lördag 24 april 2010

Domare och allsvensk kontinuitet

Det jävligaste med att vara ett "smålag" är inte publiksiffran, eller att arenan åsidosätts, eller att andra lags supportrar mobbar och fånar sig. Det jävligaste är att domarna dömer därefter. Genom att de gör det cementerar de allsvenskan, och de lag som spelar i allsvenskan. De stora lagen förblir stora för att de får de små situationerna med sig hela tiden. De små förblir små för att de döms bort, gång på gång.

Konspirationsteori? Eller kanske bara publiktryck? Ja, vad kan det vara? Är det så att domarna är iskalla proffs, som minsann inte låter sig påverkas av tiotusen på ena sidan, kontra ett fyrtiotal på andra?

Inför. Kameradomare. Nu.
För de GÖR JU FÖR HELVETE FEL VARENDA JÄVLA MATCH!

Tillägg 17:54
Hurra! Vinst på Råsunda mot AIK!!! Om det inte var för Hansson & Co! Jag börjar tappa koll på hur många poäng domarkåren har kostat oss i år. Idag två. Fotboll är en snabb precisionssport. Domare (och än mindre linjedomare, som verkar vara en fjärrstyrd pseudo-medvetande del av domaren) kan uppenbarligen inte förväntas klara av sitt jobb. Inför TV-domare! Fanimig, var tredje match avgörs på såna här skitsitutationer! Jag är så less på det!

Inga kommentarer: