Jag vet inte vad jag ska kalla det här inlägget. Matchreferat? Knappast. Jag var så nervös att jag efteråt knappt kommer ihåg några detaljer. Låt oss kalla det för förvirrade kommentarer angående slaget på Ullevi.
Det blev en match där häckenhjärtat åkte jojo i den berömda halsgropen och ska vi vara ärliga så räddades vi i mångt och mycket av Dunfermlines ineffektivitet framför mål. Alex tvingades inte till några heroiska räddningar men nog var det ett antal bollar som smet otäckt nära förbi hans stolpar.
Ari frälste oss i den 27:e minuten genom en halvvolley från nära håll som, efter en studs i gräsmattan, borrade sig in i målvaktens bortre hörn. Lika otagbart som förlösande. Larsson, som var tätt påpassad under större delen av matchen, stod för assisten via ett inlägg från höger.
Häcken hade, vad jag kan erinra mig, bara ett skott på mål och det gick in. Så enkelt kan det vara ibland.
När Hamilton blir utvisad med ca 30 minuter kvar så är saken biff. Men vilken utvisning! Bollen spelas in i Häckens straffområde och förlängs genom en bakåtnick av en häckenspelare till Hamilton som i bra läge drar till bollen. Linjedomaren har vinkat för offside och Hamilton får sin andra varning för att han skjuter efter avblåsning. Hårt dömt, sa Bill. Ingenting mot den första varningen, sa Bull. Den första varningen får han nämligen för att han frågar domaren "How long are they gonna celebrate?" när häckenspelarna har kramkalas efter 1-0-målet och skottarna har ställt upp sig för avspark. Utvisningen kom i ett läge där Dunfermline började kännas riktigt farliga men efter att Hamilton försvunnit ut i omklädningsrummet kunde Häcken spela av matchen ganska så konfortabelt. Det här med utvisningar är förövrigt inget nytt för Dunfermline. På de senaste sex matcherna har laget dragit på sig 5 utvisningar.
Jesper inledde på mittfältet men fick gå ut på grund av skada. Forsell som börjat på bänken gick in och tog Teddys plats som mittback medan Teddy flyttade upp på mittfältet. Med Ari, Mambo-Mumba, Teddy och Jonas tycker jag att vi har ett kompetent mittfält och jag hoppas att Sonny & Co fortsätter med den uppställningen även framöver. Att nolla ett Dunfermline som måste göra mål är en finfin prestation.
Vi vann sålunda matchen och tog oss vidare på vår alldeles egna europaväg. Nu fortsätter äventyret i Moskva av alla ställen. FC Spartak Moskva. Vissa saker är så overkliga att man har svårt att ta in betydelsen av dem. Att bara nämna BK Häcken och Spartak Moskva i samma mening och andetag. Vilken grej. Den 20:e september springer 11 gulsvarta hisingspojkar ut på samma arena där björnen Mischa grät sina berömda avskedstårar när de olympiska sommarspelen 1980 tog slut. Det var också på Luzhnikistadion som Sverige och Sovjet spelade VM-final i ishockey 1957 inför 55 000 åskådare, även om stadion på den tiden hette Central Lenin Stadium. Idag tar arenan över 80 000 personer.
Det är ett anrikt lag vi ställs emot. Bildat 1922 och har 12 liga-guld från Sovjeteran och 9 sedan Sovjet blev Ryssland. Till detta kan man lägga 12 inhemska cup-titlar genom tiderna, semifinal i Champions League, Cupvinnarcupen och Uefacupen. I Champions League var man med och tampades senast 2005.
Enligt Wikipedia kallas laget ibland för "Mjaso", ryska för "kött". Under Sovjettiden var Spartak Moskva nämligen slakteriarbetarnas fackförbunds lag och från läktaren kan man än idag höra hejarramsan "Kto my? -Mjaso!" - "Vilka är vi? -Köttet!". Det här kommer bli en mäktig upplevelse för Häcken som kommer att lära sig både det ena och det andra längs vägen på den här resan.
En av våra kvällstidningar har räknat ut Häckens chanser till avancemang till 1%, med kommentaren: "Sover Dolly Parton på rygg? Är Zeb Macahan hjulbent? Bajsar björnar i skogen? Har påven en konstig mössa? Kan Stålmannen flyga? Kommer Häcken att åka ut mot Spartak? Jo då?...". Själv skulle jag vilja lägga till: "Mogen analys? Nä då?"
Det spelar ingen roll. Häcken är i Uefacupen och hur det än går så kommer ingen kunna ta ifrån oss den insatsen det krävdes för att ta sig dit!
О на Häcken!
Det blev en match där häckenhjärtat åkte jojo i den berömda halsgropen och ska vi vara ärliga så räddades vi i mångt och mycket av Dunfermlines ineffektivitet framför mål. Alex tvingades inte till några heroiska räddningar men nog var det ett antal bollar som smet otäckt nära förbi hans stolpar.
Ari frälste oss i den 27:e minuten genom en halvvolley från nära håll som, efter en studs i gräsmattan, borrade sig in i målvaktens bortre hörn. Lika otagbart som förlösande. Larsson, som var tätt påpassad under större delen av matchen, stod för assisten via ett inlägg från höger.
Häcken hade, vad jag kan erinra mig, bara ett skott på mål och det gick in. Så enkelt kan det vara ibland.
När Hamilton blir utvisad med ca 30 minuter kvar så är saken biff. Men vilken utvisning! Bollen spelas in i Häckens straffområde och förlängs genom en bakåtnick av en häckenspelare till Hamilton som i bra läge drar till bollen. Linjedomaren har vinkat för offside och Hamilton får sin andra varning för att han skjuter efter avblåsning. Hårt dömt, sa Bill. Ingenting mot den första varningen, sa Bull. Den första varningen får han nämligen för att han frågar domaren "How long are they gonna celebrate?" när häckenspelarna har kramkalas efter 1-0-målet och skottarna har ställt upp sig för avspark. Utvisningen kom i ett läge där Dunfermline började kännas riktigt farliga men efter att Hamilton försvunnit ut i omklädningsrummet kunde Häcken spela av matchen ganska så konfortabelt. Det här med utvisningar är förövrigt inget nytt för Dunfermline. På de senaste sex matcherna har laget dragit på sig 5 utvisningar.
Jesper inledde på mittfältet men fick gå ut på grund av skada. Forsell som börjat på bänken gick in och tog Teddys plats som mittback medan Teddy flyttade upp på mittfältet. Med Ari, Mambo-Mumba, Teddy och Jonas tycker jag att vi har ett kompetent mittfält och jag hoppas att Sonny & Co fortsätter med den uppställningen även framöver. Att nolla ett Dunfermline som måste göra mål är en finfin prestation.
Vi vann sålunda matchen och tog oss vidare på vår alldeles egna europaväg. Nu fortsätter äventyret i Moskva av alla ställen. FC Spartak Moskva. Vissa saker är så overkliga att man har svårt att ta in betydelsen av dem. Att bara nämna BK Häcken och Spartak Moskva i samma mening och andetag. Vilken grej. Den 20:e september springer 11 gulsvarta hisingspojkar ut på samma arena där björnen Mischa grät sina berömda avskedstårar när de olympiska sommarspelen 1980 tog slut. Det var också på Luzhnikistadion som Sverige och Sovjet spelade VM-final i ishockey 1957 inför 55 000 åskådare, även om stadion på den tiden hette Central Lenin Stadium. Idag tar arenan över 80 000 personer.
Det är ett anrikt lag vi ställs emot. Bildat 1922 och har 12 liga-guld från Sovjeteran och 9 sedan Sovjet blev Ryssland. Till detta kan man lägga 12 inhemska cup-titlar genom tiderna, semifinal i Champions League, Cupvinnarcupen och Uefacupen. I Champions League var man med och tampades senast 2005.
Enligt Wikipedia kallas laget ibland för "Mjaso", ryska för "kött". Under Sovjettiden var Spartak Moskva nämligen slakteriarbetarnas fackförbunds lag och från läktaren kan man än idag höra hejarramsan "Kto my? -Mjaso!" - "Vilka är vi? -Köttet!". Det här kommer bli en mäktig upplevelse för Häcken som kommer att lära sig både det ena och det andra längs vägen på den här resan.
En av våra kvällstidningar har räknat ut Häckens chanser till avancemang till 1%, med kommentaren: "Sover Dolly Parton på rygg? Är Zeb Macahan hjulbent? Bajsar björnar i skogen? Har påven en konstig mössa? Kan Stålmannen flyga? Kommer Häcken att åka ut mot Spartak? Jo då?...". Själv skulle jag vilja lägga till: "Mogen analys? Nä då?"
Det spelar ingen roll. Häcken är i Uefacupen och hur det än går så kommer ingen kunna ta ifrån oss den insatsen det krävdes för att ta sig dit!
О на Häcken!
Inlägg
1 kommentar:
Jag ser bilden och känner: oj!
Skicka en kommentar