Argh Förlåt!

Ali:son skulle härmed vilja gå ut officiellt och be om ursäkt för sitt eget beteende just nu ikväll, gentemot A-laget, medsupportrarna, klacken och alla inblandade i matchen mellan BKH och Åtvidaberg. Kanske var det oförlåtligt att promenera ut från arenan i 80:e vid Östbergs utvisning, men så skedde nu i alla fall. Jag hade faktiskt lovat mig själv att lämna Superettan 2008 i åttionde om Häcken inte reducerat, och det löftet höll jag, eller till en viss del i alla fall (jag lämnade Rambergsvallen).

I nivå med McDonalds hörde jag Dalas reduceringsmål. Då stod jag en stund på trottoarkanten och funderade på om jag skulle smyga tillbaka och hänga i skuggorna och hoppas, men då drabbades jag av en överväldigande känsla av vidskepelse och ödesmättnad – om du går tillbaka nu är det kört! Jag vände tvärt på klacken och lagom till påhoppet på spårvagnen hörde jag ännu ett oidentifierat skrik från vallen...

...det tog en stund att få in rätt station på MP3-spelaren. Efter all ointressant hockeyrapportering meddelades stor dramatik från Hisingen, 3-3 och kvitterat och med mindre än en minut kvar sannolikt ett kryss, och kommentatorerna pratade fortfarande om Åtvid som de som 'ännu inte helt säkrat allsvenskan'. Jag skakade på huvudet och tänkte, det är i alla fall inte förlust, men det räcker inte.... Lite skitmusik följde, lite mer skithockey, och så: När vagnen saktar in vid Domkyrkan: "...nu ska vi se om vi inte fått ett slutresultat från superett... jo, och, OJ! ha ha, jaaa, stor dramatik alltså, Häcken vinner med 4-3...".

Jag har aldrig skrikit på spårvagnen förrän idag. Folk trodde nog jag var en pundare! Lika illa som jag mådde när jag gick, lika sjuk kände jag mig när jag hoppade av spårvagnen. Eftersom jag sprungit ifrån alla mina kompisar var jag ensam, men följande lilla dikt trängde sig på när jag försökte dämpa det inre kaoset med en bärs, i brist på getingar att bonda med:

Värld
Skrik
Tala till mig
Sitter ensam
med skriket i halsen
Väck mig, vakna, någon

Fy fan, herregud, shit, jesusjävlar, argh! Jag saknar ord, men jag är glad att jag gick från arenan av två anledningar: 1) Ödet ville det och 2) jag hade dött av hjärtinfarkt om jag inte gjort det. Men jag utsträcker ändå min omedelbara ursäkt till A-laget för att jag inte var det ståndaktiga stöd som de förtjänar hela vägen ut. Vi ses i Degerfors!

Livet på sträckbänken

De sista omgångarna i 2008 års upplaga av Superettan dundrar förbi som franska höghastighetståg och det är knappt att en stackars krönikör hänger med. När 25:e omgången ska sammanfattas och fabuleras om har redan nästa omgång kört igång, gått i depå och hunnit ut på banan igen. Men jag låtsas som ingenting och att tabellen är fryst efter ÖIS-mötet.

Som så ofta förr var allt upp till Häcken inför omgångsavslutningen på Valhalla IP; det var straffspark på kvalplatsen, bollen var stor och rund och bara att placera i valfritt kryss genom en kämpaseger mot Orc! Assyriskas förlust mot Åtvidaberg lämnade kvalplatsen skrikande öppen för oss med vår gargantuösa målskillnad. BP mäktade bara med 1-1 mot Sirius och kryper mest omkring planlöst strax bakom oss. Falkenberg dukar under på bortaplan mot Mjällby som seglar upp som ett reellt hot, uppenbarligen rätt taggade så här på sluttampen. Ruggigt nog är de fortfarande en match kort och potentiellt flåsandes oss rätt i örat. Det är hemskt otrevligt! Men just nu har de 38 poäng, precis som Ängelholm som vinner över Väsby, vilka i sin tur stannar kvar i klubb 35. I den klubben samsas också Landskrona (förlust mot Degerfors – hur mycket tror ni värmlänningarna värderar den vinsten då?!) och Falkenberget. Och längre ned i serien vältrar sig liken med Enköping i absolut bott.

Sådant var alltså läget inför vår alldeles egna drabbning. Seger: Tätt förbi Åtvid och kvalplats. Förlust: Not an option! 90 plus några minuter senare hade vi fått se Pau trolla in frisparken från Himlen, den överenkla kvitteringen, några rediga chanser till prestigefull vinst och en Allbäck lomma av plan med huvudet fullt av fula ord om domar Antti får man gissa. 1-1. Jag var personligen så stressad över förlust att jag inte riktigt förmådde mig bli ledsen över krysset, men när den enda lilla poängen rasslade ned i tabellen kunde man ju hålla sig för skratt. Fjärdeplats, strecket tornar upp sig där uppe som ett massivt tak.

Vad kan man hoppas på nu då? Att Assyriska klappar igenom förstås. Men framför allt nu redan imorgon, Åtvidaberg, Rambergsvallen. Tut-tut, det franska höghastighetståget lämnar perrongen, och det är dags för alla glada gulsvarta att leta fram biljetterna – för nu är det bara slutspurten kvar, och konduktören öppnar inga dörrar för förlorarna!

Tacka fan!

Många känslor i rörelse så här dagen efter mötet mot URK!
Vilka rövhål till "kärnfans" de har, det är en känsla.
En annan är, vad bra vi hade det på kortsidan.
En känsla till är att det var spännande spännande oj oj oj. Och kryss är faktiskt inte alls illa urinerat.

En fjärde känsla är att VA I HELVETE A-laget står ni inte upp som en mur och tackar oss som vi stod upp som en mur och hejade på er??! På bortaplan dessutom. Fy fan! Dala och Pau kom åt vårt håll, men det var för att deras bekanta och bättre hälfter eller tjena mors råkade befinna sig där. Det känns ju väldigt trevligt och man blir verkligen taggad att gorma lite högre nästa gång. NOT!

Allvar!

Täten mobiliserar

Något har hänt inne i den Häckenska skutan, uppenbarligen. Utanpå såg den bra länge ut som ett redigt vrak, redo att sjunka ned i Göta Älvs grågröna vågor och sälla sig till murkna vikingaskepp och spritsmugglarekor i de dyiga bottensedimenten. Men just nu får vi lotshjälp från alla håll och kanter samtidigt som besättningen på HMS Hisingen tycks ha vaknat till, nyktrat till och börjat förtjäna sin kosing.

Tätklungan håller på att formera sig, och alla femti öre vill ha och följa med på tåget. Orcgrytet mötte Assyriska borta, och det är ju fysiskt, kosmologiskt, andligt, etiskt och juridiskt omöjligt att hålla på lokalkonkurrenterna – likafullt var deras knappa vinst i vår favör. Det som Assyriskas fans mumlat om hela tiden håller på att gå i uppfyllelse, vi tar dem på slutet! Och det vet man ju att alla Häckeniter håller sina och alla sina anhörigas tummar för att slippa kvalet. Mer fotboll blir det ju, men våndan är alltför stor. Då är det ju extra passande att vinna sina egna matcher, och det fortsätter Häcken göra. Bunkeflo hade inte massvis att sätta emot ett Häcken i medvind. Därtill: Daniel Larssons genom tiderna snabbaste målreplik (jag hann knappt uppfatta baklängesmålet, än mindre börja reta mig på det) placerade oss på samma målskillnad som ÖIS.

Det är galet att vi inte ligger mer än på kvalplats, men där hamnade vi denna omgång i alla fall. Och nu passar vi alla på att käckt lyfta på kepsen och buga och bocka och tacka Åtvidaberg som smakfullt steg åt sidan och bara lyckades kryssa mot ett tryffelbökande Landskrona och förvisso ha samma poäng som oss, men 16 poäng sämre målskillnad. Nu är vi på rätt sida strecket igen, och i princip finns det bara ett håll att röra sig i tabellen nu. Upp, upp och iväg!

Brommapojkarna har slagit käkarna i byxbenen på tätklungan och är påfallande lika pitbulls, men deras förlust mot Väsby var oväntad och välkommen, för nu kunde vi äntligen skaka dem av oss om bara så lite. Härunder återfinns Klubb 35, inte mindre än fem lag med 35 poäng (Mjällby, Väsby, Ängelholm, Falkenberg och Lilla Vicke Vire (Landskrona)). Av dem är Mjällby en match kort och ligger (trots denna omgångs förlust mot Ängelholm) potentiellt före Brommapojkarna faktiskt (Upphämtningsmatchen mot Degerförs spelas 8 oktober, tabellen lär fortsätta glappa en stund till alltså). Under Klubb 35 kommer de förtappade, om vilka man inte gärna pratar. Låt oss bara konstatera Qvidings fjärde förlust i rad. Hårt!

Mjällby är teoretiskt i våra bakhasor. BP (möter Sirius) och kan komma ikapp men inte förbi oss om vi loosar nästa match. Åtvid är våra närmsta tabellgrannar och de vill vi inte gärna släppa upp igen. Nu möter de just Assyriska av alla lag, så östgötarna kan väl få vinna denna matchen då, för då lämnar vi till och med kvalplatsen bakom oss. Förutsatt att VI vinner givetvis (det förutsätter vi väl alltid?). Och VI möter förstås Orcgrytet! Det är bra jädra trångt här uppe på fyrtornets tak och nu är det bannemig dags att börja knuffas och sätta krokben och välta ner de andra för den långa trappan. Sedan är ljuset vårt!

Derbypirr

Snart är det dags att äntra den luggslitna plasten borta vid den igenslammade ån på gränsen till det stora okända som ligger på andra sidan motorvägen långt där borta i fjärran östern. Derby mot skogsfolket, Öislänningarna, di sma under jordi, kalla dem vad ni vill. Vad få vet är att ordet "öis" härleds från fornnordiskans "orc", som alla vet betyder "råköttätande, ljusskygg, apful, grovröstad, omusikalisk, smaklös, fördomsfull och i alla bemärkelser vedervärdig ondskans tjänare och kanonmat". Undertecknad har varit på Öisgården (Orcgaard) och bevittnat hordernas myllrande. Detta är inget annat än ett krig mellan ont och gott, bara så ni vet. Och Häcken representerar givetvis alla goda krafter i världen, där kämpar från alla fria folk i hela världen går under ett gulsvart banér för att ännu en gång bemöta mörkret från öst.

Och ja, jag plöjer Tolkien igen.

Daniel Larsson ingjuter hopp: "Jag gillar att möta ÖIS och deras backlinje..."

Babysteps mot tätklungan

Den dystra övergången från sommar till höst kom... och gick, och se! där bakom molnen sken solen fortfarande, och småfåglarna i buskagen runt Slättadamm verkade förkunna att Superettan minsann inte är avgjord och att när det vänder kan det gå i en flygande fart! Tjugotredje omgången är (nästan) avklarad. And here are the results from the Bzzz'n'Ali:son jury.

Änglaholmens vinst mot Brommapojkarna var redan konstaterad, vilket i slutändan kostade mittlänningarna kvalplatsen sedan skogen (Åtvidaberg) besegrade slätten (Falkenberg). (Faktum är att Häcken hade kunnat landa på kvalplats om Falkenberg och Häcken vunnit, och trots att det inte blev så kan det vara värt att ha sagt.) Degerfors mot Mjällby ställdes in på grund av regn och ska spelas i månadsslutet, om man får tro de rätt motstridiga uppgifter Los Maifos på svenskafans öser omkring sig.

Assyriska matade på i topp med en statistiskt mördande seger mot Bunkeflo. I detta läge var det nu alltså läge att ta på den allvarliga minen, sluta upp med läktarflamset efter åtta-noll-segern från förra veckan (8-0! 8-0! 8-0!) och åka upp till staden som snart ska försvinna i Vätterns djup – Jönköping! Undertecknad satt klistrad vid webradion, eller hade gjort det om det hade varit fysiskt möjligt, och följde kommentatorerna som först lät sig imponeras av de tillresta, och sedan rapporterade Paulinhos förtidiga utbyte, Jönköpings vändning och Dalas vederkvickande 2-0-spikikistan! 10-0 på 2 matcher må vara vinklad statistik, men vem bryr sig? Målskillnaden +21 är APALÄCKER och slås bara av ÖIS (sedermera med ett ynkligt poäng).

Symboliskt nog loosade sagda ÖIS just den 11 september; parakonspiratoriskt lagd som man är kan man inte undgå att notera ironin. Hemmaplan mot Landskrona, utan Hannibal Allbäck, och för en gångs skull med marginalerna mot sig (men ärligt talat helt tillintetgjorda framåt också) och 2 uppfriskande mål i arselet! Livet leker; Assyriska placerar sig i slagläge för serieledning, Åtvidaberg knaprar in på tätpositionerna och Häcken borrar ned fötterna på fjärdeplatsen med målskillnadens hjälp, 2 poäng under strecket! Här ruvar redan BP och Mjällby hade legat här med om de vunnit över Degerfors (inte helt omöjligt kanske); men för att passera BKH hade de behövt vinna med 12 mål typ. Poängen är att här kokas en kvalplatsgröt och bara ett lag får vara mandeln som får chansen att komma till den allsvenska tomteverkstan... (ibland känner jag att metaforerna utvecklar intelligens och ett eget medvetande och börjar leva sitt eget liv utanför mig. Jag avsäger mig allt ansvar för mina inlägg när detta inträffar!).

Avslutningsvis: Hur skulle stackars Sirius resa sig efter 8 mål i baken? På A svarar vi: Hämnd! Det blev stackars Qviding som olyckligtvis befinner sig under isen just nu som fick smaka sleven när Sirius skulle rädda ansiktet. 4-0, med en sådan vinst till är Sirius tillbaka på samma målskillnad som före deras historiska hysteriska sammanbrott på Rambergsvallen. Men fortfarande låångt där nere under oss – ja, titta, de ser ut som myror nästan!

Men nu dansar vi i pågatåget allihopa och firar att örgrytet rasat in och att det fortfarande finns riktigt gott hopp om att balansera omkring här på tabellstrecken de här sista omgångarna. När jag lägger huvudet på kudden om kvällen kan jag nästan känna smaken av möten mot Malmö, AIK och... eh... Ljungskile..., och matcher i mobilen och filmade referat på Sporten i TV. Det är fint, det!

Mållös? Nej! Och ja!

Okej! (harkel) Hej kära dagbok! Idag ska vi leta ord.
Jag vet ärligt talat inte hur jag ska fånga detta i text. Jag var en av de futtiga 592 lyckliga som fick se Häcken- och Superettahistoria skrivas på Rambergsvallen. När jag kom till jobbet hade min LSK-kollega skickat ett mail vars enda innehåll bestod av: "Till dem det berör: 8-0". Erkännande! Rättvisa!

Men låt oss börja med den 22:a omgången, som den blev (ej medräknat BP's och ÄFF's smygmatch). Ängelholm mäktade endast med kryss mot El Jumbo Degerfors och landade 3 poäng bakom oss. På samma plats hamnade Väsby efter vinst mot de stackars lila i Qviding vars SE-kontrakt annonseras som hotat i GP. Assyriska mäktade till slut med en krampaktig seger mot ett ganska envist Jönköping, men 3 poäng är ändå en raket i tabellen upp, upp och iväg i täten.

Och så Mjällby mot Åtvid – vad hände DÄR?! Resultatet 5-1 förde upp dem jämsides med oss, och skakande nära vår annars fina målskillnad. Fortfarande kändes allt besvärligt och lite obekvämt. Men Landskronas oförmåga att vinna mot Bunkeflo betydde att de inte kunde smyga förbi oss denna omgång i alla fall. Och därtill Brommapågarnas vinst mot Enköping, som puttade ned Boisarna från kvalplats – ingen bra omgång för skånetåget. Därefter Falkenberget mot Örgrytet, som vanligt en fånigt viktig match där kryss hade varit acceptabelt... men nej, inte ens med Halvnäck och Mwila borta lyckades skogsfolket misslyckas och uddamålssegern var ett faktum med ännu en marginal med sig. Det verkar faktiskt som om Allsvenskan tvingas öppna dörren för östblocket ännu en gång.

Och så omgångens avslutning, Häcken mot Sirius, direktsänt på TV. Sju intevinster i ryggen, en publikkärna på 592 personer på gapande läktare, en måttfull optimism värdig Häckensupportrarna, en mäktig nordanvind över Rambersgvallen... Åtta noll. Åtta noll. Åtta noll.

Det är nu man letar ord. 1-0: Lättnad! Äntligen en ledning! I motvind. Låt det hålla! (Halvlek) 2-0: Förlösande! Tvåmålsledning! Håll detta nu! Rött kort Pierre Gallo: Skojar du?! Fast nu vänder de säkert bara för det! 3-0: Otroligt! Osannolikt! Nu MÅSTE vi klara detta! 4-0: Va? Va va? Vad är det som händ... 5-0: Men men... sjukt! Ärligt talat, var är Siriusspelarna? 6-0: Men, oj, stackars Sirius! Näää, det är nästan för mycket! Låt dem få en cha... 7-0: Fuck chans förresten! Bollen är rund! Tra la la la la... 8-0: (...) inte sant (...)

Faktum är nu emellertid – som alla vet – att om man hade fördelat dessa mål på de senaste veckornas matcher hade vi legat i täten av tabellen. Men därmed kan man inte förringa den absurda men klädsamt radikalt förbättrade målskillnaden som ett fullkomligt ihopklappat Sirius dukade upp på ett silverfat för oss. Från +11 till +19, andra bästa målskillnaden i tabellen (=bäst i insläppta mål, tredje bäst i gjorda). Sådant där räknar Gud Fader på Domedagen när kvalplatsen ska avgöras, bara så ni vet det!

Självfallet borde en så här historisk match ha resulterat i minst fem poäng, men så stelbent och byråkratiskt är systemet att vi får nöja oss med tre. Nåväl! Ingen förlorad mark mot härförarna, inknappade poäng mot Åtvidaberg, marginell ifråndragning mot Mjällby och Falkenberg, och aktersegling av Landskrona med flera... Tre poäng från kvalstrecket, nu är det vi som är de slemmiga träskvarelserna som hänger i båtrelingen och gläfsar åt landkrabborna. På något sätt är det bättre så, det är alltid skönare att jabba från underläge, och getingarna är bevisligen ganska besvärliga i år! (Och nu VET vi att BP redan har förlorat mot Ängelholm redan... kvalplatsen ligger där och vibrerar!)

Avslutningsvis: Dryga 600 på Rambergsvallen kan föra ett fantastiskt liv. Må vi aldrig underskatta träläktarens imponerande resonans och dubbla baskaggekapacitet igen. Tack lilla men härliga publik för säsongens kanske mest bisarra och roliga upplevelse! Så skapas historia!

De kallar det en vändning

Men – seriöst gott folk – hur kan ett kryss mot Väsby United kallas en vändning? Tabellen har börjat glappa betänkligt och det blir besvärligt att hålla reda på vilka lag som smyger omkring och lurar på vilka. Allt man kan vara säker på är att Hisingens stolta inte vinner i den takt som man skulle önska.

Inte massor gick vår väg denna tjugoförsta omgången heller. Bland höjdpunkterna måste nämnas Assyriskas osannolikt nog ännu djupare svacka än vår. Om man pratar kräftgång om Häcken är det nog på sin plats att kalla Assyriskas dito för molluskålning, eller blåstångshas. Icke desto mindre stannar de kvar i toppen än så länge, dock bara någon förlust till ner till oss andra här under kvalstrecket. Brommagossarna blåser i tutan och ångar på genom att lustmörda Qviding och placerar sig i slagläge direkt under strecket. Men Åtvidaberg släpper inte taget, skändar Degerfors och ockuperar ståndaktigt kvalplatsen.

Samtidigt som tätgruppen nästan unisont drar ifrån oss kommer några eftersläntrare och börjar nosa oss där vi verkligen inte vill veta av dem. Ängelholm brottar ned Enköping på hemmaplan och börjar till och med de få häng på oss. Landskrona får definitivt häng på oss när de nedgör Jönköping.

Inför Väsby-Häcken var det bara att konstatera att alla lag utom Assyriska redan tuffat iväg, och de befinner sig så långt bort att det nästan inte spelar någon roll. Allt som återstod var alltså att spela boll med god min och försöka blunda för den bistra sanningen. Dock fanns en liten möjlighet att gå förbi Falkenberg vid egen vinst och om de förlorade borta mot Bunkeflo. Om man inte kan hurra över stora ting som världsfred eller liv i yttre rymden, kanske man får hålla till godo med dylikt smågodis.

Men nehej, det blev 0-0 i bägge matcherna, ett sketet poäng till alla lag och alltså ett (1) poäng vunnet på Assyriska som omgångsresultat. Isch! Och dagen efter stod omgångens sista batalj mellan Öis och Mjällby, med andra ord Pest mot Kolera, en match man på något sätt hoppades skulle resultera i minuspoäng åt bägge lagen. Så blev inte fallet, det blev näsfraktur för Halvbäck och tre poäng till för medias nya kelgrisar. Lite otippat slant Mjällby ned under oss på målskillnad, men priset var givetvis alldeles, alldeles för högt. Vi ligger nu 11 (elva!) poäng efter toppen. Med den här takten kommer vi ligga 24 poäng efter ÖIS när superettan avgörs den 25 oktober. Då blir det inte gravöl, då blir det svanhopp från Älsvborgsbron!

Härnäst möter vi Sirius. Hoppsan! Med tre vinster i rad mot Falconberg, Landskrona och just Assyriska är det vår vanliga oröta att få möta småpotatisen när de just snavat in i delirium och råkar spela som om de var på väg att vinna allsvenskan redan! Vinst är och förblir ett måste, om inte annat för att kunna nå den där förbannade men ack så eftertraktade kvalplatsen som tycks förbli Häckens stadigt återkommande öde.