Lyssnar in mediaflödet.
Real Blåvitt fick sig en välförtjänt pungspark - en sådan hype är det förstås de gamla gudarnas förbannade plikt att masa sig ner från Olympen och tillintetgöra ögonaböj. Den här säsongen har några hägrande mål. Att få se Blåvitt förlust efter förlust tvinga ned bittergallan - efter sina storslagna satsningar och västkustmedias ohöljda dyrkan - är ett av dem.
Och det pratas MFF. Storlaget i the flatlands söder om Hallandsåsen. Guldtippade av många. Laget som tycks ha byggt en spelarpipeline från Hisingen Island till Malmö. Ibland även via USA; Friberg är plötsligt en nyckel till MFFs guldmedalj, får man höra. Ihop med skottkungen Ranääge och "vindsnabbe" Larsson.
Malmö FF kvalar lätt in för det alternativa tillmälet Lilla Häcken.
Vad tar man med sig mer från omgång 1? Åtvidaberg. Norrköping. Man har ju ändå bott där borta ett tag. Men nej. Det stora roliga är ju Blåvitts säsongsöppning. Förstås. Jag vaknar med en varm känsla varje morgon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Skadeglädje är den enda sanna glädjen. Missar MFF på lördag. Damn. Här har man väntat ett halvår och sen krockar hela skiten.
Avgörande i den matchen är hur det ser ut med främst Kari men också med Ali Khan. Den sistnämnde HAR verkligen tagit rejäla kliv. Imponerande kille...på alla plan vad det verkar.
Skicka en kommentar