Så har man haft lite time off både från fotbollen och bloggosfären. Det var helt nödvändigt efter urladdningen i oktober. Några nypor adrenalin och hysteri till hade förpassat mig till en madrasserad cell och ett dreglande borttynande. Man noterade i ögånvrån att Kalmar också hade roligt, och att det fortfarande spelas boll ute på fastlandet (det stora alltså, söderöver). Annars är det mest puck och tränargnäll som vanligt, på hockeyhalvåret.
Men så råkar man kika in på web-TV. Det är som att vara tillbaka 25 oktober igen, på Vallen och källarn och festen och var det nu var man hamnade till slut. Hittade kvitton i plånboken häromdan från ställen jag inte minns (men det förklarar det ekonomiska avbräcket i november!).
Jag skulle nog ge vad som helst för att få känna sådär igen. Det var otroligt! Glädje på gränsen till göra ont.
(Det här är nog första känningen av fotbollssuget, tror jag... Tidigare än i fjol.)
Men så råkar man kika in på web-TV. Det är som att vara tillbaka 25 oktober igen, på Vallen och källarn och festen och var det nu var man hamnade till slut. Hittade kvitton i plånboken häromdan från ställen jag inte minns (men det förklarar det ekonomiska avbräcket i november!).
Jag skulle nog ge vad som helst för att få känna sådär igen. Det var otroligt! Glädje på gränsen till göra ont.
(Det här är nog första känningen av fotbollssuget, tror jag... Tidigare än i fjol.)
Inlägg
1 kommentar:
Web-tv är en räddare i fotbollsnöden.
PS.Det är fortfarande i fjol ;-).DS
Skicka en kommentar