Inför Ljungskile - BK Häcken

Måstematch. Upp till bevis. Nu eller aldrig. Dra till med din egen favorit bland alla gamla slitna klyschor som vi kört med sen serien vände och kanske en bra bit innan dess. De gäller ännu. Häcken årgång 2007 är ingenting för de med dåligt hjärta!

Låt oss se tillbaka. Dagen är måndagen den 24 september, tiden är 20:48 och domaren blåser av matchen mellan Häcken och Degerfors. På den slitna reliken till resultattavla står siffrorna 0-1. Med mycket tunga steg går jag ut från Rambergsvallen med min vapendragare Ali:son lika tyst bredvid mig. Vi är båda lika övertygade om att det är över. Här och nu tog drömmen om allsvenskan slut för den här gången. När vi viker av ner mot spårvagnen är det fortfarande samma frågor som snurrar i våra huvuden: ”Vad var det som hände? Hur gick det här till?”. En riktig plattmatch från vår sida där ett skott i stolpen är det närmaste vi kommer ett mål. Ok då, två skott i stolpen, men det ena tar på en back och är egentligen aldrig nära. Det konstigaste av allt är att vi skapade fler klara lägen mot Spartak Moskva på bortaplan än vad vi mäktade med mot Degerfors hemma! Tabelljumbon åker hem till Värmland med tre poäng och kvar står vi med byxorna nere och har ungefär dubbelt så långt till allsvenskan som vi hade drygt 2 timmar tidigare. Att Ljungskile släppte till en kvittering i slutet på övertiden mot Sylvia spelar inte så stor roll. Häcken har inte längre sitt öde i egna händer.

När känslorna svalnat kan det vara läge att titta nyktert på situationen. Loppet är inte kört och det är 15 poäng kvar att spela om och det är Ljungskile som står för motståndet. En vinst mot Ljungskile och vi är en poäng bakom tredjeplatsen. Degerfors verkar vara gänget som trivs mot lagen inblandade i toppstriden. Senast var det vi som fick kapitulera men det är också så att Ljungskile har fem raka utan förlust och senast de förlorade var det mot, just det, Degerfors.

Ljungskile har gjort det fantastiskt bra den andra halvan av den här säsongen. Man har vunnit sju och bara förlorat två på de senaste tio matcherna. Det kommer inte att bli en lätt match. Kanske är Ljungskile ett av de svåraste lagen att möta just nu (Norrköping verkar ju inte vara det längre). Att dessutom möta dem med kniven mot strupen och vinst som enda godkända resultat är givetvis än svårare.

Men vi är BK Häcken och BK Häcken ger sig aldrig. En av de allsvenska platserna är vår. Låt oss klä resten av hösten i gult och svart och visa att Häcken hör hemma i allsvenskan!

Den uttagna truppen ser ut så här:

Christoffer Källqvist, Alexander Hysén, Johan Lind, Daniel Forsell, Mats Hedén, Marcus Jarlegren, Tom Söderberg, Jonas Henriksson, Robert Mambo Mumba, Ari Skulason, Teddy Lucic, Erik Friberg, Peter Olofsson, Paulinho och Daniel Larsson.

Min startelva ser ut som följer:

Christoffer Källqvist

Johan Lind – Daniel Forsell – Mats Hedén – Marcus Jarlegren
Jonas Henriksson – Teddy Lucic – Robert Mambo Mumba – Ari Skulason
Paulinho – Daniel Larsson

Kommentar:

Källqvist i mål. Inte så mycket att diskutera tycker jag. Med tanke på Alex insats i Moskva och med tanke på att målet som Degerfors gör inte kan lastas Krickan så är valet simpelt i min mening.

Johan Lind gjorde ingen jättematch mot Degerfors men hans inställning till varje match går inte att klaga på varför han får fortsatt förtroende som högerback. Marek är dessutom inte med i truppen varför konkurrensen inte är mördande på den positionen. Eftersom Teddy behövs bäst på mittfältet kör Forsell och Hedén vidare som mittbackar medan Jarlegren fortsätter som vänsterback.

Henriksson, RMM, Teddy och Ari är likaså självskrivna i mitt tycke liksom Paulinho och Larsson på topp.

Men det är ju samma uppställning som mot Degerfors säger månne några. Ja, svarar jag och tillägger, det är det absolut bästa Häcken kan ställa upp med på planen dessa dagar. Låt oss se Degerfors-matchen som ett olycksfall i arbetet och dessutom i skenet av den påfrestande resan till Moskva och ett möte med ett av Europas bästa klubblag. Nu är förhoppningsvis alla uppe på tårna och har en grym revanschlusta!

Det som talar emot min laguttagning är att Christian Lundström på officiella utlovar några intressanta lagändringar jämfört med de senaste matcherna. Det ska onekligen bli intressant att se vad han menar med det uttalandet när man ser på truppen som presenterats.

Kom igen nu gulsvart. Nu kör vi! Ingen stoppar Häcken! Alla till Ljungskile!

PS/Mitt Word-program har följande åsikt om Degerfors: ”Beakta ordformen Degerfors. I vanlig text kan den verka invecklad och byråkratisk.”. Bara att hålla med. Degerfors begriper jag mig inte alls på i år./DS

Funderingar inför slutspurt

Efter Spartak Moskva-matchen infann sig ett slags mentalt och emotionellt tomrum. Att UEFA-cupen i princip är över är uppenbart, att det skulle bli precis så visste väl alla så fort lappen med "Spartak Moskva" kom ut ur plastbollen i web-TV'n. Själv är jag glatt förvånad över avsaknaden på spott och spe från övriga fotbollssverige. Att vi supportrar ändå någonstans hoppades på det omöjliga är naturligt, att vi sedan deppar lite ändå likaså - bara inte spelarna gör det. Som Bzzz uttryckte det i telefon så sent som idag: "Häcken satte inte upp en köttmur, de försökte spela anfallsfotboll till och med mot Moskva och hade ett par riktigt bra målchanser." (Ja, det var andemeningen i alla fall, jag kan ju inte minnas exakta ordvalet.) För ett lag som bananskalar in i cupen var det över allas förväntningar ändå. Hur som - kvar ligger glödbädden Superettan, på andra sidan den darrande hetluften hägrar den allsvenska bägaren med iskallt vatten!

Med drygt halva 25:e omgången spelad inser man att det kan bli ett drama av grekiska proportioner hur det hela avlöper. Egentligen är det bara fyra lag just nu som kivas om plats i toppen, men man kan ju vara generös och räkna in Bunkeflo också, 2 poäng bakom Häcken och i väntan på omgång 26. Att Norrköping på avstannande är klara för avancemang står utom allt tvivel, i synnerhet som deras sista tre matcher är mot klent motstånd (Örgryte, JS och Degerfors (som får en hemsk säsongsavslutning alltså)). På vägen kan Norrköping sätta käppar i hjulen för Sundsvall redan på onsdag - potentiellt hur viktigt som helst för oss - och för Bunkeflo i nästa omgång.

Sundsvall och Ljungskile artar sig till ärkefiender. Mötet mot Norrköping kan bli avgörande för GIF'arna; därefter följer Sirius och samma trio Örgryte, JS och Degerfors. Som sistamatch möter de just Ljungskile - DET kan bli en rysare på riktigt, i synnerhet om vi tuffat förbi vid det laget. Även Ljungskile möter ganska mediokert motstånd med undantag för oss då nu på söndag (Sylvia, Öster, Falkenberg och Landskrona) innan den kanske avgörande sistamatchen mot norrlänningarna. På pappret ser det rätt hyfsat ut för bohuslänningarna, men vi Häckensupportrar litar inte längre på några papper.

Bunkeflo måste vinna vinna vinna förstås, mot Norrköping, Enköping, Sirius, Sylvia och Örgryte. Det kan förstås bli knepigt; tätt i hasorna på dem flämtar Sirius, Örgryte och Åtvidaberg. Två intressanta möten bara där, alltså. Alla de lagen kan fortfarande klättra ikapp och ställa till med ofog för oss. Det är faktiskt upp till Häcken själva att så inte blir fallet.

BK Häcken måste idag besegra jumbon Degerfors. Det vore katastrof om Häckens fallenhet att förlora mot bottenlagen stod sig. Detta är en ypperlig chans att dansa upp över strecket, om bara Norrköping gör sin grej imorgon. Oavsett vad Ljungskile sedan tar sig för mot Sylvia har vi all möjlighet att slå dem på söndag och då kan vi ligga tvåa, om än knappt. Sedan gäller det att hålla undan hela hela vägen och vinna mot Åtvidaberg, Mjällby, Enköping och Sylvia. Då! Då har vi trots en makabert dålig säsongsöppning räddat ansiktet ändå.

Men först måste vi alltså vinna mot Degerfors. Jag kan unna mig lyxen att slippa koncentrera mig på en match i taget. Det kan nog inte Sonny med manskap. Minns Moskva! Hämnas på Degerfors!

Inför Jönköpings Södra IF - BK Häcken

Jönköpings Södra IF bildades 1922 och 1945 tog man för första gången klivet upp i den högsta serien. En starkt bidragande orsak till det var Karl Simonsson, ”Timpa” kallad, som drog sitt strå till stacken med 50 mål på 18 matcher. Sejouren i allsvenskan blev ettårig men 1948 var man tillbaka igen och under 50-talet spelade man fem säsonger i högsta serien. Kronan på verket är det allsvenska silvret 1950. På träningsturnén som följde det året passade man på att som grädde på moset slå Manchester United.

1969 kom att bli den sista säsongen, av sammanlagt 10, i allsvenskan i klubbens historia fram till våra dagar. Utan att överdriva kan man säga att klubben därefter påbörjade en kräftgång. 1993 var man till och med nere i fyran och harvade.

Det senaste kapitlet i J Södras historia kan sägas ta sin början 1998 när man via serieseger i fyran påbörjar en resa uppåt i seriesystemet och 2005 slår man tillbaka Bunkeflo med 4-1 (6-2 totalt) i kvalet till superettan inför 9000 åskådare på fina Stadsparksvallen. J Södra var tillbaka!

Häcken ska vara glada att måndagens match inte är en kvalmatch då J Södra är något av specialister på denna disciplin. Av de 11 gånger man deltagit i kval har man gått segrande ur bataljerna 9 gånger.

Hur ser det då ut historiskt mellan Häcken och J Södra? Lagen har spelat i samma serie vid sex tillfällen och vid endast ett tillfälle har J Södras slutplacering varit bättre än Häckens. Året var 1956 och serien var Div II, västra Götaland (Häcken spelade bara ihop 6 poäng på 18 matcher och åkte ur så sjöng om det). Mellan åren 1978-81 samt 1985 spelade man tillsammans i div II, Södra (1981 var en viss Sonny Karlsson med i gulsvart).

Den 19 april förra året reste gulsvart till Stadsparksvallen för möte med J Södra i Svenska Cupens andra omgång. Det blev en pinsam tillställning som slutade med utspelning och 3-0-förlust för Häcken. Följande kommentar från Stefan Lundin summerar det hela perfekt och kan arkiveras under rubriken ”Ologiska bortförklaringar”:

”Vi spelar ganska bra fotboll och har 6-7 rejäla chanser, bl.a. missar vi en straff i slutet av första halvlek. Istället har vi 3-0 i ryggen efter en halvtimma.” (saxat från www.bkhacken.se)

Den senaste matchen lagen emellan väcker dock glada minnen. Häcken gjorde processen kort med J Södra i serien den 31 maj i år. Segersiffrorna den gången skrevs till 2-0 efter två mål av Dioh Williams. Slutresultatet var faktiskt en aning smickrande för J Södra som ska vara glada att det inte blev större siffror.

J Södra öppnade säsongen starkt och låg faktiskt på tredje plats efter omgång fyra. Man tappade dock rejält allteftersom säsongen gick och efter omgång 18 låg man på nedflyttningsplats. De senaste matcherna har laget ryckt upp sig och parkerar på en 11:e plats inför matchen mot Häcken. Sett till de senaste sex matcherna ligger laget på en sjätte plats i formtabellen. En stor del av uppryckning kan tillskrivas Tommy Thelin.

Under sommaren anslöt anfallare Thelin till Jönköpings Södra från Åtvidaberg. Det visade sig att J Södra investerat i en ketchupflaska. På de första sex matcherna kom ingenting, men på de tre senaste har inte mindre än sex mål signerats Tommy Thelin, varav fyra i den senaste matchen mot Sylvia. Det gäller att få stopp på pånyttfödde Thelin, för släpper man till ett mål från honom så verkar han kunna producera hur många som helst! 10 mål har det blivit så här lång för Thelin, fyra för Åtvidaberg och sex för J Södra.

Den uttagna truppen för Häckens del ser ut som följer:

Christoffer Källqvist, Alexander Hysén, Johan Lind, Mats Hedén, Daniel Forsell, Marcus Jarlegren, David Marek, Erik Friberg, Ari Skulason, Peter Olofsson, Ze Antonio, Jonas Henriksson, Teddy Lucic, Robert Mambo Mumba, Daniel Larsson och Paulinho.

Min kommentar:

Hedén är tillbaka i truppen efter skada och går förmodligen in i startuppställningen som mittback. Det gör att den stora frågan är om Johan Lind eller David Marek spelar högerback. Jarlegrens plats som vänsterback måste ses som ohotad efter de senaste matcherna.

Min egen startelva ser ut så här:

Christoffer Källqvist
Johan Lind - Daniel Forsell - Mats Hedén - Marcus Jarlegren
Jonas Henriksson - Teddy Lucic - Robert Mambo Mumba - Ari Skúlason
Paulinho - Daniel Larsson

Stabilitet är det vi saknat under säsongen och nu känns det som om vi har hittat den.

Jag tippar 3-1 till Häcken!

Inget samgående av Häcken, ÖIS och GAIS

Det som från början var dömt att misslyckas har avblåsts. Ett pressmeddelande har publicerats på Häckens officiella hemsida:

Vi har ikväll beslutat oss för att inte fortsätta att utreda idén om ett eventuellt samgående av klubbarna Gais, Häcken och Öis som diskuterats på idéstadiet mellan klubbarna. Anledningen till att vi inte går vidare och genomför utredningen är att det finns ett mycket kompakt motstånd från supportrarna till de tre klubbarna för ett eventuellt samgående.

Eftersom det hela var en fullständig omöjlighet från början så har det varit svårt att bli riktigt upprörd men det snabba skrinläggandet var ändå bra eftersom man nu snabbt kan börja fokusera på fotbollen igen. Jakten på allsvenskan går vidare och Häcken är med efter en urstark insats mot ÖIS i torsdags. 4-1 var också mumma för målskillnaden som kan komma att bli det som fäller avgörandet i slutändan.

Bzzz´n´Ali:son har aldrig tvekat. Det finns bara Häcken! Alltid bara Häcken!

BK Häcken-Örgryte IS 4-1

I elfte timmen vaknade Häckensupportrarna och skrivarandan på svenskafans, så det lär väl rasa in matchreferat av kvällens glädjepiller. Men inte kan man få för mycket av det goda när det är så pass gott som detta. Matchen med stort M, som sagt; årets match. Vem bryr sig om GAIS smaklösa GP-bilaga när 4114 tränger in sig på Rambergsvallen för matchen som är ett vägskäl mellan fortsatt klättring på den darriga allsvenska stegen, eller bara ett lillfingergrepp från att störta ned i superettadjupet?

Hela derbykänslan komplett med supportermatch och allt förtogs i princip av Gothiabomben som upptagit all forumplats ikväll. Faktum är att till och med sötman av den ljuvliga vinsten surnade när TV basunerade ut samma sak, med matchbilder och kommentar från Ekwall och allt. Vad är det som HÄNDER?! Imorrn ska det 'avdramatiseras' enligt officiella. Vi får verkligen hoppas att detta är ett klassiskt internet media som vill vara först och skriver utan att kolla upp ordentligt-fenomen.

Nåväl! Nu till matchen med stort M.
Häcken började i motljus och det var så nära - så illa nära - att kallduschen var ett faktum efter 3 minuters hård forcering av ÖIS och bollen i mål - men bortdömt för offside. Inom de första 10 minuterna hade sedan Häcken etablerat något som liknande ett hyfsat spel och därmed var väl egentligen den del av matchen där ÖIS dominerade över. Hade det inte varit för Dick Last hade ÖIS redan tidigare i matchen sett siffrorna trilla iväg, men mannen har kusliga reflexer. Dock inte bättre än att Pao i 14 minuten på en riktigt elegant frispark i toppenläge hittar förbi på vänstersidan in i mål. Frisparken kom sig av en fällning av samme Pao; nu är Pao annars kapabel att fällas på väldigt spektakulära sätt, men domaren Håkan Jonasson valde - till skillnad från de flesta andra domare denna säsong - att blåsa när Pao faktiskt blev fälld på riktigt. Vilket resulterade i två mål till slut.

Efter dryga halvtimmen hade Häcken sjunkt ned något till ett stillsammare 4-4-2-liknande spel och medan ÖIS försökte långbolla över mittfältet till ineffektivt irrande anfallare tog Häcken det stilla med långsamma, makliga anfall över hela mittfältet och in mot mål, som regel utan att komma så pass nära. I 29:e var det dock skakande nära nytt mål när Larsson spelade Pao som sköt över; två minuter senare var det dags igen, men Last höll ÖIS kvar i matchen (igen). Marek var vid detta laget inte dåligt utbuad nere i högerhörnet, liksom domaren efter en tveksam offsideavblåsning mot ÖIS. Över lag hade ÖIS inte domaren med sig alls i matchen, inte mindre än 4 gula kort strösslades ut till de rödblå; och inte mindre än 7 gånger blåstes offside (mot 1 för Häcken). När halvtidsvilan kom hade ÖIS noll skott på mål och Häcken borde haft fler mål på skott.

De första 15 av andra kändes lite skakigare med ens. ÖIS kämpade för att etablera någon form av tryck, men det resulterade nästan bara i kontringsmöjligheter för de gulsvarta. Känslan började infinna sig att fick vi bara ett mål till skulle matchen punkteras. Larsson missade två fantastiska lägen i 53:e och 64:e, i 66:e hade vi en hel svit chanser. Två minuter senare kvitterar Lysén på hårt skruvad långboll till vänster om Krickan. Betongkepsen åkte på, försommarens tunga matchresultat ekade i huvudet. Men Häcken måste ha känt att detta var deras match, solen sken för dem och alla var där för deras skull. De bjöd omedelbart mothugg, spelarna kändes pigga och drivna och fungerande tillsammans (kanske kunde MM bjudit upp mer, men nu pratar vi bara om det positiva). Pao föll i 78:e, Ari tog frisparken utåtskruvad till Paos gudabenådande huvud och bollen gled förbi en vågrät Dick Lasts fingrar.

Därefter radar Häcken upp målchans efter målchans; ledningsmålet gjuter nytt liv i benen och sällan har jag sett så hurtigt springande gulsvarta spelare de sista 10 minuterna. Därtill ingen antydan till att backa hem. I 85:e missar Larsson sin sista chans och byts ut mot Olofsson som två minuter senare oväntat friställer Henriksson som på ett osannolikt långskott trycker in den i högerkrysset. I 92:a har Last lämnat målet i ett sista försök till att rädda äran, men Häcken anfaller med vad som känns som alle man, som alla får känna på bollen innan den hamnar hos Henriksson igen som lite turligt forcerar in den till slutsiffran 4-1.

En avslutande notis. Det är synd om Daniel Larsson. Lika duktig som han är att skapa lägena med tjurrusningar och blixtsnabba vändningar, lika omöjligt är det för honom att få bollen i mål. Jag räknade till fyra riktigt heta chanser, varav flertalet han själv skapat. Last var riktigt bra idag trots allt, och givetvis kommer avslutningarna så småningom börja sitta rätt, men det måste kännas bittert. Idag är allt förlåtet; Last behövde kanske nötas ned också.

Ljuset i slutet av tunneln flämtar än. Kämpa på Häcken och inte minst: Förbli Häcken, Häcken! Den dag ni inte är det är samma dag jag avslutar mitt bloggerkonto, lägger tröjan i malpåse och lämnar fotbollen bakom mig som ett avslutat kapitel i mitt liv.

Inför BK Häcken-Örgryte IS

Häcken och Örgryte spelar den här säsongen i samma serie för tredje året i rad. Det har varit jämt mellan lagen med varsin seger och tre oavgjorda. Häcken leder på målskillnad, 9-6. Den match man helst ser tillbaka på är segern på Gamla Ullevi den 8 maj 2005 då gulsvart slog tillbaka ÖIS med 4-0 och då brände ändå Töfting en straff!

Historiskt sett är Örgryte en av de stora klubbarna i svensk fotboll med 55 säsonger i Allsvenskan, en 8:e plats i maratontabellen och ett SM-guld 1985. Före förra årets nedflyttning hade man 12 raka säsonger i Allsvenskan bakom sig med en tredje plats som bäst 2002. För ÖIS-supportrarna är Superettan med andra ord något helt nytt, även om det var ruggigt nära degradering 2004 när man via mål i slutsekunderna av andra kvalmatchen mot Assyriska lyckades hålla sig kvar i högsta serien genom mål på bortaplan.

Den senaste matchen mellan ÖIS och Häcken spelades på Valhalla IP den 24 maj i år. Den kommer inte att gå till historien som en av gulsvarts bästa. Utan att få ordning på spelet under i stort sett hela matchen lyckades vi tillslut ändå knipa en poäng genom en kvittering på övertid. Det var Hasse Berggren som forcerade in 1-1 i den 94:e minuten och det sägs att det finns de som hävdar att han även forcerade in Dick Last samt rubbade hela målburen, men mål blev det.

Nu är det derbydags igen. Som om inte derbyt i sig vore nog så är anrättningen kryddad med en ordentlig näve gastkramande spänning. Det lag som vinner jagar vidare mot en allsvensk plats medan förloraren med stor sannolikhet kommer att få bida sin tid i Superettan även kommande säsong. Lagen har närmast identiska förutsättningar inför matchen, båda står nämligen på 35 poäng, endast målskillnad skiljer dem åt. Oavgjort är att betrakta som förlust för bägge lagen. Häcken är fyra och ÖIS femma i tabellen, båda med 5 poäng upp till Sundsvall på tredje plats och 6 poäng till Ljungskile på andra.

ÖIS har fyra raka segrar i ryggen inför derbyt med målskillnaden 9-3. Motståndet har bestått av Öster, Sylvia, Enköping och Mjällby så det verkar som om ÖIS efter en något knackig säsong har hittat formen.

Under säsongen har den från de egna leden uppflyttade Ken Fagerberg blommat ut ordentligt och har stått för 10 mål hittills. Tillsammans med Andreas Clarholm, som kom till klubben från Grundsunds IF under säsongen, har ÖIS en vass anfallsduo som gulsvart får se upp med. ÖIS har dessutom kompletterat anfallet genom Anton Holmberg från GAIS men han är sjuk och kommer inte delta den här gången. I laget återfinns också den gamle häckenbekantingen Ivica Skiljo, och veteraner som Dick Last och Magnus Källander.

Häcken har två raka vinster i serien i bagaget, mot seriesuveränerna Norrköping och mot Sirius, däremellan har man en vinst mot skotska Dunfermline i Uefacupkvalet. I senaste matchen visade Häcken styrka genom att lyckas vinna mot Sirius trots att man tappade en 2-0 ledning i andra halvlek. Stor matchvinnare blev Teddy Lucic som via stolpe-målvakt-stolpe lyckades få in vinstmålet. Det målet var oerhört viktigt av två anledningar, dels för att det höll oss kvar i diskussionen om hur de allsvenska platserna ska fördelas och dels för att det visade på en härlig kämpaglöd att man lyckades ställa om och avgöra. Kämpaglöd och stort hjärta är vad som kommer att krävas mot ÖIS.

Men låt oss efter denna någorlunda objektiva genomgång ta bladet från munnen. Det här är matchen med stort M i serien den här säsongen. Derby mot ÖIS på Rambergsvallen! Enorm prestige och hyperviktiga poäng för båda lagen står på spel. Lägg därtill en förmatch mellan lagens supportrar. Det här kommer att bli en riktigt nervdallrande tillställning med en förhoppningsvis härlig inramning.

Truppen är i skrivande stund inte offentliggjord men en möjlig startelva är:

Christoffer Källqvist

Johan Lind – Daniel Forsell – Mats Hedén – Marcus Jarlegren
Jonas Henriksson – Ze Antonio – Teddy Lucic – Ari Skúlason
Paulinho – Daniel Larsson

Kommentar: Källqvist har varit stabil sedan comebacken från skada och får fortsätta stå. Personligen vill jag gärna ha Johan Lind på plan då jag tycker att han personifierar den inställning som kommer att behövas i den här matchen och får jag rätt sker det på David Mareks bekostnad. Med tanke på att både Jesper Ljung och Mambo Mumba lider av var sin bristning och inte finns med mot ÖIS så tror jag Teddy får fortsatt förtroende på mitten tillsammans med Ze Antonio. Ari var mycket pigg mot Dunfermline och tar tillbaka sin plats till vänster på mittfältet där Olofsson spelade förra matchen. Framåt är det inte mycket att prata om.

Mitt tips? 3-1 till Häcken så klart.

Omgång 23 påbörjad

Oj, oj, oj! Det verkar vara slut på resultat som går Häckens väg. Tre matcher inledde omgång 23 av 30 idag.

Falkenberg - IFK Norrköping 1-2 (0-2): Mål i 2:a och 43:e minuten gav Peking årets sjuttonde 3-poängare. Det som varit klart i praktiken är nu snart också klart i teorin. Norrköping till allsvenskan efter en makalös säsong. FFF fick in en reducering i 90:e minuten så det var aldrig nära den livsviktiga poäng som laget hade behövt i bottenstriden. Det är lätt att glömma bort, men det är lika jämt i botten på tabellen som det är i toppen (bortsett från Peking då).

Öster - Sirius 1-2 (1-1): Sirius hämtade sig snabbt från förlusten mot Häcken på Studenternas IP senast. Man åkte ner till Växjö och tillfogade smålänningarna en svidande förlust. Öster förblir ett mysterium i årets superetta. Det spel de visade upp mot Häcken på Rambergsvallen, när de slog Häcken med 2-0, verkar definitivt ha varit en sällsynt god presation. Å andra sidan har gulsvart tagit stryk av tre av de fyra sämst placerade lagen just nu. Sirius säkrade däremot i praktiken fortsatt spel i Superettan även nästa år. Grattis...men nu räcker det.

Mjällby - Ljungskile 0-2 (0-0): Med gulsvarta ögon sett var det här kvällens viktigaste match. Sånär lyckades MAIF knipa en poäng mot bohuslänningarna men till slut kunde LSK åka hem från Blekinge med tre poäng. Först i 75:e minuten kunde David Leinar göra 0-1 och sedan punkterade Mattias Bulun tillställning med mål i 94:e minuten. Ljungskile upp på andra plats efter sin tredje raka vinst och sin sjätte på sju på matcher. Formen verkar onekligen vässad inför avslutningen!

För Häckens del innebär det här att det nu är fem poäng upp till tredje och allsvensk plats där Sundsvall nu är placerad med 40 poäng. På torsdag avslutas omgång 23 med matcherna Häcken-ÖIS, Landskrona-Sundsvall och Bunkeflo-Åtvidaberg. Nu är det verkligen hög tid att bekänna färg. Gastkramande är en underdrift! Med tanke på att Häckens målskillnad (+11) är klart bäst bland de inblandade lagen och att man har kvar att möta ÖIS, Ljungskile och Åtvidaberg så är det ingen tvekan om att vi har avgörandet i våra händer. Vi behöver inte förlita oss på några andra resultat om vi klarar av att leverera.

Man hyperventilerar av bara tanken.

Så här på slutet slänger jag in lite folkbildning: Norrköping kallas Peking efter att upptäckresande Sven Hedin under en föreläsning på Norrköpings Allmäna Läroverk någon gång när förra seklet var ungt förklarat att Peking betyder "den norra staden" och Nanking "den södra staden" på kinesiska. Detta plockades upp av några spexiga läroverkselever men med tiden har det glömts bort att Söderköping kallats Nanking. Så var det med det. (källa: Wikipedia såklar!).

Om Blåvitt, Bibeln och A-lagare

Här på Bzzz&Ali:son är det Häcken som gäller. Det har vi bestämt. Vi bestämmer över den här bloggen nämligen. Vi är supportrar och hyser inga andra ambitioner än att i ord och någon enstaka bild få uttryck för våra ofta ganska orkanartade själsliv och känslor för detta lag och deras äventyr. Vi är inte sportjournalister med ansvar för en bredare läsekrets, så vi måste inte låtsas som om vi bryr oss om några andra än just vårt lag (annat än som motståndare, förstås). Jag blev imponerad av kommentatorerna nu senast under friidrotts-VM som stoiskt kommenterade vidare efter att svensk efter svensk rev ut sig/kastade bort sig/hoppade bort sig... det är en objektivitet man inte behöver anstränga sig för att uppbåda när man har en egen kanal att haspla ur sig precis vad man vill på.

Men tänk om jag var en sportjournalist. Och tänk om jag jobbade på västsveriges största morgontiding. Och tänk om jag höll på ett fotbollslag hemskt mycket (vi kan ta något ur luften... IFK Göteborg kanske). Och tänk om jag inte hade några som helst ambitioner att representera hela denna tidinings läseskara. Ja då skulle jag kunna skriva spaltbredd upp och ned om detta lag; en aldrig sinande, besinningslös propaganda, ett hutlöst, blint navelskådande kring det egna laget och dess spelare. Och få lön för det! DET skulle vara något det.

Precis så har Ulf Stenberg det på GP. Hans 'reportage' om Tobbes 'hemvändande' till IFK är inte sportjournalistik. Ulf Stenbergs 'artikel' skulle passa på Ulf Stenbergs privata blogg, om han nu har en sådan. Det är fullt med biblisk retorik, illa dold fascination för de blåvita färgerna och överkryddat med sliskig barndomsnostalgi som man inte riktigt vet om det är Hyséns eller Stenbergs. I Ulfs värld är det nog en och samma sak.

Jag tror vi här anar ett av svaren till den så vanligt förekommande frågan: "Varför håller du på just Häcken?". Häcken håller man på i trots. För att man inte vill slå in på den bredaste, lättaste och glassigaste vägen, som alla andra. Det må vara en smal stig att hitta till, men tro mig - det är kört att komma ut när man väl promenerat några meter på den.

Och på tal om andra lag. Igår påstod tre A-lagare med bestämdhet att mina smådöttrar var GAIS'are. "A men dô, nu VET du det!" brölade de och vevade med buteljerna. Varför är alla A-lagare i Göteborg GAIS'are?

Livet är fullt med mysterier, som GAIS'are och att Ulf Stenberg får betalt.

Sirius - BK Häcken 2-3 (0-1)

Häcken inledde med några pigga anfall och hade ett gäng inlägg redan efter fem minuter. Sirius var annars det lag som förde spelet de första tjugo minuterna och det mycket tack vare de stora ytor som frikostigt erbjöds Pierre Gallo som var mycket bra på hemmalagets mittfält i första halvlek. Häcken vänder spelet kvickt efter att ha erövrat boll och Daniel Larsson har två frilägen utan att sätta dit bollen.

Ledningsmålet kommer efter snyggt förarbeta av Henriksson som tar sig upp längs högerkanten och slår in en låg boll i straffområdet som går förbi Sirius försvarsspelare inklusive målvakt Rytterbro och Paulinho kan helt ensam med tom bur sätta en bredsida till bollen och låta den rulla in i nätmaskorna i den 23:e minuten. Mycket snyggt!

Efter målet spelar Häcken snyggt av halvleken. Sirius bästa kvitteringschans är ett hårt långskott som Krickan lyckas tippa i ribban.

I andra halvlek krymper häckenspelarna ytorna för Gallo och Sirius spel börjar hacka. Häckens andra mål kommer till genom att Henriksson återigen för upp bollen på högersidan, lägger tillbaka till Marek som via ett snyggt inlägg hittar en omarkerad Daniel Larsson som ytterst elegant läckert nickpassar en lika omarkerad Mambo Mumba som sätter till pannan. Bollen placeras snyggt invid Rytterbros vänstra stolpe. Nu såg det hela ganska bra och stabilt ut. Målet i 54:e minuten.

Häcken tappar dock spelet efter 2-0-målet och Sirius anfaller med mycket vilja och framförallt fart. Detta leder till att de flera gånger jobbar sig till målchanser genom att närmast forcera bollen igenom häckenförsvaret. En reducering kommer också via en hörna i minut 61 som ser ut att gå direkt i mål men som på reprisen visar att den hetaste spelaren i matchen, Mani Tourang, med ryggen mot mål styr in bollen i Krickans bortre hörn.

Mani Tourang är också inblandad i kvitteringen som tillkommer via straff i den 73:e minuten. Tourang forsar med full fart förbi ett antal häckenspelare innan Forsell får stopp på honom precis innanför straffområdeslinjen. Osjysst säger domare Lundbäck och blåser straff. Sirius skyttekung Daniel Hoch stegar fram och slår bollen hårt och halvhögt invid Krickans högra stolpe. Krickan får fingrar på bollen men kan inte hindra den från att gå i mål. Helt plötsligt var det kvitterat och det kändes som att det nu kanske var Sirius som hade en viss fördel. Oavgjort skulle för båda lagen vara detsamma som förlust i den fortsatta kampen om en allsvensk plats. Ett vinstmål var därför den givna förutsättningen för båda lagen.

Men fotboll är en märkligt oförutsägbar sport. När man tror att Sirius ska fortsätta att trumma på för ett vinstmål och att Häcken är det lag som får svårt att ställa om till offensivt spel så är det just Häcken som tar tag i det hela och Sirius som faller tillbaka och blir en smula nervösa. I den 83:e minuten för Henriksson upp bollen längs med högerkanten (känner ni igen det?) och bryter in i straffområdet. Med lika delar tur och skicklighet trocklar han sig ända ner till kortlinjen innan han serverar en perfekt passning snett bakåt till en viss Teddy Lucic som kommer med fart och trycker till bollen som via stolpens insida träffar en i luften liggande Rytterbro för att sedan via stolpe nr två gå in i mål.

Även om det stökar till sig vid några tillfällen i Häckens straffområde efter målet så kan gulsvart ta med sig tre poäng från Studenternas IP. Oerhört viktigt och helt avgörande för den fortsatta kampen om en allsvensk plats.

Teddy spelade idag på mittfältet och han visade toppenfin speluppfattning flera gånger genom att förse sina medspelare med fina öppnande passningar. Jag hoppas han får vara kvar på mitten i fortsättningen och tror att med ytterligare någon match från start på den positionen så har vi fått det stabila mittfält vi saknat i två säsonger. Mambo Mumba och Teddy verkar gå fint ihop även om jag kan tycka att de faller onödigt djupt ibland.

Noterbart var att både Marek och Jarlegren fanns med i startelvan samtidigt på var sin ytterbackplats. Det innebar att Johan satt på bänken inledningsvis innan han i matchens slutskede bytte av Daniel Larsson som forward(!!). Jag antar att Sonny försöker vila de spelare som spelat mest under sommaren. Det är ju inte ett sömngångartempo i matchandet framöver heller.

Försvaret hade bitvis svårt med de Siriusattacker som byggde på fart och vilja snarare än delikatess och finess. Straffen var ett symptom på detta. Tycker ändå att backlinjen skötte sig helt ok och framförallt Marek var med högt upp flera gånger och stod alltså för inlägget som avslutades med Mambo Mumbas mål. Krickan gjorde en mycket stabil insats i målet och hann med en riktigt härlig fotparad på ett friläge för Sirius. Han verkar ha fått en nytändning och var mycket bra i luftrummet. Vilken kamp vi har mellan våra två målvakter just nu! Alex gjorde tydligen en bra insats i U21-matchen som omöjliggjorde hans medverkan i den här matchen.

Mittfältet låg långt ifrån sina Siriusditon under första halvlek. Detta rättades till inför den andra. Som sagt tror jag på den här uppställningen med Teddy och Mambo Mumba på mitten. När Ari är tillbaka är han självskriven till vänster där en hårt arbetande men mestadels osynlig Peter Olofsson höll till. Frågan är var man gör av Ze Antonio i sådan uppställning?!

I anfallet hade Daniel två frilägen och ytterligare någon bra möjlighet utan att sätta dit bollen. Där är väl hans svaghet som till viss del beror på hans något svaga bollbehandlling (även om han briljerar med härliga dragningar ibland). Eller kan man vända på det och säga att hans teknik är helt ok, bara det att han är för snabb för sig själv! Hans inblandning i 2-0-målet förlåter dock allt. Paulinho står för ett mål idag och fortsätter alltså producera. Keep up the good work, Pau! Vilken värvning han visade sig vara!

Varför en matchrapport så här två dagar efter match undrar ni? Men så är det ibland. Allt man vill hinns inte med! Ha en bra lördagkväll och krydda den gärna med den feta fighten mellan Sverige och Danmark 20.30. Det ska jag göra.

Inför BK Häcken-Sirius

Då var det dags för match igen. Imorgon står IK Sirius FK för motståndet och matchen spelas på anrika Studenternas IP som huserat såväl allsvensk fotboll som elitbandy.

Sirius bildades 1907 och firar 100 årsjubileum i år. 1924 spelade laget SM-final mot mölndalslaget Fässbergs IF men fick ge sig med 5-0. SM-silvret är klubbens främsta placeringsmässiga merit genom tiderna. Sirius har också tre allsvenska säsonger bakom sig, 1969, 1973 och 1974. Under 90-talet återfanns laget i landets näst högsta serie under i stort sett hela decenniet. 2006 slutade man tvåa i division 1 Norra efter Enköping och kvalade sig upp till Superettan via sammanlagt 2-1 mot Väsby United.

Det var Sirius med den grova historiska penseln. Om vi istället betraktar laget ur ett kortare tidsperspektiv och nöjer oss med innevarande säsong kan konstateras att lagets målsättning att etablera sig i Superettan än så länge inte har behövts revideras. Laget inledde säsongen utmärkt och man låg faktiskt tvåa eller bättre i tabellen ända fram till omgång 12 och det var först i omgång 17 man tappade fotfästet en smula. Man parkerar just nu på en åttondeplats i tabellen med 31 poäng och skuggar därmed Häcken som har 32. Man har gjort 34 mål och släppt in 32. Lagets främste målskytt, Daniel Hoch, är inte helt obekant efter alla säsonger i AIK och han har i år hunnit med att näta tio gånger.

Dagsformen är sådär men stigande. Två vinster och en oavgjord på de senaste sex macherna. Efter tre raka förluster hejdade man tabellraset med 1-1 mot Enköping och följde upp senast med 4-2 mot Sylvia på bortaplan, där nämnde Hoch gjorde två mål.

Senast Sirius mötte Häcken var den 20 maj i år då Häcken tämligen komfortabelt vann med 2-0 efter mål av Dioh och Risholt. Skottstatistiken visade 12-2 den gången och enligt Officiellas matchreferat så ”var vi helt enkelt ett nummer för stora” för Sirius. Noterbart är att ingen av målskyttarna finns kvar i föreningen längre.

För Häckens del är det upp till bevis. Vill vi vara med och slåss om en av de allsvenska platserna så är det vinst som gäller. Sundsvall och Ljungskile har genom sina senaste segrar skaffat sig ett visst försprång gentemot jagande lag. ÖIS och Bunkeflo tog chansen under tisdagen genom varsin 1-0-seger och om inte gulsvart ska tappa tätkänning när vi nu kommer ut ur kurvan och in på upploppsrakan så är alternativen få: seger!

Häckens form pekar snett uppåt efter segrar mot först Norrköping och senast i Uefacupen mot Dunfermline. Spelarna har nu fått en veckas välbehövlig vila med tanke på det tuffa matchandet under augusti. Veckan som gått har också inneburit en möjlighet att smälta avancemanget till Uefacupen. Nu krävs fräscha ben och totalt fokus, för matchen mot upplänningarna kommer inte att bli lätt. Sirius är nämligen i samma situation som Häcken. Vid förlust är också de borta från resonemanget om ett avancemang. De kommer sälja sig dyrt.

Ett stort frågetecken är hur avsaknaden av Dioh Williams kommer att påverka gulsvart. Man kommer inte ifrån att Dioh har stått för tio mål den här säsongen och att han mot slutet spelat precis så bra som man vetat att han varit kapabel till. Han har skapat stor oro i motståndarförsvaren som också haft en tydlig respekt för honom. Paulinho har redan visat sig vara en pålitlig målskytt och förhoppningen är att Daniel Larsson tar ytterligare ett steg och växer ut till den stora forward hans talang har skvallrat om under en längre tid. Det är bara att hoppas att den här duon kan täcka förlusten av Dioh. Jag vågar inte ens spekulera i vad en skada på någon av dessa två skulle innebära.

Truppen inför morgondagen: Christoffer Källqvist, Ole Söderberg, David Marek, Johan Lind, Marcus Jarlegren, Daniel Forsell, Mats Hedén, Teddy Lucic, Erik Friberg, Peter Olofsson, Jonas Henriksson, Robert Mambo Mumba, Ze Antonio, Daniel Larsson, Paulinho och Fredrik Holster.

Kommentarer: Ari är inte med i truppen av för mig okänd anledning. Jesper är inte heller med och lider kanske av den skada han ådrog sig mot Dunfermline senast. Alex är på U21-lanslagsuppdrag.

Möjlig startelva: Krickan i mål. I backlinjen är Johan till höger, Forsell och Teddy i mitten och Hedén till vänster. På mittfältet är Jonas till höger, Ze och Mambo-Mumba i mitten och Olofsson till vänster. Framåt är Paulinho och Daniel självskrivna.

Jag tippar min vana trogen 3-1 till Häcken.

Glöm inte att TV4 Sport (fd Sport-Expressen) visar matchen.

Perspektiv

Jag har tagit några dagar off... från Häcken alltså. Det har känts ganska skönt, och samtidigt har jag tappat lite av den värsta fartblindheten. Jag kan nu med krassa ögon se den klart anspända situation laget befinner sig i här i Svedala. Inte nedflyttning som vi fruktade ett tag när molnen låg som allra mörkast över Hisingen, men väl en kvickt avsmalnande öppning till Allsvenskan (lite som när Millenium Falcon försökte ta sig ut ur asteroiden som visade sig vara en gigantisk vacuum-snigel i The Empire Strikes Back). Men om detta lär vi återkomma.

Vad som slog mig med full kraft när jag återknöt kontakten med Häckencyberrymden var att porten mot Öst har slagits upp på vid gavel. Som mindre lyckosamma svenska kungar i historien ska vi också söka oss österut och försöka besegra Folkets Lag. Jag bläddrade lite i kalendern och insåg det absurda och roliga i situationen. Här är några exempel.

Den 17 sep åker laget till Jönköping för en viktig bortamatch mot Jönköpings södra IF. Tre dagar senare spelar de borta mot Spartak Moskva. I Moskva.

Den 24 sep kommer Degerfors IF och hälsar på på Hisingen. Då har Häcken vilat i 4 dagar efter match mot Spartak Moskva. Degerfors har vilat i 7 dagar efter match mot IF Sylvia. Nästa lag som kommer till Göteborg för att möta Häcken är Spartak Moskva.

Den 4 oktober är det Kanelbullens dag i Sverige. Det är också dagen då Häcken möter Spartak Moskva på 'hemmaplan'. Fyra dagar senare är det Åtvidabergs FF som kommer resandes istället. Då är kanske Häckens UEFA-saga all för denna gång, men nog kommer man alltid att minnas de här dramatiska och osannolika veckorna.

3x1-0

Tisdagens matcher i Superettan resulterade i varsin 1-0 seger för konkurrenterna Sundsvall, ÖIS och Bunkeflo.

Sundsvall gav inte Falkenberg en chans på hemmaplan vilket skottstatistiken 13-3 skvallrar om. Trots övertaget presterar GIF:arna bara ett mål, Johan Patriksson i 29:e minuten, men vad gör det?! Det är poängen som räknas nu och Sundsvall återerövrar andraplatsen i tabellen från Ljungskile och har nu 40 poäng.

Örgryte tog sig an Sylvia på Valhalla och verkar trots den knappa 1-0-vinsten ha haft läget under kontroll. Målet av Ken Fagerberg i minut 29. Fagerberg nu uppe i 4 mål på de tre senaste matcherna och 9 totalt. Häcken har ÖIS hemma i nästa omgång och Fagerberg måste stoppas då. ÖIS ny fyra på 35 poäng.

Bunkeflo reste upp till Landskrona IP för skånederby mot BoIS och lyckades återigen erövra en trepoängare. Laget upphör inte att förvåna. I en jämn match avgör Imad Khalili i 84:e minuten och Bunkeflo klättrar också de förbi Häcken och upp på en femteplats på samma poäng som ÖIS men med sämre målskillnad.

Ur ett gulsvart perspektiv var det här tre 1-0-vinster som sannerligen inte gör livet enklare. Hastigt men betydligt mindre lustigt är vi nere på en sjunde plats. Vinst är ett måste på torsdag mot Sirius. Med 10 plusmål har Häcken den bästa målskillnaden av alla lag inblandade i den här rysaren och det är väl det som talar för oss nu. Det hjälper dock föga om inte trepoängarna radar upp sig framöver. Just nu har vi sex poäng upp till Ljungskile. Låt oss hoppas att det är tre när vi går och lägger oss på torsdag kväll.

Övriga matcher som spelats i omgången men som inte omnämnts på bloggen är Degerfors-Mjällby 0-0 samt Jönköpings Södra-Enköping 0-1.

Ljungskile tog idag ett visst grepp om en av de allsvenska platserna genom att vinna det oerhört viktiga mötet med Åtvidaberg med 2-0. En jämn och tät match där Jörgen Wålemark återigen lyckas peta in en boll. 2:an kom på stopptid så någon bombsäker seger var det aldrig tal om. Ur en gulsvart synvinkel hade ett oavgjort resultat suttit som en smäck. Nu är Ljungskile ny tvåa i tabellen på 38 poäng, Sundsvall trea på 37 och Åtvidaberg kvar på fjärde med 33.

Nu måste Häcken samla ihop sig inför de avslutande nio matcherna i serien. Vi har fortfarande chansen. Vid vinst på torsdag mot Sirius är Häcken antingen två eller tre poäng efter en kvalificerande plats, beroende på vad Sundsvall tar sig till, och ser man till det resterande matchprogrammet så har vi de tre hårdaste konkurrenterna, ÖIS, Åtvidaberg och Ljungskile, kvar att möta. Sirius hänger vi förhoppningsvis av toppstriden själva på torsdag.

Jörgen Wålemark, 35 år, kliver fram när det som bäst behövs. Fyra mål på de fem senaste matcherna. Vem kommer kliva fram i Häcken? Paulinho har gjort fem mål på det åtta han har spelat. Låt oss hoppas att hans målform håller i sig. Det lär vi behöva när vi inte har Dioh kvar att luta oss mot.

Nu börjar det bli riktigt spännande på allvar. Magen knyter sig nästan vid enbart tanken. Ni med dåligt hjärta bör stänga av nu och koppla på någon gång i november.

BK Häcken - Dunfermline Athletic FC 1-0 (1-0) eller Kto my? -Häcken!

Jag vet inte vad jag ska kalla det här inlägget. Matchreferat? Knappast. Jag var så nervös att jag efteråt knappt kommer ihåg några detaljer. Låt oss kalla det för förvirrade kommentarer angående slaget på Ullevi.

Det blev en match där häckenhjärtat åkte jojo i den berömda halsgropen och ska vi vara ärliga så räddades vi i mångt och mycket av Dunfermlines ineffektivitet framför mål. Alex tvingades inte till några heroiska räddningar men nog var det ett antal bollar som smet otäckt nära förbi hans stolpar.

Ari frälste oss i den 27:e minuten genom en halvvolley från nära håll som, efter en studs i gräsmattan, borrade sig in i målvaktens bortre hörn. Lika otagbart som förlösande. Larsson, som var tätt påpassad under större delen av matchen, stod för assisten via ett inlägg från höger.
Häcken hade, vad jag kan erinra mig, bara ett skott på mål och det gick in. Så enkelt kan det vara ibland.

När Hamilton blir utvisad med ca 30 minuter kvar så är saken biff. Men vilken utvisning! Bollen spelas in i Häckens straffområde och förlängs genom en bakåtnick av en häckenspelare till Hamilton som i bra läge drar till bollen. Linjedomaren har vinkat för offside och Hamilton får sin andra varning för att han skjuter efter avblåsning. Hårt dömt, sa Bill. Ingenting mot den första varningen, sa Bull. Den första varningen får han nämligen för att han frågar domaren "How long are they gonna celebrate?" när häckenspelarna har kramkalas efter 1-0-målet och skottarna har ställt upp sig för avspark. Utvisningen kom i ett läge där Dunfermline började kännas riktigt farliga men efter att Hamilton försvunnit ut i omklädningsrummet kunde Häcken spela av matchen ganska så konfortabelt. Det här med utvisningar är förövrigt inget nytt för Dunfermline. På de senaste sex matcherna har laget dragit på sig 5 utvisningar.

Jesper inledde på mittfältet men fick gå ut på grund av skada. Forsell som börjat på bänken gick in och tog Teddys plats som mittback medan Teddy flyttade upp på mittfältet. Med Ari, Mambo-Mumba, Teddy och Jonas tycker jag att vi har ett kompetent mittfält och jag hoppas att Sonny & Co fortsätter med den uppställningen även framöver. Att nolla ett Dunfermline som måste göra mål är en finfin prestation.

Vi vann sålunda matchen och tog oss vidare på vår alldeles egna europaväg. Nu fortsätter äventyret i Moskva av alla ställen. FC Spartak Moskva. Vissa saker är så overkliga att man har svårt att ta in betydelsen av dem. Att bara nämna BK Häcken och Spartak Moskva i samma mening och andetag. Vilken grej. Den 20:e september springer 11 gulsvarta hisingspojkar ut på samma arena där björnen Mischa grät sina berömda avskedstårar när de olympiska sommarspelen 1980 tog slut. Det var också på Luzhnikistadion som Sverige och Sovjet spelade VM-final i ishockey 1957 inför 55 000 åskådare, även om stadion på den tiden hette Central Lenin Stadium. Idag tar arenan över 80 000 personer.


Det är ett anrikt lag vi ställs emot. Bildat 1922 och har 12 liga-guld från Sovjeteran och 9 sedan Sovjet blev Ryssland. Till detta kan man lägga 12 inhemska cup-titlar genom tiderna, semifinal i Champions League, Cupvinnarcupen och Uefacupen. I Champions League var man med och tampades senast 2005.

Enligt Wikipedia kallas laget ibland för "Mjaso", ryska för "kött". Under Sovjettiden var Spartak Moskva nämligen slakteriarbetarnas fackförbunds lag och från läktaren kan man än idag höra hejarramsan "Kto my? -Mjaso!" - "Vilka är vi? -Köttet!". Det här kommer bli en mäktig upplevelse för Häcken som kommer att lära sig både det ena och det andra längs vägen på den här resan.

En av våra kvällstidningar har räknat ut Häckens chanser till avancemang till 1%, med kommentaren: "Sover Dolly Parton på rygg? Är Zeb Macahan hjulbent? Bajsar björnar i skogen? Har påven en konstig mössa? Kan Stålmannen flyga? Kommer Häcken att åka ut mot Spartak? Jo då?...". Själv skulle jag vilja lägga till: "Mogen analys? Nä då?"

Det spelar ingen roll. Häcken är i Uefacupen och hur det än går så kommer ingen kunna ta ifrån oss den insatsen det krävdes för att ta sig dit!

О на Häcken!