Efter utslagningen (ehrm! inte läggmatch alltså) ur Svenska Cupen och förra veckans sömnpiller mot BP som får sorteras in under Skitkass Reklam i TV tror jag alla hoppades på och krävde en revansch, i synnerhet som serien nu är på väg in i fas två där lagen börjar dras isär i tabellen. Och vilken finare present kunde ett decimerat anfall få än en spelsugen Paulinho tillbaka? Härligt, roligt, men oroligt också och flera var vi som undrade om han satts in för tidigt – varje gång han ramlade omkull kippade man efter andan: Nu fick han garanterat ett öppet benbrott!! Men nej, utöver rött kort klarade han sig skadefri och får träna ikapp ett par veckor till. Men jag går händelserna i förväg...
En skamlöst liten publik fick se en rolig och teknisk match, så som vi är vanare att se dem. Väsby bjöd skoj spel längs backen, inledningsvis bjöd de också upp till dans och ett litet tag såg lagen till och med jämna ut. Det tog inte ens tio minuter innan man insåg vikten av en Pau (eller motsvarande anfallare) på topp. Hans blotta närvaro ådrog sig försvarare som gav mittfält och ytterforwards andrum att leva ut på det vis som gud menat.
Efter några inledande halvchanser från bägge håll samlade sig Häckenförsvaret och började plocka isär Väsbys försök till genombrytningar. Efter kvarten ökade pressen från ett gladspelande Häckenanfall där Jonas, Vinnie, Ewerton och Pau anslog takten och skapade ett par seriösa OH!-vad-nära-ögonblick. Tio minuter senare hade Väsbyförsvaret samlat sig igen och tempot sjönk något, Jonas sköt kanonskott i Väsbyrumpor och Ewerton var ett steg från friläge. I 29:e springer Vinnie pliktskyldigt mot Väsbykeepern som stressas och får ut ett halvskott som till slut hamnar hos Ewerton som skickar in den i kaosmjölet framför mål och, hepp!, Vinnie petar in 1–0! Där ser man vad lite press kan göra. Häcken bibehöll hög press på motspelarna i större delen av matchen, vilket bäddade för högt tempo, roliga situationer och trevlig underhållning. Spelare som Lind och Mackan fick inta en mer tillbakadragen position än tidigare matcher när spelare som Saarinen, Ewerton och Nyström tog för sig uppåt.
Väsby skapade inte massor; undantagen hette Admir Catovic och Mikael Thorstensson som fick till ett par tre farligheter, varav något gick på mål i famnen på Krickan som gjorde sitt, gormande och skrikande som vanligt. Mot slutet av halvlek spelades några av Häckens bästa minuter för säsongen där Pau, Vinnie, Nyström och Vinnie igen skapade chanser så att undertecknad inte hann följa med i anteckningsblocket.
Andra halvlek startade skakigt. Martin Mutumba drog Marek ute på högerkanten gång på gång och inläggen regnade in en stund med oerhörda chanser för duon Catovic/Thorstensson innan Henriksson och Ewerton genomförde en märklig långsam väggspelningskontring som avslutades i mål av målsprutan Jonas i 51:a minuten.
Backlinjen syntes nu allt högre upp i spel, Mackan blev allt mer delaktig, min bläckpenna slutade fungera och jag fick använda en blyertspenna istället, Jonas sprang och sprang. Efter 55:e följde några hårda minuter för de gulsvarta. Först skrek Krickan att han hade kontroll på bollen vilket han inte alls hade, vilket ledde till nästan mål (han gör något sådant varje match). I 58:e BLEV det baklängesmål när backlinjen punkterades av en diagonalpass som nådde måltjuven Thorstensson. Tre minuter senare lutar sig Brwa Nouri över en nyfälld Paulinho och säger något till honom som tar skruv så pass att vår hetlevrade brasse viftar till med handen mot Väsbylingen och ådrar sig rött kort av den säkert i andra sammanhang oerhört kompetente domaren. Jag är helt säker på att Brwa Nouri är en jättesportslig kille, kanske var det språkbarriären som ställde till det.
Utvisningen utföll dock, som så ofta är fallet, till de utvisades fördel. Marek byttes ut mot Wahlström som spelade stabilt och bör jobba sig närmare startelvan för varje inhopp. Laget slöt sig i övrigt samman och fyllde ut Paulinholuckan. Saarinen, Vinnie, Henriksson och Ewerton var tongivande i Häckenanfallen och i 71:a dras Henriksson ännu en gång ned när han stormar mot Väsbymålet. Han tar straffen själv och blir sjumålsskytt i femte omgången.
Det vore väl synd att säga att resten av matchen var lugn; mellan 75:e och 85:e minuten sjunker Häcken ihop något när Väsby försöker mobilisera, men Häcken har vid detta laget kommit upp i marschtempo, byter in Holster och Ghandy som tillför en smula nödvändig energi. Häcken rullar förtjänstfullt boll och skapar till och med några chanser till för Jonas (nähä?), Östberg och Ghandy, vars högerdojjaskott strax över ribba på hörna fick avsluta matchen.
En vacker försommarkväll, en trevlig fotbollsmatch, en oförtjänt låg publiksiffra som vanligt och en varm, go känsla i hela magen.
En skamlöst liten publik fick se en rolig och teknisk match, så som vi är vanare att se dem. Väsby bjöd skoj spel längs backen, inledningsvis bjöd de också upp till dans och ett litet tag såg lagen till och med jämna ut. Det tog inte ens tio minuter innan man insåg vikten av en Pau (eller motsvarande anfallare) på topp. Hans blotta närvaro ådrog sig försvarare som gav mittfält och ytterforwards andrum att leva ut på det vis som gud menat.
Efter några inledande halvchanser från bägge håll samlade sig Häckenförsvaret och började plocka isär Väsbys försök till genombrytningar. Efter kvarten ökade pressen från ett gladspelande Häckenanfall där Jonas, Vinnie, Ewerton och Pau anslog takten och skapade ett par seriösa OH!-vad-nära-ögonblick. Tio minuter senare hade Väsbyförsvaret samlat sig igen och tempot sjönk något, Jonas sköt kanonskott i Väsbyrumpor och Ewerton var ett steg från friläge. I 29:e springer Vinnie pliktskyldigt mot Väsbykeepern som stressas och får ut ett halvskott som till slut hamnar hos Ewerton som skickar in den i kaosmjölet framför mål och, hepp!, Vinnie petar in 1–0! Där ser man vad lite press kan göra. Häcken bibehöll hög press på motspelarna i större delen av matchen, vilket bäddade för högt tempo, roliga situationer och trevlig underhållning. Spelare som Lind och Mackan fick inta en mer tillbakadragen position än tidigare matcher när spelare som Saarinen, Ewerton och Nyström tog för sig uppåt.
Väsby skapade inte massor; undantagen hette Admir Catovic och Mikael Thorstensson som fick till ett par tre farligheter, varav något gick på mål i famnen på Krickan som gjorde sitt, gormande och skrikande som vanligt. Mot slutet av halvlek spelades några av Häckens bästa minuter för säsongen där Pau, Vinnie, Nyström och Vinnie igen skapade chanser så att undertecknad inte hann följa med i anteckningsblocket.
Andra halvlek startade skakigt. Martin Mutumba drog Marek ute på högerkanten gång på gång och inläggen regnade in en stund med oerhörda chanser för duon Catovic/Thorstensson innan Henriksson och Ewerton genomförde en märklig långsam väggspelningskontring som avslutades i mål av målsprutan Jonas i 51:a minuten.
Backlinjen syntes nu allt högre upp i spel, Mackan blev allt mer delaktig, min bläckpenna slutade fungera och jag fick använda en blyertspenna istället, Jonas sprang och sprang. Efter 55:e följde några hårda minuter för de gulsvarta. Först skrek Krickan att han hade kontroll på bollen vilket han inte alls hade, vilket ledde till nästan mål (han gör något sådant varje match). I 58:e BLEV det baklängesmål när backlinjen punkterades av en diagonalpass som nådde måltjuven Thorstensson. Tre minuter senare lutar sig Brwa Nouri över en nyfälld Paulinho och säger något till honom som tar skruv så pass att vår hetlevrade brasse viftar till med handen mot Väsbylingen och ådrar sig rött kort av den säkert i andra sammanhang oerhört kompetente domaren. Jag är helt säker på att Brwa Nouri är en jättesportslig kille, kanske var det språkbarriären som ställde till det.
Utvisningen utföll dock, som så ofta är fallet, till de utvisades fördel. Marek byttes ut mot Wahlström som spelade stabilt och bör jobba sig närmare startelvan för varje inhopp. Laget slöt sig i övrigt samman och fyllde ut Paulinholuckan. Saarinen, Vinnie, Henriksson och Ewerton var tongivande i Häckenanfallen och i 71:a dras Henriksson ännu en gång ned när han stormar mot Väsbymålet. Han tar straffen själv och blir sjumålsskytt i femte omgången.
Det vore väl synd att säga att resten av matchen var lugn; mellan 75:e och 85:e minuten sjunker Häcken ihop något när Väsby försöker mobilisera, men Häcken har vid detta laget kommit upp i marschtempo, byter in Holster och Ghandy som tillför en smula nödvändig energi. Häcken rullar förtjänstfullt boll och skapar till och med några chanser till för Jonas (nähä?), Östberg och Ghandy, vars högerdojjaskott strax över ribba på hörna fick avsluta matchen.
En vacker försommarkväll, en trevlig fotbollsmatch, en oförtjänt låg publiksiffra som vanligt och en varm, go känsla i hela magen.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar