De sista omgångarna i 2008 års upplaga av Superettan dundrar förbi som franska höghastighetståg och det är knappt att en stackars krönikör hänger med. När 25:e omgången ska sammanfattas och fabuleras om har redan nästa omgång kört igång, gått i depå och hunnit ut på banan igen. Men jag låtsas som ingenting och att tabellen är fryst efter ÖIS-mötet.
Som så ofta förr var allt upp till Häcken inför omgångsavslutningen på Valhalla IP; det var straffspark på kvalplatsen, bollen var stor och rund och bara att placera i valfritt kryss genom en kämpaseger mot Orc! Assyriskas förlust mot Åtvidaberg lämnade kvalplatsen skrikande öppen för oss med vår gargantuösa målskillnad. BP mäktade bara med 1-1 mot Sirius och kryper mest omkring planlöst strax bakom oss. Falkenberg dukar under på bortaplan mot Mjällby som seglar upp som ett reellt hot, uppenbarligen rätt taggade så här på sluttampen. Ruggigt nog är de fortfarande en match kort och potentiellt flåsandes oss rätt i örat. Det är hemskt otrevligt! Men just nu har de 38 poäng, precis som Ängelholm som vinner över Väsby, vilka i sin tur stannar kvar i klubb 35. I den klubben samsas också Landskrona (förlust mot Degerfors – hur mycket tror ni värmlänningarna värderar den vinsten då?!) och Falkenberget. Och längre ned i serien vältrar sig liken med Enköping i absolut bott.
Sådant var alltså läget inför vår alldeles egna drabbning. Seger: Tätt förbi Åtvid och kvalplats. Förlust: Not an option! 90 plus några minuter senare hade vi fått se Pau trolla in frisparken från Himlen, den överenkla kvitteringen, några rediga chanser till prestigefull vinst och en Allbäck lomma av plan med huvudet fullt av fula ord om domar Antti får man gissa. 1-1. Jag var personligen så stressad över förlust att jag inte riktigt förmådde mig bli ledsen över krysset, men när den enda lilla poängen rasslade ned i tabellen kunde man ju hålla sig för skratt. Fjärdeplats, strecket tornar upp sig där uppe som ett massivt tak.
Vad kan man hoppas på nu då? Att Assyriska klappar igenom förstås. Men framför allt nu redan imorgon, Åtvidaberg, Rambergsvallen. Tut-tut, det franska höghastighetståget lämnar perrongen, och det är dags för alla glada gulsvarta att leta fram biljetterna – för nu är det bara slutspurten kvar, och konduktören öppnar inga dörrar för förlorarna!
Som så ofta förr var allt upp till Häcken inför omgångsavslutningen på Valhalla IP; det var straffspark på kvalplatsen, bollen var stor och rund och bara att placera i valfritt kryss genom en kämpaseger mot Orc! Assyriskas förlust mot Åtvidaberg lämnade kvalplatsen skrikande öppen för oss med vår gargantuösa målskillnad. BP mäktade bara med 1-1 mot Sirius och kryper mest omkring planlöst strax bakom oss. Falkenberg dukar under på bortaplan mot Mjällby som seglar upp som ett reellt hot, uppenbarligen rätt taggade så här på sluttampen. Ruggigt nog är de fortfarande en match kort och potentiellt flåsandes oss rätt i örat. Det är hemskt otrevligt! Men just nu har de 38 poäng, precis som Ängelholm som vinner över Väsby, vilka i sin tur stannar kvar i klubb 35. I den klubben samsas också Landskrona (förlust mot Degerfors – hur mycket tror ni värmlänningarna värderar den vinsten då?!) och Falkenberget. Och längre ned i serien vältrar sig liken med Enköping i absolut bott.
Sådant var alltså läget inför vår alldeles egna drabbning. Seger: Tätt förbi Åtvid och kvalplats. Förlust: Not an option! 90 plus några minuter senare hade vi fått se Pau trolla in frisparken från Himlen, den överenkla kvitteringen, några rediga chanser till prestigefull vinst och en Allbäck lomma av plan med huvudet fullt av fula ord om domar Antti får man gissa. 1-1. Jag var personligen så stressad över förlust att jag inte riktigt förmådde mig bli ledsen över krysset, men när den enda lilla poängen rasslade ned i tabellen kunde man ju hålla sig för skratt. Fjärdeplats, strecket tornar upp sig där uppe som ett massivt tak.
Vad kan man hoppas på nu då? Att Assyriska klappar igenom förstås. Men framför allt nu redan imorgon, Åtvidaberg, Rambergsvallen. Tut-tut, det franska höghastighetståget lämnar perrongen, och det är dags för alla glada gulsvarta att leta fram biljetterna – för nu är det bara slutspurten kvar, och konduktören öppnar inga dörrar för förlorarna!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar