Ajö Superettan!

Den här flaggan säljer de inte på webshopen!

När lyckoruset och euforidimmorna börjat skringras så här två och lite till dygn efter avblåsningen i Superettan 2008 infinner sig en märklig blandning av salig sinnesro och besvärlig fotbollsabstinens. Häcken har grillat oss in i det sista i år och arbetat flitigt med att ha ihjäl de minst nervstarka av oss på läktarna. Men i absolut sista omgången tar de oss i handen och hoppskuttar fnittrande över mållinjen in i Allsvenskan 2009! Vi tjuter av förtjusning och hoppskuttar efter, runt på läktarn, ner i källarn på Whoopsi, ut till Lindholmen där återhållsamt panikslagna spelare tvingas klottra ner våra tröjor, skaka tass som amerikanska presidentkandidater och tackas till förbannelse. Det var modigt av dem, det var säkert jobbigt för familjerna, det var magiskt, precis som det ska vara! Jag vet inte hur jag kom hem, och av forumkommentarer att döma verkar Getingar ha snurrat runt hela Storgöteborg snarkandes på bussar och vagnar i gryningstimmarna.

Jonas Henriksson (knappt i bild) säkrar skyttekungtiteln med fjärdemålet i matchen!

Nu vankas det vinter och fotbollsuppehåll och silly season och kräftgång på forumsidorna. Men media slår på stora trumman med helsidesbilder på Sabine, färggranna checklistor på arenakrav, spaltmeter om träningsanläggningar, ungdomssatsningar och skyttekungar och slitvargar och värvningskampanjer. Det är lika njutbart som rättvist! Jag hoppas frågorna fortsätter belysas under hockeyträsksäsongen och att det är ett ganska spännande BKH som vi ska möta på försäsongens bistra träningsmatcher.

Jubelgröt framför Sektion G, sekunder innan Paulinho gör en reverserad stagediving! Äkta brasseglädje!

Drama var det lite härstrans sista omgången 2008. Assyriska trillade ner under strecket när de (just det, i 89:e) förlorade mot Ängelholm som vi ju visste var ganska taggade. Och BP harvade ihop kvalpats genom en knapp vinst mot Degerfors, som de samtidigt förpassade till de lägre divisionerna (med Enköping som åkte ut med pyttemarginal på målskillnad, som ändå vann mot ett – får man anta – ganska uppgivet Mjällby). Åtvid avrundade med seger mot Väsby, och Qviding med förlust mot Falkenberg. Jönköping kryssade mot Limhamn B, bägge kvalar (hmmm...? här luktar konspiration!). ÖIS bryr sig ingen om.

Aldrig har Rambergsvallens skitfula resultattavla varit så vacker!

Härmed avrundas omgångskrönikorna Från Häcken sett för denna säsong. Det ska bli mig ett fånigt glatt nöje att skriva Allsvenskan 2009 som nästa rubrik. Alla är medvetna om den seriens tyngd och allvar, men nu känns det som om Häcken börjar hitta hem inte bara i divisionerna utan också i organisation och anda. Kommunen kan lägga fälleben förstås, men varför skulle de vilja det? Häcken är redan väldans matnyttig för kommunen, och planerar att bli än mer så. Allsvenskan kanske ändå bara är början!

Tack igen alla härliga folks som surrat omkring i år!
Häcken i Allsvenskan 2009!
På riktigt!

Vad var det som hände?

Jag har fortfarande ont i huvudet!
I love it!

Fler reflektioner följer.

Countdown

09:08 - Ha! Inte det minsta nervös!
09:18 - Fan också. Nu blev jag det.
09:27 - Ungarna håller mig sysselsatt, vilket hjälper mig förtränga stundens allvar. GP idag förresten... jag är officiellt sabinist nu. "Jag är så ävertygad om vår framtid nu, med Hisingen som underlag."
09:38 - Ungarna bråkar nonstop. Så får man ut lite aggressioner redan innan match. Eller bygger upp dem, jag vet inte riktigt.
09:53 - Inget hjälper. Jag har panik.
10:28 - Screw this! Barnvakterna har anlänt! Whoopsie öppnar tidigare än nånsin. I'm off!

Häcken i Allsvenskan!

Ställ in skorna och dö!

Det är väl dags att erkänna det. Jag håller på att gå sönder inombords.
Det är inte meningen att människan ska kunna leva med en sådan ackumulerad stress inombords. Det är en stress som byggts upp sedan fjolårets slutspurt, inte minst sista bortamatchen i Norrping, när Ljungskile såg till att vi fick stanna kvar i Superettan ett år till. Med tanke på den monumentala skändningen av Peking och övriga nykomlingar i årets allsvenska kanske det var lika bra. Men nu är nu, och allsvenskan 2009 är allsvenskan 2009.

I en veckas tid sedan Falkenberg har jag jobbat som aldrig förr, knappt läst eller loggat in på något Häckenrelaterat alls och glott på repriser på TV-serierepriser och extramaterial till filmer jag sett hundra gånger hela nätterna. Varje gång verkligheten gjort sig påmind – en seger från allsvenskan! – har kräksreflexerna aktiverats, huvudvärken krupit tillbaka och ticksen poppat upp. Jag har slutat hoppas, slutat misströsta, slutat be, slutat ge upp i förtid. Volymen är i botten, känslorna avsnörpta. Jag hoppas inte jag dödar nån på vägen i mitt självpåkallade känslolösa tillstånd. Jag till och med bryr mig inte om ÖIS. Det enda raka de hade kunnat göra var att misslyckas gå upp nästa år, men till och med där gör de en besviken.

Nu har även jag till slut slutat glutta på tabellen; då kommer jag nog väcka de där vedervärdiga känslorna till liv igen, och det får inte ske om jag vill överleva morgonförmiddagen, de två och lite till timmarna efter 14:00 och kvällen därpå – oavsett hur det går. Vi kan klara oss, vi kan komma att kvala, vi kan ryka, det är allt jag vet. Det är som vanligt alltså, med BK Häcken, laget som skapats för att hålla sina tappra supportrar på det grymmaste och mest utdraget plågsamma av halster.

Inget är avgjort. Allt är i våra händer. Imorgon kommer det vara gråmulet och kraftigt blåsigt på gränsen till storm. Landskrona må ha inget att kämpa för utöver att alla säkert är vinnarskallar som bara vill vinna oaktat vilket. Klyschan är sannare än någonsin förr – ställ in skorna och dö! Samtidigt, spela lite skönt sådär avslappnat det ska ju va kul annars låser det väl sig säkert åt andra hållet... lite yin, lite yang. Om det blir kval, vet jag inte om jag orkar leva under samma stress ännu några dagar till. Om vi åker ur, vem vill leva?

Mitt liv – ert ansvar!
Vinn!

Sekunderna i startblocken

...är alltid de värsta! Inför startskottet, inför tjurrusningen mot mållinjen. Nervöst på gränsen till nervsammanbrott, så är det nu när den 28:e omgången är historia sedan länge länge och den absoluta slutspurten väntar, mindre än ett dygn och bara en supporterbussresa ner till Falkenberg bort. I senaste mötet mot Mjällby fick jag anledning att träna på mitt zenbuddistiska lugn och se! inte lämnade jag arenan denna gång heller och se! de vann ju! Jag tänker inte ens börja låtsas förstå hur de kunnat håva in så många poäng så här i serieslut att de nu inför avslutningen av egen kraft tillkämpat sig andraplatsen.

Därtill kryssade Assyriska mirakulöst mot just Falkenberg (mål med en sekund kvar av ordinarie matchtid och helt outwordly övertag från Ashurs mannar) och ÖIS drabbades av slutstridsfeber och bleknade väldans mot BP som vann och bröstade upp sig till bara en poäng under strecket och Assyriskas kvalplats. Åtvidaberg kom, såg och segrade över Enköpingarna och hasade efter BP. Kampen om kvalplatsen är fånigt stökig och trångbodd; vi har givetvis inget där att göra, man kan spontant känna att vi kvalat nog för hela resten av världshistorien. Som Häckenbejakare blir man lätt traumatiserad av stress och tvära emotionella kast, varför en vanlig säsong utan kval sannerligen är lång nog.

Det finns ingen anledning att dryfta poäng och möjligheter, mest för att läsaren av dessa rader säkert redan vridit och vänt på, drömt om, hatat, fruktat och älskat alla scenarion som kan utvecklas ur morgondagens synkrona superettabataljer.

Häcken i Allsvenskan 2009! Pleeeeaaaassseeee...

Öde, röta eller fananamma?

Vem vet? Vem bryr sig?
Alla andra supportrar i världen – allra mest Assyriskas och ÖIS förstås – bryr sig väldigt mycket och skriker ikapp om domarkonspirationer (med rötterna allra minst tvåtusenfemhundranåt år tillbaka i tiden) eller en jävla tur (i ordets verkliga bemärkelse, dvs Häcken har sålt sin själ till självaste Lucifer, sannolikt i korsningen Hisingsleden / Björlandavägen en torsdagskväll vid fullmåne). Det må vara hur som helst med detta: övertiden, straffdomen och Jonas H har skänkt oss 6 poäng de senaste 2 matcherna, nu senast på Stora Vallas simbassäng till gräsplan, och placerat oss på direktexpressen till Allsvenskan 09.

Assyriska beredde väg och strödde palmblad för våra fötter genom att bara kryssa mot Mjällby och med en sämre målskillnad huka sig i vår skugga. Tyvärr halkade ÖIS iväg en trepoängare bort mot ett sagolikt uselt Enköping som sannerligen förtjänar sin plats way down there. Inom räckhåll är Brommanissarna som envisas med att låtsas att de hör hemma i Allsvenskan genom att klå Limhamn-Bunkeflo stort. Åtvid tycks helt förtappade efter ärkekollapsen på Hisingen, och tar stryk av nästa Västkustlag (Qviding) som betryggande styr kosan bort från nedre kvalstrecket. Grattis lila, på riktigt! Mjällby, slutligen, spelar sin restmatch mot stackars Degerfors snart, och kan som bäst hamna 6 poäng under oss.

Det är med blandade känslor man åser kommande möte mot Falkenberget. Det kan inte vara någon tvekan om spelarviljan när det går bra, när vi har häng, när det bara är minus trettiofem sekunder kvar. Men det känns inte som ett särskilt vinnande koncept att spela skitdåligt i åttiofem minuter och tjurrusa på ren galenskap i slutsekunderna, och hoppas på marginalerna. Det måste vara nerverna som spökar! Samma nerver som tvingade mig själv att lämna Rambergsvallen häromsistens, samma nerver som fick mig att nästan köra i diket på vägen från Degerfors på grund av skakiga ben.

Den här ramsan spontanförfattade jag i höstmörkret medan jag rullade allena genom de värmländska skogarna efter senaste vinsten:

(mel. Glory glory Hallelujah!)
Fy fan va vi e värda staarköl!
För vi var där å ropa Häcken Upp på bortastå
Å Hääcken vann mot Degerfors på bortaplan
Med ett mål emot två

Fy fan va vi e värda staarköl!
Fy fan va vi e värda staarköl!
Fy fan va vi e värda staarköl!
Hela vägen hem

Till Hisingen (till Hisingen)
Till Hisingen (till Hisingen)
Till Hisingen (till Hisingen)
Till Hisingen (till Hisingen)

Till Hisingen (till Hisingen)
Till Hisingen (till Hisingen)
Till Hisingen (till Hisingen)
Till Hisingeeeen

Det måstye bli polarpriset nästa år! Hallå juryn! Man kan tom byta ut lag och resultat skitenkelt, så länge det är vinst. Annars kan man låta bli att sjunga!

Mirakel och tokhäng

Det är svårt att inte bara prata om mirakelvändningen mot skogsfolket nu när man ska dryfta den 26:e omgången. De pratar givetvis om en katastrofkollaps, och sanningen brukar ju alltid gömma sig i mellanrummen. Häcken vände och kilade in sig på kvalplats på ren osannolikhetsdrift; en mirakelkombination av upphämtning och ras. Ett smärre smolk i lyckobägaren var att Assyriska slank in en uddamålsvinst mot Ängelholm i 89:e minuten. Just den här omgången tänker jag dock inte gnälla på slutminutsmål, inte ens övertidsmål, eller övertidsstraffar för den delen. Assyriska behåller något turligt den sista fribiljetten, men känns inte väldigt stabila inför en tuff bortamatch mot Majs. Och Qviding - kära gamla Qviding - äntrar plan och leker välta ko mot ett ÖIS som uppenbarligen inte pallar med två derbyn i rad (ingen bra egenskap om man ska spela i Allsvenskan nästa år kanske). Summa summarum i täten: ÖIS darrar på läppen, Assyriska slinter på steget, Häcken visar enorm styrka och kampvilja. Me like. Me like mucho.

Åtvid föll genom golvet in under strecket och stirrar där ett (likt Häcken) vilt stirrande BP i ögonen som gör träflis av stackars Jönköping med 5-0 och förblir tre poäng bakom oss, även de med hyfsade chanser att puttra uppåt. Den gamla klubb 35 är upplöst och inhyser nu endast Väsby som förlorade mot Sirius. Över dem står de ninjasmygande Ängelholmarna (som kryssade mot Falconberg, in alles 39 poäng) och de allt mer avslagna Maifosos som loosade mot Landskrona, vilket placerade bägge de lagen broderligt på 38 (Maif en sista omgång en match kort, men nu kunde de som bäst ha legat sexa istället som nu sjua). Härunder sällar sig i rakt nedstigande led Falkenberg, Väsby som sagt, Qviding och Sirius till lagen som har en poäng som börjar på tretti. Resterande lag ligger under strecken - noterbart är att i absoluta bottenstratat ligger ett skendött DIF och väntar på att vi ska komma till Värmland och möta dem på hemmaplan.

Med ett fåtal omgångar kvar sitter alla supportrar, journalister och siffernördar med fotbollsintresse och räknar fram och tillbaka på vem som möter vem och var och vad som händer om dittan och dattan. Vi möter efter DIF: Mjällby, Falkenberg och Boisarna. Man kan förlora vilka matcher som helst, morgondagens ej undantaget. Men efter det gudagivna vansinnet på Rambergsvallen senast: Varför skulle vi?

Den här säsongen har redan skrivit in två historiska ögonblick i vår historia: Målhysterin mot Sirius och vansinnesvändningen mot Åtvidaberg. Låt tabellseger och allsvenskan 2009 bli det tredje! (Jag kan till och med tänka mig ännu mer smaskiga scenarion, men jag låter dem gå osagda tills vidare... man vill ju inte jinxa laget.)

Hälsningar från Arvika, Ali:son.