Eftersmaken från att ha satt i sig blåvitt till söndagsmiddag är fortfarande ljuv. En underbar andra halvlek präglad av finfin offensiv och framförallt av en beundransvärd effektivitet gör att man fortfarande har ett härligt glidande steg. Det är roligt att prata fotboll på jobbet igen.
Men, det är ändå värt att ägna någon minut åt eftertanke. Vad var det som hände? Egentligen?
Häcken inleder första kvarten väldigt piggt. Hemmapremiär, framgångsrik försäsong, drygt 1500 mer än vad Rambergsvallen sägs ta nu för tiden på läktarna, skönt vårväder och en tydlig revanschlusta från den snöpliga förlusten mot Elfsborg i premiären bidrog till ett taggat och offensivt hemmalag. Offensiven kan dock likaväl kallas naiv på gränsen till huvudlös.
Vi vet ju hur blåvitt spelar och där var det långt ifrån några överraskningar. Snabba omställningar och raka bollar upp mot den blåvita legendarens son. Och så blev det. Första halvleken bjöd på tre snabba blåvita kontringar och hade Krickan klippt naglarna innan match hade vi haft tre bollar att hämta upp i andra istället för det enda som det faktiskt blev. Vid två tillfällen prickade glidtacklingsmästarens son och Drugge samma fläck på insidan av samma stolpe efter att Krickan lyckats peta till bollen. Sexgetingsmannens avkomma lyckades ändå sätta en när han fick chansen att curla mot den andra stolpen.
Så dumdristigt kan vi inte spela i fortsättningen.
Andra halvlek är närmast felfri och när blåvitt väl hamnat i underläge och själva måste börja trycka på och föra spelet så går det inte. Det behärskar dom inte just nu. Därför kunde gulsvart defilera över mållinjen i vad som blev en kassaskåpssäker seger i slutändan. But mark my words, det kunde likaväl ha gått åt helvete. And mark my words, Chibuike har mer boll i sig än hela IFK:s startelva. Hade hans skott i slutet suttit i krysset istället för att stryka stolpens yttersida hade matchen varit total för hans del.
Det är nya tider nu. Storebror kommer till sin hånfullt behandlade lillebror och spelar kontringsfotboll...och får pisk. Det är härligt att på avstånd betrakta den bitterhet som flödar på de blåvita delarna av nätet just nu. "Avgå you, and you, and you, and everyone else in this Kamratgård!"
Det så kallade nätupproret som media rapporterar om mot tränare Olsson visar på vad som kan hända när besinningslösa människor erbjuds easy access till varandra via exempelvis Facebook. Vinner man mot Helsingborg nästa omgång så har blåvitt lika många poäng efter tre omgångar som man hade 2009 som slutade med direkt avgörande match mot AIK i sista omgången. IFK behöver ingen ny tränare, de behöver fokusera på rätt saker. Men inte mig emot.
Ett skadedrabbat Syrianska står för motståndet i Södertälje på söndag. Det kan bli en ruggigt rolig match. Häcken måste trots bortaplan vara storfavoriter, den här typen av matcher måste vinnas om vi ska kunna fortsätta säga att "det är inte mot Elfsborg borta vi ska ta våra poäng!".
Avslutningsvis, vi är grymma och kan vi bara kombinera offensiven med en gnutta eftertanke i försvarsspelet så kan det här bli en fantastisk säsong.
´Nuff said.
Men, det är ändå värt att ägna någon minut åt eftertanke. Vad var det som hände? Egentligen?
Häcken inleder första kvarten väldigt piggt. Hemmapremiär, framgångsrik försäsong, drygt 1500 mer än vad Rambergsvallen sägs ta nu för tiden på läktarna, skönt vårväder och en tydlig revanschlusta från den snöpliga förlusten mot Elfsborg i premiären bidrog till ett taggat och offensivt hemmalag. Offensiven kan dock likaväl kallas naiv på gränsen till huvudlös.
Vi vet ju hur blåvitt spelar och där var det långt ifrån några överraskningar. Snabba omställningar och raka bollar upp mot den blåvita legendarens son. Och så blev det. Första halvleken bjöd på tre snabba blåvita kontringar och hade Krickan klippt naglarna innan match hade vi haft tre bollar att hämta upp i andra istället för det enda som det faktiskt blev. Vid två tillfällen prickade glidtacklingsmästarens son och Drugge samma fläck på insidan av samma stolpe efter att Krickan lyckats peta till bollen. Sexgetingsmannens avkomma lyckades ändå sätta en när han fick chansen att curla mot den andra stolpen.
Så dumdristigt kan vi inte spela i fortsättningen.
Andra halvlek är närmast felfri och när blåvitt väl hamnat i underläge och själva måste börja trycka på och föra spelet så går det inte. Det behärskar dom inte just nu. Därför kunde gulsvart defilera över mållinjen i vad som blev en kassaskåpssäker seger i slutändan. But mark my words, det kunde likaväl ha gått åt helvete. And mark my words, Chibuike har mer boll i sig än hela IFK:s startelva. Hade hans skott i slutet suttit i krysset istället för att stryka stolpens yttersida hade matchen varit total för hans del.
Det är nya tider nu. Storebror kommer till sin hånfullt behandlade lillebror och spelar kontringsfotboll...och får pisk. Det är härligt att på avstånd betrakta den bitterhet som flödar på de blåvita delarna av nätet just nu. "Avgå you, and you, and you, and everyone else in this Kamratgård!"
Det så kallade nätupproret som media rapporterar om mot tränare Olsson visar på vad som kan hända när besinningslösa människor erbjuds easy access till varandra via exempelvis Facebook. Vinner man mot Helsingborg nästa omgång så har blåvitt lika många poäng efter tre omgångar som man hade 2009 som slutade med direkt avgörande match mot AIK i sista omgången. IFK behöver ingen ny tränare, de behöver fokusera på rätt saker. Men inte mig emot.
Ett skadedrabbat Syrianska står för motståndet i Södertälje på söndag. Det kan bli en ruggigt rolig match. Häcken måste trots bortaplan vara storfavoriter, den här typen av matcher måste vinnas om vi ska kunna fortsätta säga att "det är inte mot Elfsborg borta vi ska ta våra poäng!".
Avslutningsvis, vi är grymma och kan vi bara kombinera offensiven med en gnutta eftertanke i försvarsspelet så kan det här bli en fantastisk säsong.
´Nuff said.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar