Den dystra övergången från sommar till höst kom... och gick, och se! där bakom molnen sken solen fortfarande, och småfåglarna i buskagen runt Slättadamm verkade förkunna att Superettan minsann inte är avgjord och att när det vänder kan det gå i en flygande fart! Tjugotredje omgången är (nästan) avklarad. And here are the results from the Bzzz'n'Ali:son jury.
Änglaholmens vinst mot Brommapojkarna var redan konstaterad, vilket i slutändan kostade mittlänningarna kvalplatsen sedan skogen (Åtvidaberg) besegrade slätten (Falkenberg). (Faktum är att Häcken hade kunnat landa på kvalplats om Falkenberg och Häcken vunnit, och trots att det inte blev så kan det vara värt att ha sagt.) Degerfors mot Mjällby ställdes in på grund av regn och ska spelas i månadsslutet, om man får tro de rätt motstridiga uppgifter Los Maifos på svenskafans öser omkring sig.
Assyriska matade på i topp med en statistiskt mördande seger mot Bunkeflo. I detta läge var det nu alltså läge att ta på den allvarliga minen, sluta upp med läktarflamset efter åtta-noll-segern från förra veckan (8-0! 8-0! 8-0!) och åka upp till staden som snart ska försvinna i Vätterns djup – Jönköping! Undertecknad satt klistrad vid webradion, eller hade gjort det om det hade varit fysiskt möjligt, och följde kommentatorerna som först lät sig imponeras av de tillresta, och sedan rapporterade Paulinhos förtidiga utbyte, Jönköpings vändning och Dalas vederkvickande 2-0-spikikistan! 10-0 på 2 matcher må vara vinklad statistik, men vem bryr sig? Målskillnaden +21 är APALÄCKER och slås bara av ÖIS (sedermera med ett ynkligt poäng).
Symboliskt nog loosade sagda ÖIS just den 11 september; parakonspiratoriskt lagd som man är kan man inte undgå att notera ironin. Hemmaplan mot Landskrona, utan Hannibal Allbäck, och för en gångs skull med marginalerna mot sig (men ärligt talat helt tillintetgjorda framåt också) och 2 uppfriskande mål i arselet! Livet leker; Assyriska placerar sig i slagläge för serieledning, Åtvidaberg knaprar in på tätpositionerna och Häcken borrar ned fötterna på fjärdeplatsen med målskillnadens hjälp, 2 poäng under strecket! Här ruvar redan BP och Mjällby hade legat här med om de vunnit över Degerfors (inte helt omöjligt kanske); men för att passera BKH hade de behövt vinna med 12 mål typ. Poängen är att här kokas en kvalplatsgröt och bara ett lag får vara mandeln som får chansen att komma till den allsvenska tomteverkstan... (ibland känner jag att metaforerna utvecklar intelligens och ett eget medvetande och börjar leva sitt eget liv utanför mig. Jag avsäger mig allt ansvar för mina inlägg när detta inträffar!).
Avslutningsvis: Hur skulle stackars Sirius resa sig efter 8 mål i baken? På A svarar vi: Hämnd! Det blev stackars Qviding som olyckligtvis befinner sig under isen just nu som fick smaka sleven när Sirius skulle rädda ansiktet. 4-0, med en sådan vinst till är Sirius tillbaka på samma målskillnad som före deras historiska hysteriska sammanbrott på Rambergsvallen. Men fortfarande låångt där nere under oss – ja, titta, de ser ut som myror nästan!
Men nu dansar vi i pågatåget allihopa och firar att örgrytet rasat in och att det fortfarande finns riktigt gott hopp om att balansera omkring här på tabellstrecken de här sista omgångarna. När jag lägger huvudet på kudden om kvällen kan jag nästan känna smaken av möten mot Malmö, AIK och... eh... Ljungskile..., och matcher i mobilen och filmade referat på Sporten i TV. Det är fint, det!
Änglaholmens vinst mot Brommapojkarna var redan konstaterad, vilket i slutändan kostade mittlänningarna kvalplatsen sedan skogen (Åtvidaberg) besegrade slätten (Falkenberg). (Faktum är att Häcken hade kunnat landa på kvalplats om Falkenberg och Häcken vunnit, och trots att det inte blev så kan det vara värt att ha sagt.) Degerfors mot Mjällby ställdes in på grund av regn och ska spelas i månadsslutet, om man får tro de rätt motstridiga uppgifter Los Maifos på svenskafans öser omkring sig.
Assyriska matade på i topp med en statistiskt mördande seger mot Bunkeflo. I detta läge var det nu alltså läge att ta på den allvarliga minen, sluta upp med läktarflamset efter åtta-noll-segern från förra veckan (8-0! 8-0! 8-0!) och åka upp till staden som snart ska försvinna i Vätterns djup – Jönköping! Undertecknad satt klistrad vid webradion, eller hade gjort det om det hade varit fysiskt möjligt, och följde kommentatorerna som först lät sig imponeras av de tillresta, och sedan rapporterade Paulinhos förtidiga utbyte, Jönköpings vändning och Dalas vederkvickande 2-0-spikikistan! 10-0 på 2 matcher må vara vinklad statistik, men vem bryr sig? Målskillnaden +21 är APALÄCKER och slås bara av ÖIS (sedermera med ett ynkligt poäng).
Symboliskt nog loosade sagda ÖIS just den 11 september; parakonspiratoriskt lagd som man är kan man inte undgå att notera ironin. Hemmaplan mot Landskrona, utan Hannibal Allbäck, och för en gångs skull med marginalerna mot sig (men ärligt talat helt tillintetgjorda framåt också) och 2 uppfriskande mål i arselet! Livet leker; Assyriska placerar sig i slagläge för serieledning, Åtvidaberg knaprar in på tätpositionerna och Häcken borrar ned fötterna på fjärdeplatsen med målskillnadens hjälp, 2 poäng under strecket! Här ruvar redan BP och Mjällby hade legat här med om de vunnit över Degerfors (inte helt omöjligt kanske); men för att passera BKH hade de behövt vinna med 12 mål typ. Poängen är att här kokas en kvalplatsgröt och bara ett lag får vara mandeln som får chansen att komma till den allsvenska tomteverkstan... (ibland känner jag att metaforerna utvecklar intelligens och ett eget medvetande och börjar leva sitt eget liv utanför mig. Jag avsäger mig allt ansvar för mina inlägg när detta inträffar!).
Avslutningsvis: Hur skulle stackars Sirius resa sig efter 8 mål i baken? På A svarar vi: Hämnd! Det blev stackars Qviding som olyckligtvis befinner sig under isen just nu som fick smaka sleven när Sirius skulle rädda ansiktet. 4-0, med en sådan vinst till är Sirius tillbaka på samma målskillnad som före deras historiska hysteriska sammanbrott på Rambergsvallen. Men fortfarande låångt där nere under oss – ja, titta, de ser ut som myror nästan!
Men nu dansar vi i pågatåget allihopa och firar att örgrytet rasat in och att det fortfarande finns riktigt gott hopp om att balansera omkring här på tabellstrecken de här sista omgångarna. När jag lägger huvudet på kudden om kvällen kan jag nästan känna smaken av möten mot Malmö, AIK och... eh... Ljungskile..., och matcher i mobilen och filmade referat på Sporten i TV. Det är fint, det!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar