gjorde det mot Jönköping. Vann, alltså. Täten dundrar vidare bort i fjärran. Smal tröst var att Ängelholm mäktade med att kryssa mot Åtvidaberg och att Bunkeflo reste sig ur bottenslammet och förstörde festen för Mjällby. Allt spelar ingen roll emellertid, eftersom Brommapojkarna – numera cementerade i rollen som ett av våra Nemesismotstånd – inte bara kostade oss alla poäng, utan också retligt smet förbi oss i tabellen. Vi ligger nu sjua, hela 9 poäng efter ni-vet-vilka! Nio poäng! Det är en evighet av segrar och medgångsresultat bort, det.
Nu är det inte roligt att vara Häckensupporter! Vi ligger och guppar i älvens strandskvalp med de andra halvsjunkna småbåtarna medan de nyrenoverade oceanångarna stävar ut mot allsvenska farvatten. Vi tycks ha tappat kompassen, utombordarn, kapten och halva manskapet under semestern. Och inget kan man göra, utom att infinna sig, sammanbiten och desillusionerad, på nästa hemmamatch, ta emot programmet från någon av kidsen, bänka sig och hoppas att någon i laget vaknat ut looserdimmorna och börjat sparka liv i lagkamraterna igen.
Ni kan bättre än så här, pojkar! Waky waky!
Jag vet inte om det är så förstås, men så känns det i hela supporterjaget. Min sidekick på läktaren som följt Häcken sedan innan de fanns (inte Bzzz, han var inte ens där! fast han missade ju inget heller) erkände att han för första gången tappat sugen att ta sig till Vallen. Kanske var det bara förlusten som pratade, men faktum är att frustration och irritation givit vika för resignation. Så här kändes det i fjol också. Inte världens undergång, men, blä, typ.
ÖIS gjorde det övertygande mot Degerfors, Assyriska gjorde det genom uddamålet mot Väsby, och Falkenberg gjorde det mot Jönköping. Vann, alltså. Täten dundrar vidare bort i fjärran. Smal tröst var att Ängelholm mäktade med att kryssa mot Åtvidaberg och att Bunkeflo reste sig ur bottenslammet och förstörde festen för Mjällby. Allt spelar ingen roll emellertid, eftersom Brommapojkarna – numera cementerade i rollen som ett av våra Nemesismotstånd – inte bara kostade oss alla poäng, utan också retligt smet förbi oss i tabellen. Vi ligger nu sjua, hela 9 poäng efter ni-vet-vilka! Nio poäng! Det är en evighet av segrar och medgångsresultat bort, det.
Nu är det inte roligt att vara Häckensupporter! Vi ligger och guppar i älvens strandskvalp med de andra halvsjunkna småbåtarna medan de nyrenoverade oceanångarna stävar ut mot allsvenska farvatten. Vi tycks ha tappat kompassen, utombordarn, kapten och halva manskapet under semestern. Och inget kan man göra, utom att infinna sig, sammanbiten och desillusionerad, på nästa hemmamatch, ta emot programmet från någon av kidsen, bänka sig och hoppas att någon i laget vaknat ut looserdimmorna och börjat sparka liv i lagkamraterna igen.
Ni kan bättre än så här, pojkar! Waky waky!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar