Mållös? Nej! Och ja!

Okej! (harkel) Hej kära dagbok! Idag ska vi leta ord.
Jag vet ärligt talat inte hur jag ska fånga detta i text. Jag var en av de futtiga 592 lyckliga som fick se Häcken- och Superettahistoria skrivas på Rambergsvallen. När jag kom till jobbet hade min LSK-kollega skickat ett mail vars enda innehåll bestod av: "Till dem det berör: 8-0". Erkännande! Rättvisa!

Men låt oss börja med den 22:a omgången, som den blev (ej medräknat BP's och ÄFF's smygmatch). Ängelholm mäktade endast med kryss mot El Jumbo Degerfors och landade 3 poäng bakom oss. På samma plats hamnade Väsby efter vinst mot de stackars lila i Qviding vars SE-kontrakt annonseras som hotat i GP. Assyriska mäktade till slut med en krampaktig seger mot ett ganska envist Jönköping, men 3 poäng är ändå en raket i tabellen upp, upp och iväg i täten.

Och så Mjällby mot Åtvid – vad hände DÄR?! Resultatet 5-1 förde upp dem jämsides med oss, och skakande nära vår annars fina målskillnad. Fortfarande kändes allt besvärligt och lite obekvämt. Men Landskronas oförmåga att vinna mot Bunkeflo betydde att de inte kunde smyga förbi oss denna omgång i alla fall. Och därtill Brommapågarnas vinst mot Enköping, som puttade ned Boisarna från kvalplats – ingen bra omgång för skånetåget. Därefter Falkenberget mot Örgrytet, som vanligt en fånigt viktig match där kryss hade varit acceptabelt... men nej, inte ens med Halvnäck och Mwila borta lyckades skogsfolket misslyckas och uddamålssegern var ett faktum med ännu en marginal med sig. Det verkar faktiskt som om Allsvenskan tvingas öppna dörren för östblocket ännu en gång.

Och så omgångens avslutning, Häcken mot Sirius, direktsänt på TV. Sju intevinster i ryggen, en publikkärna på 592 personer på gapande läktare, en måttfull optimism värdig Häckensupportrarna, en mäktig nordanvind över Rambersgvallen... Åtta noll. Åtta noll. Åtta noll.

Det är nu man letar ord. 1-0: Lättnad! Äntligen en ledning! I motvind. Låt det hålla! (Halvlek) 2-0: Förlösande! Tvåmålsledning! Håll detta nu! Rött kort Pierre Gallo: Skojar du?! Fast nu vänder de säkert bara för det! 3-0: Otroligt! Osannolikt! Nu MÅSTE vi klara detta! 4-0: Va? Va va? Vad är det som händ... 5-0: Men men... sjukt! Ärligt talat, var är Siriusspelarna? 6-0: Men, oj, stackars Sirius! Näää, det är nästan för mycket! Låt dem få en cha... 7-0: Fuck chans förresten! Bollen är rund! Tra la la la la... 8-0: (...) inte sant (...)

Faktum är nu emellertid – som alla vet – att om man hade fördelat dessa mål på de senaste veckornas matcher hade vi legat i täten av tabellen. Men därmed kan man inte förringa den absurda men klädsamt radikalt förbättrade målskillnaden som ett fullkomligt ihopklappat Sirius dukade upp på ett silverfat för oss. Från +11 till +19, andra bästa målskillnaden i tabellen (=bäst i insläppta mål, tredje bäst i gjorda). Sådant där räknar Gud Fader på Domedagen när kvalplatsen ska avgöras, bara så ni vet det!

Självfallet borde en så här historisk match ha resulterat i minst fem poäng, men så stelbent och byråkratiskt är systemet att vi får nöja oss med tre. Nåväl! Ingen förlorad mark mot härförarna, inknappade poäng mot Åtvidaberg, marginell ifråndragning mot Mjällby och Falkenberg, och aktersegling av Landskrona med flera... Tre poäng från kvalstrecket, nu är det vi som är de slemmiga träskvarelserna som hänger i båtrelingen och gläfsar åt landkrabborna. På något sätt är det bättre så, det är alltid skönare att jabba från underläge, och getingarna är bevisligen ganska besvärliga i år! (Och nu VET vi att BP redan har förlorat mot Ängelholm redan... kvalplatsen ligger där och vibrerar!)

Avslutningsvis: Dryga 600 på Rambergsvallen kan föra ett fantastiskt liv. Må vi aldrig underskatta träläktarens imponerande resonans och dubbla baskaggekapacitet igen. Tack lilla men härliga publik för säsongens kanske mest bisarra och roliga upplevelse! Så skapas historia!