Gulsvart i blågult!

För första gången sedan Teddys dagar har Häcken representanter i A-landslaget. Nice! Tom Söderbergs uttagning är kanske inte fullt så överraskande som Mathias Ranégies men minst lika glädjande. Tom gjorde ett ordentligt avtryck under säsongen som gick. Med sin längd och sin dokumenterade skicklighet med huvudet så satte han skräck i samtliga allsvenska försvar. Med tanke på att landslagsuttagningen denna gång gäller den årliga vinterturnén och därmed är vikt för talanger (läs allsvenska spelare blandat med en och annan Rosenborgare) så tycker jag Toms plats är välförtjänt.

Ranegie däremot. Han slutar aldrig överraska. Inledde säsongen strålande och tystade snabbt sina kritiker...tillfälligt. Andra halvan av säsongen innebar måltorka även om han är den som satte flest i trävirket under säsongen. Mathias har dock varit viktig för oss i anfallsspelet. Han kan hålla i bollen, låta lagkamraterna flytta upp och anfallen blir längre och bollinnehavet större. Dessutom är han en attraktion att titta på. Det ser ut att gå så långsamt och sen är han förbi utan att man förstod hur det gick till. Lanslagsplatsen är däremot enormt överraskande och det yttersta beviset för att Hamrén vågar gå utanför ramarna. Ranégie hade aldrig fått en plats i Lars-Rolands trupp. Det vågar jag nog sätta mitt huvud på.

Nu verkar det som om landslagsledningen inte är överrens med Tobbe Hysén om huruvida han är skadad eller inte. Kommer Tobbe med till slut så det blir tight konkurrens där framme, men det är å andra sidan så man utvecklas.

Hursomhelst, med två landslagsmän i laget så höjs statusen på truppen och respekten hos motståndarna ökar, för att inte snacka om vilken boost självförtroendet får hos Tom och Mathias.

Grattis grattis grattis!