Den besvikelse och den känsla av förnedring som infinner sig efter en förlust mot en motståndare man på förhand har alla möjligheter i världen att slå är baksidan på fotbollsmyntet. Inget konstruktivt kommer ur den känslan. Istället har man all möda i världen att hålla emot och inte ge uttryck för all den bitterhet som bubblar under skinnet. Att inte säga/skriva de där orden som är för sekunden så sköna och som man sedan skulle ångra mer och mer alltefter som timmarna går.
Vi hade chansen att haka på. Att avsluta en taskig inledning på serien där det enda som varit till våran fördel är de andra lagens inbördes resultat. Det är enda anledningen till att vi fortfarande har något som kan kallas för häng. Idag vinner Sundsvall och Åtvid. 6 poäng skiljer oss nu från en åtråvärd allsvensk biljett. Dessa lag har dessutom en match mindre spelad. Sirius har 3 poäng tillgodo på oss och en match mindre spelad och som grädde på moset smiter Ljungskile förbi precis till sommaruppehållet. Norrköping är sen länge klara seriesegrare. Om inte solen ramlar ner kan jag inte se hur någon ska hinna ikapp detta imponerande lagbygge som under flera säsonger bidat sin tid och sedan slår till med full kraft när förutsättningarna är som allra bäst.
Nu gäller det att stanna upp, tänka till och kanske är det något drastiskt som krävs för att vi ska kunna spänna musklerna, få lite blodsmak i munnen och fixa den där allsvenska platsen under hösten.
Av förklarliga skäl finns ingen matchrapport eftersom jag inte var i Enköping och beskådade eländet...och även om jag varit det är det inte säkert jag orkat skriva om det.
Ska det fortsätta så här så får de börja bifoga lugnande med årskortsutskicken i framtiden. För sluta gå på Häckens matcher kommer jag aldrig göra! Kom igen nu Häcken!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar