Straffomgång

Så var de blåfrusna fingertopparnas och bandyklapparnas försäsong äntligen över och solen bröt fram över den alltjämt orenoverade Rambergsvallen på premiärdagen för Allsvenskan och the return of Häcken bland fotbollsdinosaurierna. Efter en längre tid i total förnekelse kröp stressen till slut fram och den samlade ångesten över de senaste årens måstematcher invaderade kroppen som vinterkräksjukan själv. Allsvenskan, där varje match känns som en måstematch! Redan innan startsignal visste jag att detta skulle bli den värsta av säsonger. Precis som alla säsonger som varit!

Då känns det surt att avgörandet inte låg vare sig hos Malmö FF eller Häcken, utan hos spelevinken i domarpyjamas. Nu har det ältats på supporterforum, nyhetsbloggar, dagstidningar och klubbsidor: Visst fan skulle det ha varit straff! Istället fick vi lomma hem bestulna på minst en poäng – spelet var annars bra nog för seger – på en sketen hörna. Öken!

De säger att smålag sällan gynnas i sådana här situationer eftersom de värvar domarna från en däggdjursart som faktiskt saknar ryggrad. Annat var det med självaste storknallen Elfsborg som – just på straff – lyckades rädda 1 poäng på hemmaplan mot Hammarby. Eller för Djurgårn som fick straffa sig till vinst mot Örebro. Eller IFK som torskade mot Helsingborg, på straff (där skrek de också domarskandal!). Kalmar höll på att straffa sig till vinst mot Gefle, men den gamle bekantingen Hasse Berggren kvitterade (inte helt rättvist, av statistiken att döma) sent omsider.

Straffarna påverkade tabellen i allra högsta grad, med andra ord. AIK förmådde klå Halmstad utan straffar (who cares?). Vårt nästa motstånd Brommagossarna höll undan (strongt vad det verkar som) mot Trelleborg i en *gääsp* 0-0-match. Allt kändes ganska trist och grått, ända tills omgångens main event, där ÖIS och GAIS invigde nygamla Ullevi, och där de verkligen visade att Hawaiifotbollen lever och frodas även i högsta serien. På ett mänskligt plan lider jag verkligen med t.f. gålkeeper David Stenman som blev historisk på det värsta av alla sätt. På ett helt annat plan har jag inte slutat fnittra ännu. Resultatet 1-5, säsongens första skändning och ÖIS tabellens första bottenlag. Det var faktiskt balsam för en sargad själ, det får jag erkänna!

Ny omgång på långfredag, nya tag, nya poäng. Marschen har börjat, säckpiporna brölar, vimplarna fladdrar i snålblåsten över Wieselgren. You can take away our straff, but you'll never take – our FREEDOM!