Märklig försäsong

Läsare av den här bloggen vet att det är spridda skurar av inlägg med väldigt varierande periodicitet som är den röda tråden, bortsett från Häcken då. Nu har vi haft annat för oss igen ett tag. Vad har hänt sen sistens?

Tre träningsmatcher har avverkats. Dessa kan ni läsa om på officiella. Själv har jag haft möjlighet att se zip zero av dem. Resultaten innebar två segrar mot superettanmotstånd (Varberg 3-0 och Ljungskile 1-0) samt en neslig förlust mot superettanmotstånd (Jönköpin S 0-1).

Om vi börjar med Varberg. Wahlström knäskadad och borta från premiär och lite till. Eddie Hernandez gör sitt första mål. Dioh de två övriga. Samspelet dem emellan verkar ha fungerat bra.

Mot Jönköping S gick det åt pipan. Hernandez testades som vänstermitt. Häcken hade svårt att skapa lägen även om övriga spelet såg stabilt ut.

Segern mot Ljungskile säkrades genom mål av Drugge. Det mest anmärkningsvärda i den här matchen var mängden juniorer. Enligt uppgift var det endast Tom och Tibor som var över 20 år av häckenspelarna på plan i slutet av matchen.

En match återstår (Malmö FF borta) innan premiären mot GAIS borta den 31 mars. Startelvan? Den verkar vara väl förborgad i huvudet på PG för den har inte gått att avläsa på plan. Hela truppen och mer än det har fått chansen under försäsongen. Det gör truppen mindre sårbar om flera spelare per position har matchträning i benen...men en startelva? Ask your mother.

Det har också pratats om att mot MFF på lördag, då är det spel på såväl naturgräs som med pumabollar, precis som i premiären mot GAIS. Johan Lind sa en i en intervju en gång att det är stor skillnad på hur de olika bollarna uppträder (vilket är en diskussion i sig, varför kan inte svensk fotboll skriva ett centralt avtal vad gäller en så väsentlig del av fotbollen som just bollen!) och det är säkert helt sant. Men har det verkligen SÅ stor betydelse att man inväntar den sista matchen på försäsongen för att ställa en potentiell startelva på benen? Likaså underlaget. Det kommer som bekant andra underlag vad det lider.

Ingen blir dock gladare än jag om jag tvingas äta upp min gulsvarta luva när vi krossar GAIS i premiären. Jag är mycket, men inte långsint. Dessutom har jag ett enormt förtroende för Peter!