Måstematch. Upp till bevis. Nu eller aldrig. Dra till med din egen favorit bland alla gamla slitna klyschor som vi kört med sen serien vände och kanske en bra bit innan dess. De gäller ännu. Häcken årgång 2007 är ingenting för de med dåligt hjärta!
Låt oss se tillbaka. Dagen är måndagen den 24 september, tiden är 20:48 och domaren blåser av matchen mellan Häcken och Degerfors. På den slitna reliken till resultattavla står siffrorna 0-1. Med mycket tunga steg går jag ut från Rambergsvallen med min vapendragare Ali:son lika tyst bredvid mig. Vi är båda lika övertygade om att det är över. Här och nu tog drömmen om allsvenskan slut för den här gången. När vi viker av ner mot spårvagnen är det fortfarande samma frågor som snurrar i våra huvuden: ”Vad var det som hände? Hur gick det här till?”. En riktig plattmatch från vår sida där ett skott i stolpen är det närmaste vi kommer ett mål. Ok då, två skott i stolpen, men det ena tar på en back och är egentligen aldrig nära. Det konstigaste av allt är att vi skapade fler klara lägen mot Spartak Moskva på bortaplan än vad vi mäktade med mot Degerfors hemma! Tabelljumbon åker hem till Värmland med tre poäng och kvar står vi med byxorna nere och har ungefär dubbelt så långt till allsvenskan som vi hade drygt 2 timmar tidigare. Att Ljungskile släppte till en kvittering i slutet på övertiden mot Sylvia spelar inte så stor roll. Häcken har inte längre sitt öde i egna händer.
När känslorna svalnat kan det vara läge att titta nyktert på situationen. Loppet är inte kört och det är 15 poäng kvar att spela om och det är Ljungskile som står för motståndet. En vinst mot Ljungskile och vi är en poäng bakom tredjeplatsen. Degerfors verkar vara gänget som trivs mot lagen inblandade i toppstriden. Senast var det vi som fick kapitulera men det är också så att Ljungskile har fem raka utan förlust och senast de förlorade var det mot, just det, Degerfors.
Ljungskile har gjort det fantastiskt bra den andra halvan av den här säsongen. Man har vunnit sju och bara förlorat två på de senaste tio matcherna. Det kommer inte att bli en lätt match. Kanske är Ljungskile ett av de svåraste lagen att möta just nu (Norrköping verkar ju inte vara det längre). Att dessutom möta dem med kniven mot strupen och vinst som enda godkända resultat är givetvis än svårare.
Men vi är BK Häcken och BK Häcken ger sig aldrig. En av de allsvenska platserna är vår. Låt oss klä resten av hösten i gult och svart och visa att Häcken hör hemma i allsvenskan!
Den uttagna truppen ser ut så här:
Christoffer Källqvist, Alexander Hysén, Johan Lind, Daniel Forsell, Mats Hedén, Marcus Jarlegren, Tom Söderberg, Jonas Henriksson, Robert Mambo Mumba, Ari Skulason, Teddy Lucic, Erik Friberg, Peter Olofsson, Paulinho och Daniel Larsson.
Min startelva ser ut som följer:
Christoffer Källqvist
Johan Lind – Daniel Forsell – Mats Hedén – Marcus Jarlegren
Jonas Henriksson – Teddy Lucic – Robert Mambo Mumba – Ari Skulason
Paulinho – Daniel Larsson
Kommentar:
Källqvist i mål. Inte så mycket att diskutera tycker jag. Med tanke på Alex insats i Moskva och med tanke på att målet som Degerfors gör inte kan lastas Krickan så är valet simpelt i min mening.
Johan Lind gjorde ingen jättematch mot Degerfors men hans inställning till varje match går inte att klaga på varför han får fortsatt förtroende som högerback. Marek är dessutom inte med i truppen varför konkurrensen inte är mördande på den positionen. Eftersom Teddy behövs bäst på mittfältet kör Forsell och Hedén vidare som mittbackar medan Jarlegren fortsätter som vänsterback.
Henriksson, RMM, Teddy och Ari är likaså självskrivna i mitt tycke liksom Paulinho och Larsson på topp.
Men det är ju samma uppställning som mot Degerfors säger månne några. Ja, svarar jag och tillägger, det är det absolut bästa Häcken kan ställa upp med på planen dessa dagar. Låt oss se Degerfors-matchen som ett olycksfall i arbetet och dessutom i skenet av den påfrestande resan till Moskva och ett möte med ett av Europas bästa klubblag. Nu är förhoppningsvis alla uppe på tårna och har en grym revanschlusta!
Det som talar emot min laguttagning är att Christian Lundström på officiella utlovar några intressanta lagändringar jämfört med de senaste matcherna. Det ska onekligen bli intressant att se vad han menar med det uttalandet när man ser på truppen som presenterats.
Kom igen nu gulsvart. Nu kör vi! Ingen stoppar Häcken! Alla till Ljungskile!
PS/Mitt Word-program har följande åsikt om Degerfors: ”Beakta ordformen Degerfors. I vanlig text kan den verka invecklad och byråkratisk.”. Bara att hålla med. Degerfors begriper jag mig inte alls på i år./DS
Låt oss se tillbaka. Dagen är måndagen den 24 september, tiden är 20:48 och domaren blåser av matchen mellan Häcken och Degerfors. På den slitna reliken till resultattavla står siffrorna 0-1. Med mycket tunga steg går jag ut från Rambergsvallen med min vapendragare Ali:son lika tyst bredvid mig. Vi är båda lika övertygade om att det är över. Här och nu tog drömmen om allsvenskan slut för den här gången. När vi viker av ner mot spårvagnen är det fortfarande samma frågor som snurrar i våra huvuden: ”Vad var det som hände? Hur gick det här till?”. En riktig plattmatch från vår sida där ett skott i stolpen är det närmaste vi kommer ett mål. Ok då, två skott i stolpen, men det ena tar på en back och är egentligen aldrig nära. Det konstigaste av allt är att vi skapade fler klara lägen mot Spartak Moskva på bortaplan än vad vi mäktade med mot Degerfors hemma! Tabelljumbon åker hem till Värmland med tre poäng och kvar står vi med byxorna nere och har ungefär dubbelt så långt till allsvenskan som vi hade drygt 2 timmar tidigare. Att Ljungskile släppte till en kvittering i slutet på övertiden mot Sylvia spelar inte så stor roll. Häcken har inte längre sitt öde i egna händer.
När känslorna svalnat kan det vara läge att titta nyktert på situationen. Loppet är inte kört och det är 15 poäng kvar att spela om och det är Ljungskile som står för motståndet. En vinst mot Ljungskile och vi är en poäng bakom tredjeplatsen. Degerfors verkar vara gänget som trivs mot lagen inblandade i toppstriden. Senast var det vi som fick kapitulera men det är också så att Ljungskile har fem raka utan förlust och senast de förlorade var det mot, just det, Degerfors.
Ljungskile har gjort det fantastiskt bra den andra halvan av den här säsongen. Man har vunnit sju och bara förlorat två på de senaste tio matcherna. Det kommer inte att bli en lätt match. Kanske är Ljungskile ett av de svåraste lagen att möta just nu (Norrköping verkar ju inte vara det längre). Att dessutom möta dem med kniven mot strupen och vinst som enda godkända resultat är givetvis än svårare.
Men vi är BK Häcken och BK Häcken ger sig aldrig. En av de allsvenska platserna är vår. Låt oss klä resten av hösten i gult och svart och visa att Häcken hör hemma i allsvenskan!
Den uttagna truppen ser ut så här:
Christoffer Källqvist, Alexander Hysén, Johan Lind, Daniel Forsell, Mats Hedén, Marcus Jarlegren, Tom Söderberg, Jonas Henriksson, Robert Mambo Mumba, Ari Skulason, Teddy Lucic, Erik Friberg, Peter Olofsson, Paulinho och Daniel Larsson.
Min startelva ser ut som följer:
Christoffer Källqvist
Johan Lind – Daniel Forsell – Mats Hedén – Marcus Jarlegren
Jonas Henriksson – Teddy Lucic – Robert Mambo Mumba – Ari Skulason
Paulinho – Daniel Larsson
Kommentar:
Källqvist i mål. Inte så mycket att diskutera tycker jag. Med tanke på Alex insats i Moskva och med tanke på att målet som Degerfors gör inte kan lastas Krickan så är valet simpelt i min mening.
Johan Lind gjorde ingen jättematch mot Degerfors men hans inställning till varje match går inte att klaga på varför han får fortsatt förtroende som högerback. Marek är dessutom inte med i truppen varför konkurrensen inte är mördande på den positionen. Eftersom Teddy behövs bäst på mittfältet kör Forsell och Hedén vidare som mittbackar medan Jarlegren fortsätter som vänsterback.
Henriksson, RMM, Teddy och Ari är likaså självskrivna i mitt tycke liksom Paulinho och Larsson på topp.
Men det är ju samma uppställning som mot Degerfors säger månne några. Ja, svarar jag och tillägger, det är det absolut bästa Häcken kan ställa upp med på planen dessa dagar. Låt oss se Degerfors-matchen som ett olycksfall i arbetet och dessutom i skenet av den påfrestande resan till Moskva och ett möte med ett av Europas bästa klubblag. Nu är förhoppningsvis alla uppe på tårna och har en grym revanschlusta!
Det som talar emot min laguttagning är att Christian Lundström på officiella utlovar några intressanta lagändringar jämfört med de senaste matcherna. Det ska onekligen bli intressant att se vad han menar med det uttalandet när man ser på truppen som presenterats.
Kom igen nu gulsvart. Nu kör vi! Ingen stoppar Häcken! Alla till Ljungskile!
PS/Mitt Word-program har följande åsikt om Degerfors: ”Beakta ordformen Degerfors. I vanlig text kan den verka invecklad och byråkratisk.”. Bara att hålla med. Degerfors begriper jag mig inte alls på i år./DS
Inlägg
3 kommentarer:
Bra inför! Och du är verkligen avslutningarnas okrönte mästare. Jag har ändrat till "Degerfors" som lösenord till jobbdatorn (jättehemlis!). Det är bitterljuvt att skriva in varje dag.
"ett av Europas bästa klubblag." Nja? :)
Ok då, för din skull kan jag tänka mig att ändra till "ett av europas bättre klubblag"...men bara för att det är du då!
Du är skyldig mig en!
Skicka en kommentar