Adiöh! Och höst med Häcken

Det var under hemmamatchen mot Norrköping som hösten kom till Hisingens del av världen. Närmare bestämt runt den 55:e spelminuten. Det man först trodde var ännu en fysisk nervositetsreaktion till var faktiskt ett kännbart tryckfall och temperatursänkning. Hösten är inte bara en årstid, som bekant, det är också slutfas av seriespelet och nu har jag hört bud på att Häcken är både suveräna och skitdåliga på höstkvisten. Oaktat vilket kändes Norrköpingsmatchen som en milsten, eller en tröskel, eller en dörr... vilken metafor man nu känner för. Vem trodde exempelvis att det var sista matchen med Dioh? Fortfarande fladdrar "Liberiansk magi"-blänkaren på officiella hemsidan, men det sista vi fick se av Dioh live var i kostym med en binge inplastade blommor på Ullevi igår.


Igår ja. Ännu några kråkfötter i Häckenkrönikan skrevs. Den gäspande jättekratern Ullevi kändes ändå lite varm och hembonad på vår del av läktarlängorna. (Här kommer för övrigt en helt ovidkommande kommentar: Toaletterna på Rambergsvallen är MYCKET trevligare än de på Ullevi. Vi har träpanel och lite gillestuga-känsla medan Ullevi satsat på stål och krom värdigt klassiska skräckfilms-mentalsjukhus. Nåja.) UEFA-utflykten fortsätter på riktigt och hur det än blir med motstånd och matcher framgent har laget gjort jobbet hittills. Med de ekonomiska och demografiska realiteterna som helt och hållet styr europeisk fotboll idag är det verkligen inget dåligt resultat.

Nu väntar Sirius på bortaplan. Det är tvära kast dessa dagar, minst sagt, men som Alex sa i GP, är Superettan ändå det viktigaste just nu. Hmmmmjaaa....?

Så, adjö Dioh! Och heja, Häcken!