Pip!

Hoppsan!
Det var svenska cupen det.

Snacka om att sluta med ett pip...

Hoppas det betyder att de satsar allt på serien istället. Men lite pinsamt är det...

Häcken - Enköping 3-1 (2-1)

Det var revanschlusta efter två förlorade poäng mot Qviding, det var dags för Mattias Östberg att göra debut, det var ett mål i baken efter 57 sekunder och tillslut vart det en ganska säker Häckenvinst med 3-1 mot Enköping.

Det hade aviserats förändringar i uppställningen för Häckens del och förändringar blev det jämfört med de två inledande matcherna. Mittbackarna Emil Wahlström och Rippa ersattes med Mattias Östberg och Johan Lind medan David Marek gjorde come back som högerback och därmed var det nytt folk på tre av fyra positioner i backlinjen. Mittfält och anfall såg dock ut som sist.

Enköping å sin sida hade en långt ifrån optimal inledning på säsongen med två förluster och åtta insläppta mål på två matcher med sig i ryggsäcken när de sprang ut på ett soligt Rambergsvallen. Inledningsvis såg det ut som om det skulle bli Enköpings dag.

En boll lyfts in i Häckens straffområde, Östberg nickar den i en vid båge rakt ut på fötterna till enköpings Viktor Sokol som lobbar den över Krickan som befinner sig långt ut från mål. Drömstart för Enköping och mardrömsdebut för Östberg och allt inom mindre än en minut.

Chocköppningen gör Häcken passiva och orörliga. Enköping för matchen den första kvarten och det ser inte alls bra ut med gulsvarta ögon sett. I minut 16 får dock Marek till ett härligt inlägg från sin vänsterkant och Vinni knoppar snyggt in den till vänster om enköpingsmålvakten Ludwig Bergström. Häcken var tillbaka i matchen.

Häcken lyfter upp laget vilket resulterar i ett par chanser. Vinni har bland annat ett bra skott, efter att Henriksson jobbat fram bollen, men Bergström i enköpingsmålet räddar. Enköpings backlinje är osäker när den sätts under press och ett par gånger lyckas Häcken bryta högt upp på plan utan att kunna utnyttja tillfällena som skapas.

Halvvägs in i första halvlek ådrar sig Daniel Larsson en skada i baksidan på ena låret och får gå ut. Friberg ersätter och har knappt hunnit in på plan innan han är med och jobbar fram Henriksson som rullar upp enköpingsförsvaret innan han kallt placerar in bollen bakom Bergström. Det var Jonas fjärde för säsongen och han har nu gjort mål i tre raka matcher.

Resten av halvleken är något av ett ställningskrig där Häcken ändå kontrollerar händelserna. Gulsvart har några farliga hörnor och Vinni avslutar halvleken med en halvvolley utanför. Med tanke på den chockartade matchinledningen så är det ett styrkebesked av Häcken att vända på steken på drygt 20 minuter.

I inledningen av den andra halvleken har Vinni en nick strax utanför. Några minuter därefter kommer Enköpings bästa kvitteringschans. Man jobbar fram en hörna från vänster som seglar in i straffområdet. Krickan går upp men missbedömer bollbanan en aning men inte värre än att den styrs ut till en ny hörna. Denna blir dock farligare då bollen först träffar ribban varefter det påföljande skottet rensas bort på mållinjen.

Häcken spelar nu med snabba omställningar och djupledsbollar och såväl Henriksson som Vinni är vid några tillfällen nära att komma fria med målvakten. I den 62:a minuten slår då Henriksson till igen. Han kommer fri med målvakten som lyckas stoppa det första försöket men får se Jonas forcera in sin egen retur. Hans andra för dagen och femte totalt. Med tanke på att han gjorde sju under hela fjolårssäsongen så är den här öppningen fullständigt fenomenal!

I 70:e minuten är Häcken nära ytterligare mål när man skapar en dubbelchans där Vinni skjuter, men inte bättre än att målvakten kan rädda, varpå Saarinen inte lyckas förvalta returen utan skjuter på täckande motståndare. I samband med detta anfall skadar sig också Vinni i ena låret och bryter matchen. Han ersätts av Forsell som går in på mittfältet. Häcken avslutar matchen med en ensam Henriksson på topp. Detta stör dock inte Jonas en dag som denna utan han hinner med både ett hårt skott som Bergströms fingertoppar styr över ribban och att bli nedriven precis på straffområdeslinjen med frilägesutvisning på enköpingsbacken Mario Dodic som följd. Den efterföljande frisparken drar Jonas själv i muren och över.

En till slut säker vinst för Häcken som inte spelade någon bländande fotboll idag. Motståndet spelade överraskande positivt vilket ledde till många lägen för gulsvart. Segern skulle kanske ha varit någon eller några mål större.

Henriksson måste lyftas fram efter en sån här match. Två mål idag och fem totalt gör att han seglar upp i en tidig skytteligaledning i Superettan.

Mattias Östberg gör en bra match och ger ett stabilt och lugnt intryck. Överhuvudtaget så skötte sig mittbackslåset Östberg/Lind bra idag.

Vinnis mål var snyggt och utöver det visade han prov på härlig känsla i fötterna och briljerade med ett par fina mottagningar.

Den stora frågan efter den här matchen är dock hur illa skadade Larsson och Vinni är? Båda har kommit igång bra i inledningen av säsongen och det vore tråkigt om de skulle tvingas till skadeuppehåll. Med Paulinho långt ifrån spelklar efter sitt benbrott är forwardssidan inte heller överrepresenterad i truppen.

Déja vu

Vilken ruggig flashback jag fick när jag kikade på dagens superettaresultat. Även om dagens matcher bara avrundade andra omgången och tabellen hittills är att betrakta som ett precis nyfött lila geggigt spädbarn kan man ju inte låta bli att förhandshoppas att de andra lagen spelar oss i händerna. Väsbys seger mot Falkenberg och Mjällbys kryss mot Sirius var precis de resultat man hade hoppats på, och som placerar oss i övre halvan två poäng under bara tre lag. Och hur 2007 kändes inte DET?! Ibland känns det som om hela förra säsongen gick åt till att sitta framför livescore och hoppas att alla andra lag skulle spela bort sig. Vilket de ganska ofta gjorde.

Men ögonblicket gick över. 2008 är nog ett annat år, det känns inte alls som då nu. I år precis som i fjol har vi vårt eget öde i våra händer* med den skillnaden att nu ska här förvaltas. Jag vidhåller att vinst i säsongens första alla matcher är önskvärt, medvinden vi känner från läktarplats och supporterled behöver motsvaras ute på plan, annars kan festen sluta med ett pip. Enköping landar på Hisingen på lördag. Ta av er tröjan - för Hisingen!

* När jag säger 'vi' är det i en metaforisk mening. Jag skulle inte veta vad jag skulle göra med en fotboll om mitt liv hängde på det.

Qviding FIF-BK Häcken 2-2 (1-1)

Det här är matchrefereratet man helst skulle vilja slippa skriva. Gårdagens match hade det mesta – solsken, vimmel, trevliga Valhalla IP och derbymys – utom vinst. Visst kände man på sig att Qviding skulle tända på alla cylindrar mot Häcken och att krysset hängde i luften. Men man vill ju vinna, inte minst säsongens första alla matcher. I reda chanser vann Häcken, men bolljäkeln ska som bekant in bakom målvakten. Och visst var det de små Qvidingarna på läktaren som jublade högst när oavgjort var ett faktum, men det förtar inte att det var en trevlig fotbollssöndag ändå.

Efter en avvaktande öppning med ett skott i Qvidingribban i 6:e satte sig matchkaraktären ganska snart. Idag var mittfältet piggt och alert, Nyström och Saarinen var osedvanlig involverade och i gasen, och spelade upp en frenetiskt springande Larsson som med övriga anfallspartners skapade ett hårt tryck de första tjugo. I 17:e plockar Henriksson felvänd ned bollen i allmänt kaos framför mål, vänder på en femöring och driver in ledningsmålet till höger om Tommy Naurin. Detta tände matchen ytterligare, men Häcken fortsatte styra med ett massivt anfallstryck, ett okonstlat försvar och pigga pojkar däremellan. Häcken byggde upp anfallen hela vägen från Krickan medan Qviding svarade med spontana kontringar.

Just därför är Hannes Stillers kvitteringsmål på hörna i 28:e både onödigt och orättvist, men så är det ju med fasta situationer. Det var för övrigt Qvidings tredje – och första osponsrade – hörna. Efter detta tände matchen till lite till, Häcken flyttade upp allihopa inklusive maskot och materialare. Larsson dribblade och trixade och drog ett stenhårt skott i stolpen ut. I 37:e hänföll alla åt hela havet stormar i Qvidings målområde, men bollen ville inte in trots oräkneliga fösningar och halvskott.

Qviding både avslutade första och inledde andra med högst tryck. Häckens bakre led fick knoga på bra, Mackan och Emil som vanligt stabila. Lind kändes inte lika inblandad i allt som han annars är och Rippa känns fortfarande som ett osäkerhetsmoment – hans defensiva tillbakanickningar ut i mitten av plan är... udda. Domare Johan Hamlin gör sig mer delaktig i matchen med konstiga avblåsningar och uteblivna domslut och Qviding släpper loss en imponerande arsenal av upprusningar och målchanser – Gravems ribba ut i 51:a är en rysare! Häcken trycks tillbaka, får slå ifrån sig, skicka upp långbollar...

...på Larsson i 58:e som rusar sig fri och äntligen drar förbi en mötande Naurin och bredsidar in målet som vi hoppades skulle räcka till tre poäng. Förlösande är inte ordet, jag tror inte de har uppfunnit ordet för sådana känslor än; hade Larssons goda fé varit ännu godare idag hade han dessutom gjort hattrick idag. Hans anfallspartner Vinni hade inte en lika stor dag och byttes i 66:e ut mot Friberg.

I 71:a rivs Henriksson ned när han precis harvat sig förbi till ett friläge med Naurin, men Hamlin nöjer sig med gult kort. På frisparken hinner muren halvvägs fram innan skottet lossas. Hamlin står nöjd och i ytterligare någon minut verkar Hamlin hata Häcken. Han avgör dock inte matchen. Det hade istället Larsson kunnat göra i 78:e när ännu en ny genomlöpning resulterar i en smygboll tätt till höger om stolproten. Men det blir istället Gravem som avgör i 82:a på inlägg från Josef Karlsson i ett väldigt klassiskt fotbollsmål. Slutminuterna blir vad man brukar kalla nervösa med lite svängfotboll upp och ned. Häcken avrundar med ett fult och lite desperat långbollspel som vi ju alla vet inte är deras bag. Allt ackompanjerat av pipiga överlyckliga stämmor till höger om Häckenklacken.

Det var förstås inget orättvist resultat, BK Häcken fungerar uppenbarligen som tändvätska för Qviding som om de fortsätter så här inte alls kommer att landa i tabellbotten. Vad Häcken anbelangar känns det som om att alla bitar finns där – vasst på toppen, massivt på mitten, kvickt i försvarsleden – men att pusslet inte riktigt är lagt ännu. Det var en match vi borde vunnit men som det någonstans var lite ok att inte göra det ändå.

Hockey vs fotboll

Vad är det som gör fotboll fetare än hockey egentligen? Hockeyn som har alla sina bredaxlade skydd, mastodontiska siffror på överdimensionerade tröjor och lättimponerade kommentatorer med vagt homoerotiska lidelser – "Titta på honom, det är ingen som vågar ge sig på hans 110 kilo, eller hur, he he!"*. Snabbheten i spelet, hårigheten i slutspelet, kroppstacklingarna, rött blod på vit is?

Den som stått vid sidan av plan och bevittnat sitt lag på Bergsjövallen en mulen höstdag, eller suttit fastfrusen på Rambergsvallens frostbitna bänkar en stormig novemberdag vet vad som skiljer agnar från vetet.

Utomhus. Fotboll klår hockey när som helst på grund av detta enkla faktum. Utomhus. Hur hårt hockeyspelarna än kämpar förändrar inte detta det faktum att supportrarna sitter lönnfett inomhus och pimplar bärs och mölar chips. Inom fotbollen förenas spelare och åskådare under klimatets makter och ljusets nycker.

Det här var en konstig iakttagelse, men jag får väl stå för den antar jag.

* Det är fullt möjligt att det här var att gå över den berömda gränsen, men jag får väl stå för det också då då.

Mitt första inlägg

...är detta efter seriepremiären. Jag har egentligen inte mycket att säga. Känslan är varm och trevlig. Ölen på Whoopsi var kall och god. Den nya halsduken mjuk och skön. Ängelholm spelade trevligt och Häcken spelade trevligare. Alla verkar reta sig på att kvalitén sjönk i andra halvlek, men från min plats under läktartaket såg det mest ut som om de bara backade hem och bevakade ledningen. Inte roligast, men det vore väl rätt korkat att förta sig på säsongens första match, mot ett lag som kanske ändå inte egentligen hotade vinsten.

Mer till matchreferat kommer inte komma från denna blogg. För en gångs skull tillät jag mig att bara titta på och till skillnad från Bzzz har jag inte ett matchfotografiskt minne. Och Bzzz själv, varför skriver inte han? Jaaa, det får han nog svara på själv. Men sanningen är inte vacker. Inte vacker alls.

Solen skiner, nu ska jag på maskerad, har just läst igenom matchprogrammet från i fredags. Bravo! alla som skriver, pratar och sjunger om BK Häcken. Det känns som om den redan härliga medvinden just gick upp i styv kuling. Nu seglar vi på den här vågen rätt in i Allsvenskan där vi knappt hinner uppfatta Ljungskile, Sundsvall och Peking som dundrar förbi oss på väg ned i seriesystemen.

Mitt sista inlägg

Detta blir mitt sista inlägg. Innan seriepremiären. Imorrn kliver jag upp till vardagens bestyr och ett jobb som egentligen inte betyder någonting. Alla verklighetens små oegenheter och alla missunsamma människor som passerar revy i yrkeslivet förlorar i substans och uppgår i en befängd röra som krymper till meningslöshet och trams i skuggan av det annalkande ovädret som bryter ut 19:00 imorgon kväll. Det känns overkligt i skrivande stund, imorgon ska tröjan pryda min arbetsplats som en påminnelse och en fyrbåk till alla som passerar: styr förbi, kom inte för nära, farliga grund under ytan. Man kan bara ha några få riktigt viktiga saker i luften samtidigt i sitt liv; imorgon slås portarna upp till en av dessa, och då måste något annat ge vika. Familjen och kärleken blir det förstås inte. Karriären... puss o hej!

Häcken! I! Allsvenskan!

BK Häcken-FC Trollhättan 1-0 (1-0)

Genrepet i Angered inleddes ganska piggt från båda håll på en vindpinad plan men med riktigt gräs i alla fall. Häcken öppnade piggast med en rad ordentliga uppspel, en burdus Rippa som vräkte ner anfallare och en serie hörnor. I sjunde minuten höjdar Saarinen in just en sådan från högerhörnet som Emil leviterar upp till och nickar in till matchens enda mål. Här kunde man förstås ha slutat referera eftersom matchen som helhet upplevdes som en smula ljummen – men varför skulle man det?

En stor del av matchen var det anfallsmässig slagsida på Häckens högerkant med Lind och Henriksson som spelade upp flitigt arbetande Larsson och Vinni. Trollhättan gnagde i sin tur anfallsmässigt på mest mot vänsterkantens Mackan-Saarinen-Everton, som regel med långbollar eftersom de inte riktigt förmådde spela sig förbi mittfältet. Uppåt 20:e minuten fick Trollhättan lite sammanhängande tryck (matchens enda?) och orsakade en del oreda i backtrakten; inte minst för att de spelade ganska fysiskt och helhjärtat och om inte annat plockade bort våra dribbelglada brassar utan större åthävor. Everton spelades bort till osynlighet i första halvlek.

Men uppåt halvtimmen skärpte sig Häckens lagdelar: försvaret började passa sig ur situationer, mittfältet agerade den transportsträcka uppåt de skulle. Saknades gjorde bara målen... faktiskt målchanserna också. Tack och lov gällde detta upphöjt till tre för Trollhättan som inte heller kunde förvalta de få farliga frisparkslägen de fick. Ju längre matchen gick började jag inse att det var just Häckens försvar- och mittspel som tillintetgjorde Trollhättans spel – Saarinen och Nyström gjorde inte mycket väsen av sig, men bedrev ändå massaker på Trollhättans offensiv. I 44:e lyfter Krickan en boll över ribban på skott från Martin Scherdin, ett av de extremt få farligare chanserna.

I andra halvlek hade brassarna knaprat uppiggande och hörnorna rasade in utan att Häcken kunde förvalta dem. Trollhättan tryckte på mot vänsterkanten och pressade Mackan och Saarinen att ånga på, vilket de också gjorde. Emil fortsatte att förtjänstfullt kämpa och Rippa tycks ha bättrat på sitt man-mot-man-spel sedan Bergsjövallen. Spelbilden var i stort sett identisk som i första och uppåt 60:e minuten var brassarnas frustration över att inte få bollen/bli bortknuffade uppenbar – helt klart ett spel som inte passar dem alls. Därefter började bytena som resulterade i att även (om jag inte läst någon siffra fel) Friberg, Ghandy, Holster, Marek, Söderberg och Forsell fick bolltid idag också.

De sista tjugo lät Häcken Trollhättan komma lite närmre eget mål, men Mackan och Emil fortsatte trumma på effektivt och utöver en halvläbbig utboxningshalvmesyr av Krickan i 86:e blev det aldrig farligt. Solen tittade till och med fram i slutet av matchen. När slutsignalen pipit och alla fruset knatat bort mot köpcentrat kändes det kanske ändå som om vi hade behövt ett par matcher till innan vi (som åskådare) kan vara säkra på att alla spelare är redo att ta sig an Superettan 2008. Be that as it may, nu kör vi!

Häcken i Allsvenskan 2009!

Inför sista försäsongsmatchen

Angeredsvallen står värd för försäsongens sista träningsmatch, och den första på gräs (på svensk mark). Motståndet heter FC Trollhättan, med färgerna svartsvart. 2007 var FCT djupt inbäddat i mittenstriden i division 1 södra tillsammans med åtta andra lag (bland andra Carlstad U, som de slog med 3 poäng). De låg hela 19 poäng under kvalstrecket men hade div 1 södras högsta publiksnitt på 712 personer (att jämföra med Häckens 1304). 2007 släppte de in 33 mål och matade in 40 - inga serievinnande siffror med andra ord.

Under försäsongen har FCT matchats mot lag uppifrån och nedifrån med ganska ljumt resultat: förlust mot bland andra Falkenberg, Degerfors, Qviding och IFK Göteborg. Vinst har de endast håvat in mot div 1-laget Skärhamn, div 2-laget Kinna och div 3-laget Heimer. Laget sägs ha ambitioner på superettan i år, men i rimlighetens namn borde förstås ett Häcken i medvind lämna Angered som segrare imorgon, med seriepremiären för ögonen. Då har de drygt 6 dygn på sig att ställa om till matcher där poängen plötsligt börjar ticka obönhörligt igen - och vi vet ju hur viktig varje match är, med tanke på 2007 års säsongsavslutning. Det kan som sagt hänga på ett endaste hörnmål i 94:e spelminuten.

Det var nästan exakt fem år sedan Häcken bjöd in FCT till spel i Göteborgsområdet och lagen har noterat två möten på officiella. Då blev resultatet 2-1 till Häcken, året dessförinnan 1-1. Imorgon vore det nästan konstigt om Häcken inte kunde upprepa Carlstad-prestationen. Jag vägrar ge vika åt all form av vidskepelse som hävdar att en förlust före seriepremiär skulle vara att föredra - vinst varje match, oavsett vilken sorts match, that's it!

Kanske får vi återse några fjolårs-superettare i form av Ljungskiles Darko Matijevic och Per Eriksson, liksom fd ÖIS:aren Rickard Johansson. Men framförallt får vi se våra egna prövas en sista gång innan allvaret sätter in - exakt vilka vågar jag inte spekulera om. Egentligen kunde vi behöva tre matcher till för att testa alla nykomlingar och uppvaknande talanger. Hittills har olika spelare klivit fram varje match och visat alla de stora framfötterna, vilket inger hopp och tillförsikt. Det ska bli kul att se vem det blir imorgon! Väl mött i ännu en av Göteborgs stolta förorter!

Snart är det dags...

En efterlängtad premiär närmar sig. Brevid de stolta gulsvarta krigarna (läses med SF-journalröst) kommer Ängelholms spelare att rada upp sig. Nervösa nykomlingar som redan vid avspark placerat sig i mentalt underläge eller humlor som inte vet om att de inte kan flyga och därför uträttar stordåd? Om ganska exakt en vecka vet vi.

Så här i sista minuten passar ÖIS på att röra runt ordentligt i superettangrytan med först ett bra och sedan ett riktigt fett nyförvärv. Först kom uppgiften att Pavel Zavadil ansluter på lån från Öster. Zavadil som ryktesvägen kopplats ihop med såväl Häcken som Mjällby ställer alltså sina tjänster till ÖIS förfogande. Lånet löper fram till sommaren med köpoption. En mycket kompetent mittfältare med allsvensk rutin på plan men en inte helt pålitlig kille utanför. Förra säsongen drog han hem till Tjeckien utan att säga till och var till Östers pinsamhet omöjlig att få tag på under en längre tid.

1 juli ansluter sedan Marcus Allbäck till klubben. Kommentarer överflödiga. Ett lika starkt nyförvärv för ÖIS som Teddy Lucic en gång var för Häcken.

Den frågan alla ställer sig nu är om ÖIS i och med dessa sena nyförvärv seglar upp som favoriter till en serieseger i 2008 års Superetta. Allbäck är utan tvekan en spelare som kommer vara tungan på vågen i flera matcher och avgöra till ÖIS favör. Men en spelare gör ingen allsvensk come back och med tanke på att Allbäck ansluter först i 14:e omgången (om jag har fattat det hela rätt) så står och faller ÖIS med vad resterande killar förmår uträtta innan dess.

Som svar på frågan om ÖIS är seriefavorit efter förvärven av Zavadil och Allbäck svarar jag NEJ, men de har onekligen klättrat upp några pinnhål på min seriestege så här i förtid. Tyvärr måste jag något osvenskt framhålla Häcken som favoriter till seriesegern. Allt talar för att Häcken även i år har seriens starkaste startelva på det svekfulla så kallade pappret och eftersom det är det och prestationen under träningsmatcherna man har att gå på så här under försäsongens sista självande dagar så är det mitt tips. Får gulsvart bara en hygglig till skitbra start på serien så ser det onekligen bra ut. En första halva av säsongen liknande den från förra året och hjärnspökena fördärvar säsongen. Paulinhos benbrott är inte ultimat men de spelare som klivit fram bakom honom och övriga skadade spelare avsedda för en tilltänkt startelva har gjort bra ifrån sig så truppen är kanske bredare än vad jag på förhand trodde.

Jag svamlar och hypoteserar märker jag så nu slutar jag. Det kryper i kroppen efter fotboll. Nedräkningen har börjat.

Uppåt framåt Häcken!

Att jämföra försäsonger...

Om man ger ett allsvenskt motstånd under en försäsong 3 poäng, ett superettan-motstånd 2 och ett division 1-motstånd 1 poäng så är 2008 års motståndare värda 18 poäng (inklusive Trollhättan som är kvar på programmet). Delar man dessa 18 poäng med antalet spelade matcher, dvs 10, får man 1,8. Räknar vi med att Häcken slår Trollhättan på lördag har laget spelat in 24 poäng under försäsongen 2008. Multiplicerar vi 24 poäng med motståndets värderingsfaktor 1,8 får vi resultatet 43,2. Med hjälp av denna siffra kan vi jämföra försäsonger med varandra.

För att ge ett exempel kan vi notera att motsvarande siffra för Häckens försäsong 2007 var 41,8. Med andra ord kan vi konstatera att om Häcken slår Trollhättan i den sista matchen gör laget en bättre försäsong än förra året. Spelar vi oavgjort eller får stryk av Trollhättan gör vi en sämre.

Vad gör man inte för att pumpa upp lite adrenalin inför genrepet!!! Helt plötsligt har killarna kniven på strupen i försäsongens sista kamp!