...är alltid de värsta! Inför startskottet, inför tjurrusningen mot mållinjen. Nervöst på gränsen till nervsammanbrott, så är det nu när den 28:e omgången är historia sedan länge länge och den absoluta slutspurten väntar, mindre än ett dygn och bara en supporterbussresa ner till Falkenberg bort. I senaste mötet mot Mjällby fick jag anledning att träna på mitt zenbuddistiska lugn och se! inte lämnade jag arenan denna gång heller och se! de vann ju! Jag tänker inte ens börja låtsas förstå hur de kunnat håva in så många poäng så här i serieslut att de nu inför avslutningen av egen kraft tillkämpat sig andraplatsen.
Därtill kryssade Assyriska mirakulöst mot just Falkenberg (mål med en sekund kvar av ordinarie matchtid och helt outwordly övertag från Ashurs mannar) och ÖIS drabbades av slutstridsfeber och bleknade väldans mot BP som vann och bröstade upp sig till bara en poäng under strecket och Assyriskas kvalplats. Åtvidaberg kom, såg och segrade över Enköpingarna och hasade efter BP. Kampen om kvalplatsen är fånigt stökig och trångbodd; vi har givetvis inget där att göra, man kan spontant känna att vi kvalat nog för hela resten av världshistorien. Som Häckenbejakare blir man lätt traumatiserad av stress och tvära emotionella kast, varför en vanlig säsong utan kval sannerligen är lång nog.
Det finns ingen anledning att dryfta poäng och möjligheter, mest för att läsaren av dessa rader säkert redan vridit och vänt på, drömt om, hatat, fruktat och älskat alla scenarion som kan utvecklas ur morgondagens synkrona superettabataljer.
Häcken i Allsvenskan 2009! Pleeeeaaaassseeee...
Därtill kryssade Assyriska mirakulöst mot just Falkenberg (mål med en sekund kvar av ordinarie matchtid och helt outwordly övertag från Ashurs mannar) och ÖIS drabbades av slutstridsfeber och bleknade väldans mot BP som vann och bröstade upp sig till bara en poäng under strecket och Assyriskas kvalplats. Åtvidaberg kom, såg och segrade över Enköpingarna och hasade efter BP. Kampen om kvalplatsen är fånigt stökig och trångbodd; vi har givetvis inget där att göra, man kan spontant känna att vi kvalat nog för hela resten av världshistorien. Som Häckenbejakare blir man lätt traumatiserad av stress och tvära emotionella kast, varför en vanlig säsong utan kval sannerligen är lång nog.
Det finns ingen anledning att dryfta poäng och möjligheter, mest för att läsaren av dessa rader säkert redan vridit och vänt på, drömt om, hatat, fruktat och älskat alla scenarion som kan utvecklas ur morgondagens synkrona superettabataljer.
Häcken i Allsvenskan 2009! Pleeeeaaaassseeee...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar