Ackompanjerade av stormvindsdån möttes GAIS och Häcken på trevliga Valhalla Plast inför dryga tusentalet. GAIS förra träningsmatch mot Qviding hade tydligen känslan av träningspass, men dagens möte hade betydligt mer nerv som GAIS också inledde piggast med en kusligt tjusig målchans på nick omedelbart utanför Krickans högerstolpe. Paus missade friläge i tionde reducerade emellertid fetchanser till 1-1.
Holster visade tidigt enorm vilja och var så länge han fick vara med i matchen både högaktiv och bra. Gult kort tidigt efter våld mot motspelare (och påhoppad som hämnd minuterna senare) och efter en märklig situation i 73e ådrog han sig det röda kortet och fick knata ut till applåder från Getingarna.
Generellt kändes det som om lagdelarna ångade på ganska bra i maskineriet. Krickan dirigerade hårt backlinjen med en lugn och lagom avstämd Rippa och en frenetiskt arg och ettrig Emil Wahlström, som åkte på ett oförklarligt gult i 16e minuten vilket ledde till en farlig frispark av Do Carmo strax utanför mål. Av denna situation kunde vi bums härleda två teman för matchen: 1) Domaren lämnade en hel del att önska med en mängd konstiga domslut åt bägge håll och ett aldrig sinande strösslande av gula kort (Holster, Emil, Rippa, Pau, Holster igen), samt: 2) Hur GAIS än försökte ville bolluschlingen inte in i mål idag.
Pau kändes lite bortspelad i öppningen men revanscherade sig i 27e med en hård låg frispark från hörnpositionen, på målvakt (tror jag) och in i mål. Och visst var Häcken det bättre laget. Lind som alltid driven och drivande, Henriksson som alltid hyperaktiv - vilket föranledde att han kunde peta in tvåmålsledningen i 34e, i en grötig situation framför GAIS-målet bland virriga försvarare.
Mot 60e spelminuten kom hur som haver den obligatoriska Bjuda-in-motståndarna-fasen med lite Häckenitiskt försvarsslarv, bland annat en osannolik frispelning av Emil till en GAIS'are som tack och lov svarade för 2008's hittills sämsta skott.
Vinni kändes en smula seg och precisionslös matchen igenom och byttes helt logiskt ut mot Tom S i 67e. Hans landsmän Ze, inbytt i halvtid, kändes stabil och lugn; och Pau som kanske kan förtjäna epitetet Energizer Bunny efter dagens ändlösa rusningar och obändiga vilja.
Efter Holsters utvisning och påföljande straffläge visade Krickan att en stor del av matcherna ändå avgörs på mållinjen. Hans dubbelräddning på straffen var makalös, en bragd han följde upp med räddning på räddning under GAIS allt hårdare press framåt under matchens sista tio minuter. De öppna mål GAIS inte själva brände klistrade han, och de sista flämtande minuterna avslutade Pau och Henriksson med varsin chans som kunde resulterat i en fyramålsseger. Men visst, okej, två mål räckte gott och utgjorde en helt nödvändig värme i kroppen för oss frusna på ståsektionen.
Vilka har jag inte nämnt? Saarinen: Rutin och lugn som känns tryggt och skönt, lite Teddyish faktiskt. Friberg: Såg jag inte av så mycket, men det kan vara mitt fel. Mackan: Aktiv, envis, snabb, god insats.
Häcken i Allsvenskan 2009!
Holster visade tidigt enorm vilja och var så länge han fick vara med i matchen både högaktiv och bra. Gult kort tidigt efter våld mot motspelare (och påhoppad som hämnd minuterna senare) och efter en märklig situation i 73e ådrog han sig det röda kortet och fick knata ut till applåder från Getingarna.
Generellt kändes det som om lagdelarna ångade på ganska bra i maskineriet. Krickan dirigerade hårt backlinjen med en lugn och lagom avstämd Rippa och en frenetiskt arg och ettrig Emil Wahlström, som åkte på ett oförklarligt gult i 16e minuten vilket ledde till en farlig frispark av Do Carmo strax utanför mål. Av denna situation kunde vi bums härleda två teman för matchen: 1) Domaren lämnade en hel del att önska med en mängd konstiga domslut åt bägge håll och ett aldrig sinande strösslande av gula kort (Holster, Emil, Rippa, Pau, Holster igen), samt: 2) Hur GAIS än försökte ville bolluschlingen inte in i mål idag.
Pau kändes lite bortspelad i öppningen men revanscherade sig i 27e med en hård låg frispark från hörnpositionen, på målvakt (tror jag) och in i mål. Och visst var Häcken det bättre laget. Lind som alltid driven och drivande, Henriksson som alltid hyperaktiv - vilket föranledde att han kunde peta in tvåmålsledningen i 34e, i en grötig situation framför GAIS-målet bland virriga försvarare.
Mot 60e spelminuten kom hur som haver den obligatoriska Bjuda-in-motståndarna-fasen med lite Häckenitiskt försvarsslarv, bland annat en osannolik frispelning av Emil till en GAIS'are som tack och lov svarade för 2008's hittills sämsta skott.
Vinni kändes en smula seg och precisionslös matchen igenom och byttes helt logiskt ut mot Tom S i 67e. Hans landsmän Ze, inbytt i halvtid, kändes stabil och lugn; och Pau som kanske kan förtjäna epitetet Energizer Bunny efter dagens ändlösa rusningar och obändiga vilja.
Efter Holsters utvisning och påföljande straffläge visade Krickan att en stor del av matcherna ändå avgörs på mållinjen. Hans dubbelräddning på straffen var makalös, en bragd han följde upp med räddning på räddning under GAIS allt hårdare press framåt under matchens sista tio minuter. De öppna mål GAIS inte själva brände klistrade han, och de sista flämtande minuterna avslutade Pau och Henriksson med varsin chans som kunde resulterat i en fyramålsseger. Men visst, okej, två mål räckte gott och utgjorde en helt nödvändig värme i kroppen för oss frusna på ståsektionen.
Vilka har jag inte nämnt? Saarinen: Rutin och lugn som känns tryggt och skönt, lite Teddyish faktiskt. Friberg: Såg jag inte av så mycket, men det kan vara mitt fel. Mackan: Aktiv, envis, snabb, god insats.
Häcken i Allsvenskan 2009!
Inlägg
5 kommentarer:
Bra jobbat! Sån´t här vill man läsa!
Tjusigt, Ali:son...tjusigt! Som om man själv hade varit där!
GP's rubrik "Häcken drog nytta av Gais sjuka backlinje" är både rolig och tråkig på en gång. Underförstått vann vi för att de spelade med reserver. Jag missade att nämna det inser jag, mest för att jag inte har koll på Gais ordinarie (why should I?). Istället väljer jag att förstå det som att de är sjuka i backlinjen... helt sjuka allihopa.
Det roliga är ju också att Häcken spelade med mittbackar nummer 3 och 4 (alltså de bästa är borta) men det stod det inget om. Jag håller nog på att Häcken faktiskt spelade bra och att de gjorde GAISarna dåliga genom sin relativt höga press. Och GP-skribenten skriver ju som en kratta också, såg ni artikeln ovanför i pappersversionen? Den hade rätt många konstiga meningar...
Som jag skrev nångång för ett tag sedan, det finns inga som håller på Häcken i GP-huset. Följdaktligen vet de inget om våra spelare, positioner, styrkor och svagheter. Alltså blir artiklarna rätt kassa, ur Häckenögon. Lite som mitt ref ur GAIS-ögon kanske. Men jag är supporterskribent, inte journalist.
Skicka en kommentar