Bäbiskläder

Ett ämne som inte har tagits upp till diskussion (tillräckligt?) ofta här på Bzzz'n'Ali:son är bäbiskläder. Eftersom det är ett ganska aktuellt ämne hos ena halvan av Bzzz'n'Ali:son just nu (och låt oss säga nåt år framöver) så kan den halvan inte låta bli att tipsa Getingar i en liknande situation om denna lilla skatt. Ett tyskt företag har fattat vad det är vi getingar vill klä våra bäbisar i. Oemotståndligt? Jajamensan. Hade jag bara förstått det tyska beställningsformuläret så hade jag förmodligen beställt två par. Ett för att klä bäbisen i och ett till mig...dom har tillochmed satt mitt namn på mössan!

Då var det biff! (2)

Det här har jag skrivit X antal gånger vid det här laget men den här gången är det även teoretiskt matematiskt korrekt: Häcken spelar i Allsvenskan även år 2011.

Efter en okomfortabel 1-3-seger över Kalmar i den sista allsvenska matchen på Fredrikskans har vi en ointaglig mängd poäng för lagen som krigar om de direktkvalificerande platserna bakom oss. Gött! Vi har även en ointaglig mängd poäng för GAIS.

Beroende på hur det går för blåvitt borta mot Örebro imorgon har vi t.o.m. en mikroskopisk chans att bli bästa lag i stan. Det hade vart nåt att kröna denna tämligen mediokra säsong med så här i slutminuterna. Det ska dock så mycket till att jag inte ens förmår elda upp mig själv.

Dagens match då?! 1-0 till KFF innan jag ens hunnit anlända till Splendid. Då vet man vartåt det barkar, eller hur? Men så icke. Häcken lyfter spelet och lyckas kvittera utan att skapa ett enda avslut på mål av egen maskin. Det är Ranegie som lägger ett hårt passningsinlägg utmed marken från vänster som en olycksalig KFF-back försmädligt styr förbi sin egen målvakt som likt en skadskjuten bäver försöker vända sig i luften runt sin egen axel för att värja men förgäves.

Snöpligt? Javisst. För Kalmar.

Kalmar tar åter över spelet den sista delen av första halvleken och Krickan räddar oss kvar i matchen genom några fina räddningar. KFF har dessutom en i stolpens insida men bollen studsar utmed mållinjen och går ut över kortlinjen nån meter utanför den andra stolpen. Tjena.

Kalmar fortsätter sätta Häcken under press under den andra halvleken men gulsvart står emot även om det bitvis är kalabalik i det egna straffområdet. Så kommer Vinnie in istället för Chibbe och den killen är en riktig supersub. Han får bollen på en väldigt tom yta centralt, avancerar in i straffområdet och serverar sedan Ranegie som avslutar snyggt och kliniskt.

Det målet visar sig oväntat vara rullgardin ner för Kalmar som efter det inte förmår stå upp och öka pressen. Istället sticker vi upp och Ranegie kan sätta det helt avgörande 3-1-målet på vårt tredje avslut på mål. Faktum är att vi inte mäktar med fler än 9 avslut mot och på mål. Det är ett mindre än vad KFF har på mål. Men sådant är fotbollslivet och den här gången var det vår tur...och j-lar vilket vår tur det var. Vi har torskat matcher den här säsongen där vi spelat betydligt bättre än vad vi gjorde idag. Hade vi uppvisat den här effektiviteten lite oftare hade tabellen varit en betydligt roligare läsning.

Det viktigaste var att vi säkrade kontraktet och att vi även den här säsongen slutar på en bättre placering än GAIS. BP som avslutningsanrättning hemma innebär stort klangochjubelfarväl av Johan Lind. Det vill åtminstone inte jag missa.

Så det så.

PS. Råkade se laguppställningen (behöver inte gå in på hur) för KFF-Häcken, omg. 23, div. 1 södra, söndagen den 1 oktober 1995 (som pga strejk spelades på Tallhöjden i Färjestaden), dvs ganska exakt 15 år sedan och konstaterar att Johan Lind, Petter Wastå och Henrik Rydström var med på plan då liksom idag. Häftigt i dessa "för-mig-är-allsvenskan-bara-en-språngbräda"-tider.

PPS. Häcken åkte inte på en enda varning i dagens match, när hände det sist?

Stolthet och en smula blött i ögonvrån

När jag läser sånt här så blir jag så stolt. Precis så här vill jag att det ska vara. Så här vill jag att alla ska känna när de besöker vår vall. Ultras hit och ultras dit. Love conquers all!

Rambergsvallen - en kärleksförklaring

Hit by a bus!

På grund av föräldrautbildning (japp, 2 december ska det vara dags!) kunde jag inte närvara under första halvlek mellan gulsvart och himmelsblått...men lika glad för det är jag men gladast är nog Malmö. På radiosporten hörde jag Christian Olsson-kommentarer som "Häckenspelarna är stela som pinnar medan Malmö fladdrar omkring som fjärilar" och "det är som om Malmö mötte ett lag från Gunnar Nordahls tid..." (men då gick Edström in och sa att Olsson inte skulle ta i så att han sprack)...men man förstod åt vad det lutade, särskilt med tanke på MFF:s 0-2 ledning.

Den andra halvleken som jag då själv bevistade innebar en glad pack-illusion av spelövertag från Häcken men där MFF gjorde vad de ville när de ställde om. Ställa om och ställa om förresten, Häcken hade löjligt svårt att spela upp bollen bitvis så MFF:s anfall startade allt som oftast genom att de fick bollen mitt på Häckens planhalva...inte så svårt att spela boll då!

Malmö var mycket, mycket bra. Stabila, trygga och fyllda av kompetens på både bredden och tvären. Häcken å sin sida hade (om man vill) sex avslutare på plan till slut men inte hjälpte det. Firma Ranegie, Paulinho, Vinicus, Makondele, Chibuike och Henriksson lyckades inte komma till annat än halvchanser och "oj så nära"-instick. Bästa chansen hade Josef men smackade sin pastej över. Häckens oförmåga att sätta bollen på mål fick mig att tänka på de där BRIO-tågen med magnet som om man försökte sätta ihop dem åt fel håll bara gled ifrån varandra istället för att säga "SMACK" och passa som handen i handsken.

En rejäl lektion var vad våra gulsvarta vänner fick sig idag. Mängder med finfina individuella prestationer utfördes till ingen nytta eftersom de tyvärr inte hängde ihop och utfördes på ofarliga ställen på plan. De fasta situationerna som man skulle kunna tycka vara en räddningsplanka när allt annat kört ihop sig i mitten slarvades bort. Ett antal hörnor gick direkt ut över kortlinjen oberoende av vem som levererade dem. Det var tydliga försök att hitta folk på bortre stolpen men Ranegie är nu inte 3,5 m lång. Ibland var det så man skämdes, framförallt bakåt.

Sammanfattningsvis: oj, vad vi har långt kvar till toppen. Ibland inbillar man sig att alla kan slå alla i den här serien men det är en illusion. Skillnaden mellan toppen av Allsvenskan och dess nedre del blir inte mycket tydligare än ikväll.

Kalmar borta sen BP hemma. Man vibrerar av spänning. *Gäsp*

Då var det biff!

Åtvid torskar mot HIF och har bara två matcher kvar att spela vilket innebär att de under inga omständigheter kan får mer än 34 poäng, dvs lika många som Häcken har idag (med en match mindre spelad). Tar man med i beräkningarna att Häcken har -5 och Åtvid -18 i målskillnad så förstår man att, jajamensan, Häcken slår till med ett klubbrekord genom att ha kvalificerat sig för sin tredje raka allsvenska säsong.

I say grattis till oss!

Malmö hemma på onsdag. Vår stora chans att sätta ett fett avtryck på guldstriden i år. Vi snodde ju HIF på tre poäng på Rambergsvallen i våras så det vore väl inte mer än rätt att göra dito även mot MFF.

Noterbart från dagens omgång är att GAIS gick på pumpen mot Gefle. De sista tre omgångarnas stora målsättning måste vara att hålla grönsvart bakom oss. Så är det bara. Skralt med stålar och ingen Wanderson överhuvudtaget nästa säsong, ajajaj till GAIS.

Lättnad och glädje!

I en nedåtgående spiral får man aldrig något gratis. Kvällens match mot Örebro verkade länge bara stryka under det påståendet. I första halvlek är vi många resor bättre än i de senaste tre matcherna. Vi får visserligen första målet och leder i halvlek men matchen borde ha varit avgjord då med tanke på spelövertag och heta chanser.

Som man befarat tog Örebro över i andra och kvitterade följdriktigt. Vi faller in i gamla synder men vaskar ändå fram några riktigt bra chanser där Palles stolpträff och Ragges avslut utanför på returen grinade oss riktigt illa i ansiktet. Örebro prickar också ramverket i ett friläge och oavgjort börjar kännas som en vinst. Då kliver nyinbytte Vinnie in i handlingarna, lyfter in bollen över Örebros mittbackar där Palle med en läcker vrickning direkt på nedtagningen lurar den sista försvaren och placerar in bollen under duktige Alvbåge. Örebro orkar aldrig resa sig och vi kan spela av matchen.

En av de skönaste segrarna på väldigt länge. Med tanke på att i princip alla resultat i övriga matcher utföll i vår favör, sett till bottenstriden, så vågar man kanske andas ut nu. Åtta poäng ner till kvalplats med tolv kvar att spela om. Den här säsongen kommer att bli en ordentligt värdefull erfarenhet för klubben inför nästa säsong! Om det nu går vägen...vill säga.