Det tuffar igång igen...

...spelandet. Stressen. Nervositeten.

Ska det vända nu? På Häckens egna hemsida andas man tillförsikt och lugn, på svenskafans bubblar missnöjet mot Sonny och andra supporters. Förbispasserande gästskribenter som håller på andra lag sablas ned och tillintetgörs eller förringas och glöms bort. Skygglapparna är på, siktet inställt - laget vi älskar att hata eller hatar att älska ska ut på grönbete igen.

Denna gång mot Sylvia. Min första association är en ansiktslyft tant med lustiga hattar och bortskämda Stureplansbrats till barn. Jag vet inte var namnet Sylvia kommer ifrån. Jag skulle kunna ta reda på det säkert, skulle kunna googla upp det. Men varför skulle jag? Jag bryr mig inte om Sylvia. Jag bryr mig om Häcken, och att de spelar om sex timmar och att de måste vinna idag, inte bara vinna utan vinna övertygande och med mersmak.

Resten av säsongen ligger framför oss, fortfarande och igen. Läget vi försatts i är att varje match är en måste-match, i synnerhet mot de förmenta knattelagen i serien. Kämpa amigos!