BP-Häcken 2jävla0

Omgivningarna kring Grimsta IP påminner om Sandarna konstaterar jag när sändningen drar igång på Whoopsie Daisy. Just Sandarna visade sig vara en bra jämförelse. I alla fall sett till namnet för "gräsmattan" på Grimsta IP var täckt av just sand. Sand, sand, sand och ett och annat grässtrå. Planen var krattad, inte klippt. Att BP lyckats få den godkänd för spel måste betraktas som ett mirakel.

Den trogna och förväntansfulla skara häckensupportrar som trängt sig ner för att se gulsvart ta en stabil seger över årets strykpojkar ställde in sig på lång- och tjongbollande. Men så är det i Svedala i april. Bara att acceptera...lika för båda lagen...och det här ska vi ju klara ändå...å allt det där ni vet. Det är den här stunden jag tycker bäst om. Minutrarna innan matchstart. Snacket som går.

Det är som att påbörja en resa. Man har satt sig på tåget men det har inte börjat rulla än. Det finns tid för spekulationer och optimism. Häckenfamiljen är samlad, det är första lediga dagen på påskledigheten, vårsolen skiner och Häcken spelar allsvenskt. Inte ska bånkegänget från Bromma kunna förstöra en sån dag? Eller? Såklart inte. "Slår vi inte BP så har vi ändå inget att göra i allsvenskan!".

Sen börjar facit vevas upp på tv-rutan. Bilden av verkligheten blir mer och mer komplex i takt med att minutrarna tickar bort. Ser bra ut inledningsvis. Det finns ett lag som vill spela och ett som har bestämt sig för att inte släppa in några mål. De förstnämnda är för dagen iklädda neongröna tröjor inspirerade av de kontinentala storlagens grälla bortaställ och de sistnämnda i sina vanliga rödsvarta dräkter. Häcken mot BP. Fast tvärtom. BP mot Häcken. Nykomlings- och, enligt experterna, bottenmöte.

Häcken mönstrar samma gubbar som mot MFF i lördags med den enda ändringen att Marek Frölund Whatever har bytt backplats med Mackan Jarlegren. Märkligt kan tyckas och det tycks. I takt med att matchen avancerar mot de första 45 börjar det tyckas mer och mer runt borden. Häcken äger boll men skapar knappt halvchanser. Nåt enstaka bra skott. Hörnorna som jag utropat till ett av våra vassaste vapen är ofarliga. Men vadå, BP skapar inte nåt de heller. Även om det flyttar upp något mot slutet av första så verkar dom fortfarande vara mer sugna på en intakt bakåtnolla än att spränga den ännu intakta framåtnollan. Det är ju två lag som inte målade i premiären som kastar sand på varann i Grimsta-sandlåda. Någongång i mitten av halvleken blir vi blåsta på ytterligare en straff. Inte lika tydlig som förra gången men nog är det omvänt livtag från BP-backen. Reprisen fokuserar läget innan så den ger ingen hjälp. Obehaget smyger sig på lika obemärkt som ett skägg om natten. Slut första. Statistiken till Häckens favör men vad hjälper det. Inga mål. Från något håll.

Nya öl på borden. Mer tyckande. Det är inte bra, men inte heller katastrof. Det är 45 kvar och vi har fortfarande en pinne. Att vi skulle kunna förlora är för osannolikt för att ens kunna sätt ord på. Vi har klivit ut i solskenet och diskuterar gulsvarta ämnen i allmänhet. Ranegie sätts under luppen. Vad tycker vi så här långt? Ensam på topp. Bollmottagningen? Löpningarna eller bristen på dem. Enochenhalv match nu. Ingen leverans!

Andra halvlek. Tillbaka vid ölen. Det är tyst. Lite ödesmättat. Förhoppningarna lever fortfarande. Optimismen är naggad i kanterna men ännu har ingen lyft fram förlust som alternativ. BP har ändrat inställning och börjar trycka på högre upp i banan. Häcken har ingen bra dag. Passningarna går inte rätt och nu är det passningar så risiga att man inte ens kan skylla på planen längre.

Domaren kliver in i handlingarna. Frispark i bra läge till BP. Ingen fattar varför och reprisen ger tvivlaren rätt mot den svarte. Fan också. Frisparken slås dock inte bättre än mur ut till hörna. Hörnan ger utdelning i andra läget när bollen nickas tillbaka in i gröten framför mål. Guterstam är sist på den. Jävla Guterstam. Fan fan fan också. Superetan runt hörnet i andra omgången. Jag vet, det är långt kvar...det är långt kvar...det är långt kvar.

Häcken lyfter upp. Två brassar på plan. Tre forwards. Halvchanser men ett visst tryck. Lind in och börjar långkasta inkasten. Inte tillräcklig precision. Hela tiden undan av brommapojkar. Men ändå. Hopper är det sista och så vidare.

Rensning som Krickan möter högt upp på egen planhalva. Snabbt vill han spela upp den igen. Inte tappa trycket. Fortsätta mala. Kvittering, tänker han, kvittering...Han har kontroll på bollen. Oattackerad. Kvittering, tänker han. Inte tappa trycket. Snabbt.

Han får halvträff på bollen. Den seglar i en vid båge inåt planen. Möts av BP-spelare i mittcirkeln. Oattackerad får han kontroll på den och avancerar. En liten bit till. Var är Krickan? Han har simmat ur bild. Behärskat bredsidas bollen in i den övergivna målburen. 2jävla0. 2jävla0. Jävla BP. Igen...Jävla BP. Kollektiv avgrundssuck. Ilska. Vrål. Krav. Huvuden dolda i händer stödda av armbågar mot knän. Framåtlutade. Fotbollsbesvikelse tar sig många uttryck. Min är fem sekunders vrede...sen bara bottenlös. Det är en förnedrande känsla. Jag är förnedrad. Jag är så mycket ett med det här. Förnedrad. Klart det går över.

Derby på onsdag. Blåvitt. Årets match. Sist sattes publikrekord på Rambergsvallen. Bortamatch på hemmaplan.