Klockan är kvart i Mjällby, vädret är grått och livescore vill inte fungera. Känslan är med andra ord: Avslagen! Lika avslagen som säsongsavslutningen blev efter mötena mot superettans tråkmastodonter Degerfors och Ljungskile. Mitt hopps flämtande låga slocknade redan mot Degerfors och ska man peka på en match där allsvenskan gick upp i rök skulle jag peka mot den, även om det finns fler kandidater.
Bittert, javisst! Men också en grundmurad irritation och känsla av Skyll er själva! Jag skyller inte på domare, tränare, på väder och vind, på ÖIS eller ens på Hasse Berggren. Helheten har haltat. Framför allt har vi förlorat mot de sämsta lagen, eller rättare sagt de lag som spelar uschligaste fotbollen. Som Bzzz uttryckte det var inte 2007 års säsong något för de hjärtsjuka, men den långa raden av besvikelser har åtminstone härdat en så pass att man nu kan rycka på axlarna, till och med inför en brakvinst mot Åtvidaberg (en match under vilken jag för övrigt ådrog mig en knallförkylning; Bzzz hade långkalsonger, Bzzz var rutinerad; det var inte jag).
Nu väntar tomheten. Den fåniga säsongen. Fotboll i andra avkrokar i världen man inte egentligen bryr sig om. Hockey som illa sittande plåster på såren. Spelare som kommer och går, skriver kontrakt och inte. Väntan på revansch, för 2008 måste bli annorlunda. Förhoppningsvis blir det säsongen när vi återställer ordningen genom att sparka ner Brommapojkarna ett snäpp till och flyktigt passerar Ljungskile på väg ner i superettan igen.
Men hur ska man orka igenom en nattsvart vinter utan Rambergsvallens gröna, utan forumkäbblet och den ständiga, tärande ångesten? Tomheten står för dörren...
Bittert, javisst! Men också en grundmurad irritation och känsla av Skyll er själva! Jag skyller inte på domare, tränare, på väder och vind, på ÖIS eller ens på Hasse Berggren. Helheten har haltat. Framför allt har vi förlorat mot de sämsta lagen, eller rättare sagt de lag som spelar uschligaste fotbollen. Som Bzzz uttryckte det var inte 2007 års säsong något för de hjärtsjuka, men den långa raden av besvikelser har åtminstone härdat en så pass att man nu kan rycka på axlarna, till och med inför en brakvinst mot Åtvidaberg (en match under vilken jag för övrigt ådrog mig en knallförkylning; Bzzz hade långkalsonger, Bzzz var rutinerad; det var inte jag).
Nu väntar tomheten. Den fåniga säsongen. Fotboll i andra avkrokar i världen man inte egentligen bryr sig om. Hockey som illa sittande plåster på såren. Spelare som kommer och går, skriver kontrakt och inte. Väntan på revansch, för 2008 måste bli annorlunda. Förhoppningsvis blir det säsongen när vi återställer ordningen genom att sparka ner Brommapojkarna ett snäpp till och flyktigt passerar Ljungskile på väg ner i superettan igen.
Men hur ska man orka igenom en nattsvart vinter utan Rambergsvallens gröna, utan forumkäbblet och den ständiga, tärande ångesten? Tomheten står för dörren...
4 kommentarer:
Hehehe, själv brukar jag bli hysterisk och lusläsa varje tidning jag kommer över och dessutom sitta och skriva inlägg på forumet som ingen läser. Tänkte försöka något vettigt nu, men det vetaf*n om det kommer att lyckas...
Jag kommer be till alla gudar som finns att giffarna losar imorgon. Jag tror ta mig fan att vi fixar detta!!
Du är den mest hoppfulla Häckensupporter jag någonsin varit i kontakt med, Zappa! Men det är bra.
Men Ali:son...du har ju mig! Tillsammans ska vi klara vintern. Investera i ett par långkallingar så ska du se att innan du vet ordet av så står vi på Rambergsvallens grus i februari och värmer oss med åkarbrasor och lovikaapplåder!
Dessutom...det kanske inte är kört ändå. Eller...jo det är det...nej det är det inte...jo det är det...nejjonejjo...
Skicka en kommentar